Walentine.com: Skärp er nu bögar!

En allt starkare känsla av ointresse har väckts inom mig. Är det verkligen någon idé att kämpa? Är det verkligen någon idé att bry sig? Kanske ska man skita i att skriva mer om homosexuellas villkor. Jag har tröttnat på att inte få någon respons från dom jag sägs tillhöra. Detta blir ett inlägg som helt enkelt skriker att jag är jävligt less på bögar…

Det är i början på november 2005. Jag sitter och läser igenom tidningarna på nätet och jag kommer då över nyheten att en präst i Hyssna startat ett uppror som går åt på att man vägrar ge homosexuella som ingått partnerskap välsignelse. Jag blir på ren svenska förbannad och skriver ett inlägg som får titeln “Nu är det krig Yngve Kalin”. Några timmar startar jag på “skoj” ett eget upprop där jag protesterar mot det jag kallar prästförtrycket.
2 dagar senare är cirkusen i full gång. Tidningar ringer, radio ringer och TV mailar. Jag halkar in i något som jag inte riktigt var beredd på men när jag väl nu står där tar jag chansen. Det blir några hektiska veckor och framförallt får jag lära mig 17 nya sätt jag kommer dö på. För samtidigt som folk skriver till mig att jag gör en insats så haglar också dödshoten och jag får se en värld jag bara läst om tidigare. Jag får snabbt sätta mig in i kunskapen om att en del tror sig älska Gud så mycket så de samtidigt anser sig ha rätten att kunna döda andra. Det blir en sjuk och förvriden människosyn jag får bevittna men också en förvriden Gudssyn.
Jag har där två val. Den ena är att förkasta allt som har med religion och börja dissa alla som är religiösa. Jag väljer den andra vägen och jag börjar istället få upp ögonen för den form av kristendom som är allra störst och vackrast. Den kristendom som tror på kärlek och som inte går ut på att förnedra andra människor. Jag inser också att det är genom samarbete och respekt för varandra som splittringar och hat kan motarbetas. Lika mycket som homosexuella kräver att även de kristna ska acceptera dom, ja lika mycket måste även homosexuella acceptera kristna.

Så jag försöker bli en “talesman” för det. Jag skriver, talar och funderar och folk läser. Faktum är att över 200 000 besökare har läst något av det sen i november 2005. För en privat liten blogg är det bra siffror, det är mycket bra siffror. Lägger man sedan till att väldigt många av dom kommer tillbaka så kunde man ju önska att man startade något bra men det finns en grupp som inte accepterar mig: De homosexuella

Jag tror inte det finns latare och slappare människor än bögar. De älskar att läsa om sina framgångar och de älskar att hata sina motgångar. Framförallt så älskar dom att tycka att andra ska göra saker åt dom, och helst ska det heta RFSL.
Jag tror inte på RFSL. Det är en förlegad organisation som skulle behövas ryckas upp med rötterna och genomgå en total omstrukturering. För RFSL tycker inte om när människor gör saker utanför deras område. Ser inte homosverige ut så som RFSL vill finns det inte.
Jag fick erfara det när jag mailade RFSL under uppropet. Jag trodde i min enfald att RFSL om någon skulle ta upp det som hände, men icke då. Jag fick inte ens svar på mitt mail utan istället fick jag sedan läsa på RFSL´s hemsida där man hånade alla listor och menade att de inte spelade någon roll. Nej, för RFSL spelade det ingen roll och dom är liksom vildvittran ett djur där det som inte syns inte finns och detta ville man helt enkelt inte se.
Nu hade det ju inte gjort något om det var så att man fick stöd från andra homogrupper, men det fick man inte och nu har jag tröttnat.

För jag känner att detta är för stort för mig. Jag vet att jag gör en viktig insats men, och kanske är jag löjlig, det känns som att driva ett kvarnhjul genom att ha en hamster som ska dra hjulet runt ensam. Istället för uppmuntran får jag skitmail där folk tycker jag ska be alla kristna dra åt helvete etc. Att jag får försvara mig för ”kristna” fanatiker är en sak, men när människor som ska vara som jag kritiserar mig för att jag vill öka på respekten blir jag bara less.
Lägger man sedan till att jag nu under ett år försökt få kontakt med människor i den kristna rörelsen utan resultat så blir slutsumman två saker:

1. Jag skriver sånt som ingen bryr sig om och detta är en total ointressant fråga för många homosexuella och även kristna.
2. Vare sig de homosexuella eller de kristna är intresserade av någon förståelse för varandra.

Så låt dom slå ihjäl varandra då rent ut sagt. Jag börjar tröttna nu. Det finns andra som skriver om tidningar som Världen Idag och det finns andra som kan reta människor som Nils Alvar Eksten till vansinne.

Så kanske är det dags att andra får ta över. Mitt intresse för religionen och mitt intresse att söka vidare tänker jag fortsätta med, men det håller jag för mig själv.
Jag är ingen hundvalp som måste ha berömmelse eller ett kex om jag gjort något bra, men jag anser att frågan om homosexualitet i samhället är för viktig för att man ska ignorera den.

Så till er bögar/lebbar eller bisexuella eller vad sjutton ni kallar er: Fortsätt nu ragga på QX. Sätt er ner och vänta på att någon annan ska kämpa för eran skull. Fortsätt att tvinga er att tro att Jesus var böghatare och fortsätt leka martyrer. Ja, fortsätt helt enkelt leva som RFSL. Så kan ni nästa gång någon blir mördad och misshandlad gråta en skvätt och sen glömma det också, så som ni levt era liv i evigheters evighet.

Så kanske ska man ta en break från det här. Även om det kanske låter konstigt har jag andra intressen än homosexualitet, och varför ska jag kämpa när merparten av alla andra skiter i vilket? Att tala för döva öron är ett uttryck jag fått insikt i det senaste året och jag är less på det nu.

Andra bloggar om: Homosexualitet

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *