Walentine.com: Heja Min Mike!

Så har augusti börjat. Sommaren är snart slut och seriöst gråter jag inte. Jag har varit så lycklig idag när det regnade och åskade så det går inte att beskriva. För Göteborgs skull hoppas jag på uppehållsväder nu när EM i Friidrott drar igång. Min lilla stad har inte varit så här städad och snygg sen VM gick här. 200 000 personer räknar dom med ska komma hit. Välkomna alla! Glöm inte att besöka Gretas )

Är glad idag att jag inte åkte till Pride i Stockholm, samtidigt ångrar jag mig som fan. Om någon förstår vad jag menar så förklara göra för jag gör det inte själv.

I morgon är det dags för sommarmiddag för våra boende på jobbet. Walle ska laga mat och de andra dukar. De vet att jag är som en pytonorm i köket om de kommer och stör en sådan här dag. Jag vill ha total kontroll, annars rasar det. Jag borde egentligen börja kalla mig för kökschef.
I år har vi slagit på stort och bjudit in alla boende som bor på ålderdomshemssbiten i huset. Totalt 54 stycken. Menyn blir en blandning av både hav och land så som det brukar vara.

Meny

Förrätt
Skaldjurstallrik innehållande Krabba, kräftstjärtar, räkor, lax, ägg och rom

Varmrätt

Filégryta i grönpepparsås med ugnsbakade grönsaker och Potatis

Efterrätt

Vaniljglass med hjortronsylt

Sen får de boende självklart kaffe och nubbe också. Vinbål finns med och femtioelva sorters dricka att välja på. Är det fest så är det.

Det är faktiskt ganska kul att röja med sånt här för de boendes skull. Sånt skulle jag kunna göra på heltid. Alla mina arbetskamrater vet också att får jag sköta det som jag vill smakar maten bra. Dessutom är sommarmiddagen den enda dagen på hela året då de boende är “bannade” från dagrummet. Det gör jag att jag bränna en skiva med lite allmän skön gaymusik och maten blir efter det ännu godare ) (usch, det där lät nästan äckligt men alltså, ja ni förstår)

Annars går mina tankar till Mike denna dag som idag tog ett jättebeslut. (för att stilla folks nyfikenhet så handlar det om jobb)
Du vet var jag finns om det är något Mike och hoppas att allt går som du vill och önskar.
Du förstår, jag har fortfarande inte glömt promenaden på kajen vid Lindholmen i det underbara solskenet den där dagen i mars 2004. Du visade mig genom att bara vara du att solen kan skina även genom de mörkaste moln, och just då fanns det många mörka moln från Hässelby på min himmel. Du löste upp dom och under de dagar du var här höll dom sig borta och det var som om att de aldrig funnits. Fast att du är min solstråle sedan många år tillbaka och i all framtid, ja det vet du ju redan ;)
Kram på dig!

/Walle

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *