Walentine.com: En hälsning i tårar

Det blev en väldigt konstig dag på jobbet. När jag såg huset torna upp framför en som en skräckens borg ville jag springa därifrån och gömma mig i någons knä, men så kom jag in i huset. Man hälsade på sina arbetskamrater och sedan hälsade man på de boende.
En av “mina” gubbar blev så glad att se mig så han började gråta när han insåg att jag var tillbaka. Lite senare på kvällen började även en annan gråta för han hade saknat mig så sade han. Inte ens jag kan stå emot detta.

Jag hade tagit med mig en skiva till jobbet idag, en skiva som heter Vårt 1900 tal. Det är en underbar ihopsättning av saker som skedde under 1900-talet och de gamla satt och lyssnade på tiden runt kriget 1939. Där då Harry Brandelius och hans “Nordsjön” började spelar kom tårarna på nästan alla gamla. “Jag gråter för minnenas skull” sade en, och visst är det så.
De har ju ingenting annat än sina minnen. Minnen över det som skett, och minnen över det som varit. Klart det kommer tårar då. Vi lät dom lyssna vidare, för ibland är det nyttigt att minnas och det kan även vara nyttigt att minnas med tårar.

Andra Världskriget kan vi läsa om hur mycket som helst, och vi kan försöka sätta oss in i hur det var att leva i beredskapsårens Sverige, men förstå det helt och hållet kommer vi aldrig att göra. Dom här människor som idag fällde en tår minns hur det var för dom var där. En av gubbarna berättade sorgset att hans bästa kamrat omkom på Ulven. En annan har berättat att han jobbat på fartyget Stockholm, och ytterligare en gubbe var med och reparerade henne efter att hon och Andea Doria kört in i varandra. Ja, vi har till och med en som jobbade ombord när Greta Garbo kom till Göteborg med båt för många år sedan och då hon var den största av alla stjärnor.
Historien kryper nära inpå en och man vill bara sätta sig ner och lyssna och njuta. För de lever upp så de gamla när det berättar, och de vill berätta. För det som är historia för oss är deras liv de levt.
Hade mitt arbete bestått av detta hade jag haft världens underbaraste arbete, men nu är inte äldreomsorgen på det sättet. För istället handlar det om personalbrist och så det senaste jävulskapet som drabbat oss:
AMS försök att göra om äldrevården till en plats där folk som inte kan få något jobb får jobba. Äldrevården är på väg att bli ett Samhall till, och jag har absolut ingenting emot människor med problem oavsett om det är psykiska eller fyskiska problem men äldrevården handlar om att vårda människor som behöver vård (skitsnacket om eget boende är ju bara ett sätt att spara pengar på) Det går inte ha människor som inte är intresserade av äldre människor och sedan tro att det går att göra en bra verksamhet av det. Tro mig, vi har haft vår beskärda del i AMS sysselsättningspolitik och jag skulle vilja bjuda in AMS och fråga dom vad i helvete de sysslar med. Fast jag lär inte få tag i någon när jag ringer AMS, de är säkert på kurs.
Snart ska jag berätta vad jag sett inom mina år inom äldrevården, och ingen kommer tro mig.
Det som är roligast med allt är att allt strul jag sett inte beror på vårdinrättningen i sig. Nej, det beror på beslut tagna av politiker vars enda erfarenhet av en pensinär är när dom lyssnat på en intervju med Astrid Lindgren.

Ja skitsamma nu, nu e jag inte på jobbet 😉

Hemma har jag inte gjort ett skit idag. Har ägnat kvällen åt att krångla lite med galleriet, lära mig lite mer om ett program och så har jag passat på att chatta med en massa folk också. Så med andra ord bara tagit det lugnt
Nu ska jag snart sova, i morgon ska jag till jobbet. Då kommer jag få veta att det är mitt fel att man missar ta mjölken. Jag kommer också få lyssna på en vikarie som tycker äldrevård ska vara avdelningar utan boende i men jag kommer också få en liten kram av någon och så ett stort “HEJ WALLE, tjänstgör du idag?”, och det sista gör att man inte spyr åt allt på en gång

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *