Walentine.com: Sorry

Ni vet sådana där dåliga filmer där en man står på en klippa och funderar på att hoppa men så i samma stund han ska hoppa så dyker solen upp över havet och mannen inser att han inte kan hoppa för allt är ju så underbart!..

Jag vet egentligen inte om det gjorts någon sådan film men annars är det en väldigt bra klichébild för en film. Just nu känner jag mig som en sådan man, en man som står uppe på en hög klippa och nyss sett soluppgången.

Jag var ganska säker på att jag skulle dö för 10 år sedan. Då mådde jag inge vidare i kroppen men orkade då inte tänka på det. Sen fortsatte allt i rasande takt och jag hann inte riktigt med tror jag. Jag bytte stad, bytte liv och bytte livssyn.

Så pang, hjärtat börjar protestera och man liksom tappar andan och kommer på sig själv, och man inser att man inte vill springa mer nu. Man orkar helt enkelt inte fortsätta som man gjort i rasande takt utan att andas.
Nu vill jag andas, men jag har också insett att för att kunna göra det måste jag först sätta mig ner och rensa ut.

Jag har mycket i mitt liv som jag behöver rensa i. Jag är inte så naiv och dum så jag tror att jag måste rensa igenom allt. Det finns det vare sig möjlighet eller tid till och jag har ingen direkt lust att göra det heller. En del saker ska man låta vara.
Fast det finns en hel del jag inte vill glömma, inte ska glömma och som jag heller inte kommer att glömma. Sedan finns en hel del jag en gång för alla måste göra mig av med, eller om det inte går göra upp med.
Jag har många spöken i min garderob och det lustiga är att väldigt många av dessa spöken har just garderober som sammanhängande länk (för er som inte förstod det så har ni att fundera på ett tag ;) )
Det är mycket sånt här min hjärna ägnat de tre senaste veckorna åt. Det har varit jobbigt, förbannat jobbigt om jag ska vara ärlig, men samtidigt har det varit värt det. För jag fick mig en enorm tankeställare när allt hände för tre veckor sedan. Jag har verkligen analyserat mitt liv, min historia och min framtid och jag har kommit fram till att jag inte är nöjd. Jag är trött på väldigt mycket i mitt liv, och en del av de saker som jag känt mig trött på måste jag göra någonting åt.
Jobbet har varit en av de stora mörka molnen på min himmel. Ändå känns det bättre just nu på jobbet än på väldigt länge. Nu är det ju ingen hemlighet längre så jag kan berätta att vi haft en stöldvåg på mitt arbete. Någon i personalen har stulit pengar av de gamla. Det har pågått länge och de första månaderna skedde ingenting från polisens sida. Sen en dag var en snubbe där och 2 veckor senare plockade dom med sig en misstänk. Denna person är nu avstängd och låt mig säga att det känns väldigt skönt.
Själv vill jag faktiskt ta åt mig äran lite då jag skrev ett brev till polisen då jag tröttnade på att ingenting hände. Något svar på brevet fick jag inte men dom kom ju till jobbet då i alla fall. Nu ska man ju iofs komma ihåg att ingen är skyldig förrän motsatsen är bevisad men jag är ganska säker på att polisen har rätt person. Man kan ju ringa in saker om man så säger. Oavsett så har det blivit lugnare på jobbet just nu, sen är det ju sommar och då är det oftast alltid lugnare och lite mer fredligare än normalt.
Ändå vill jag ifrån mitt jobb. Det sker minst en gång per dag att jag frågar mig vad jag gör där? Jag vill ju förändra världen! Jag vill arbeta för mina rättigheter och jag vill bevaka, granska och varna för Livets ord och tidningen Världen idag. Ulf Ekman i kombination med Carin Stenström är det farligaste Sverige mött sen mörka krafter från Tyskland på 40-talet strömmade i vårt samhälle. Deras förvridna syn och deras totalt skamlösa sätt att prata om Gud gör att man måste varna för dom. För varje ny medlem Livets Ord får så är det ett bevis på samhällets misslyckande.
Sånt vill jag arbeta med! Inget ont om gamla, men jag är less på det nu. Jag vill känna när jag går och lägger mig att jag idag gjort vår värld lite bättre än den var igår, inte att krämen till kvällsmaten blev uppskattad.
Men det är svårt att få ett sånt jobb, och det är svårt att göra någonting själv. Har man inte bevis på att man gått högskola är man ingenting värd i Sverige 2006. Det spelar ingen roll hur mycket kunskap man besitter, har man inte papper på det är det GoodBye och tack!
Jag blir ibland så förbannad på mina vänner som år efter år halv om halv skiter i sin skola, om dom visste hur tacksamma dom ska vara för att dom kan läsa. Jag kan inte, men vill. Dom vill knappt, men får gärna komma tillbaka. Heja den svenska rättvisan!

Det är väl annars privatlivet som jag behöver gå igenom. Jag har som sagt tänkt mycket och ännu mer på alla personer man träffat de senaste åren och så här i efterhand vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det jag i alla fall vet är att jag aldrig mer kommer ens att ta i hand på en osäker människa. Jag har nämligen kommit på mig själv att helt sakna förståelse och respekt för sådana människor just nu. Låt mig poängtera att det inte är mot sådana som kämpar och mår dåligt. Nej, det är mot sådana som ena dagen är si och andra så. När dom är si skriks det ut och dagen efter är det åt andra hållet och då skriks det på det sättet.
I serien, ”varför jag trodde jag var bi” har jag också en ny favorit. Den är nästan lika dum som Alex förklaring med att han åkte hit i 2 år för att han var nyfiken på Göteborg. Den nya förklaringen går snabbt ut på en religiös mormor som tycker man ska försvara folk i kombination med att ”jag blev liksom indragen när jag skulle försvara dom”.
Jag blir så fruktansvärt less på sånt, och jag vet inte längre om jag ska hånskratta eller bara skita i det. Samtidigt blir jag less på mig själv för att jag offrat tid och energi på sånt här när jag kunde ha lagt den tiden på viktigare saker, mig själv t.ex.
Så nu har jag sagt ifrån. Sakta med säker sätter Walle ner foten. Det spelar ingen roll om det handlar om en person som är växelvis bi/straight/gay eller om det handlar om någon som är lyckligt kär men olycklig för det. Jag säger ifrån och drar mig undan och just detta att jag säger ifrån är en stor sak just nu. Normalt väntar jag till jag blir förbannad och så blir det bara bråk om allt. Nu tar jag det metodiskt och saktfärdigt och förklarar bara enkelt att, jag orkar inte med det här med nu.
Jag orkar inte leva med vissa som om jag var ihop med dom när jag inte är det, och när man sedan försöker påtala detta får man veta hur fel man har. Tja, då har jag väl fel då. Jag bryr mig faktiskt inte, det jag bryr mig om är mig själv.

Så vad har jag kommit fram till egentligen då? Tja, om vi skulle sätta ihop det till en lista skulle det bli en ganska flummig lista full av både kärlek men också hat och bitterhet. Att känna hat kanske inte är något som är det bästa som finns att göra men lev gärna i den verkligheten att man inte ska känna hat. En del personer förtjänar inget annat, så enkelt är det. Dessutom inser jag när jag ser på min lista att det emellanåt verkar väldigt tuff och hård. Jag tror det är en av de saker jag måste lära mig, att bli tuffare och lite mer hårdare.
Så slutligen då: Här är listan över vem Walle är och vad han bestämt sig för…

1. Walle kommer inte längre vara världens lilla amatörpsykolog. Han skiter i folks problem med sin läggning så länge det går ut över honom själv. Om människor är nyfikna på hur ”det där” fungerar får dom ställa upp totalt, eller så kan det vara. Tiden är över då Walle erbjuder folk att sova på hans arm som någon jävla ”big mama”. Vill Walle klappa någon har han två katter.

2. Walle kommer att försöka ägna sig mer åt de vänner och kompisar han har som inte suger musten ur honom och som istället visar honom den uppskattning han känner att han behöver. Walle har sådana vänner och det är dom som betyder något

3. Walle kommer att förklara för resten av åsnorna att han inte vill ha med dom att göra mer. Walle har insett att han är mer värd än att vara en spännande bög som man kan prata problem med och som man sen ändå inte lyssnar på.

4. Walle kommer i resten av sitt liv ångra att han inte gav igen på Alex när chansen fanns. Ingen annan människa har tillsammans med utvalda delar av hans familj gjort Walle så illa någon gång vare sig innan eller efteråt. Walle har insett att det hat han känner gentemot allt som skedde tiden mellan 17 januari och 11 juli, 2004 för alltid kommer att sitta kvar som en svart fläck i hans innersta. Alex är helt enkelt Walles Birkenau, fast en dag så…Den kommer…

5. Walle ska aktivt arbeta för det han tror på. Oavsett om det handlar om att rädda Östersjön eller om det handlar om att krossa tidningen Världen Idag så ska Walles engagemang få mer tid och framförallt livsyta. Utan engagemang dör Walle

6. Walle kommer aktivt att arbeta för att hans dröm om att få skriva på heltid blir verklighet. Kunde Bob Hope snurra fram ungar som 70 åring kan Walle bli författare vid 34 års ålder.

7. Walle har några element i sitt liv han måste göra upp med. Det kommer att sluta med att dessa element kommer att försvinna men det är lika bra. För elementen går inte stänga av och Walle börjar känna att det börjar bli jävligt varmt

8. En gång i månaden ska Walle göra något kulturellt. Att inte gå lika mycket på teater, konstutställningar, museum och liknande som Walle gjorde innan är något som Walle saknar. Det är nyttigt för själen att få lite ro och intryck! Det behöver Walle!

9. Walle ska fortsätta sitt sökande i religionens land. Intresset för Gud och för kyrkan och för människorna omkring detta är alldeles för stort för att ignorera det. Genom att skapa sig kunskap, eller mer kunskap, blir det också enklare för Walle att förstå, och Walle vill förstå

10. Walle ska inte sluta blogga. Walle är lite kinky och gillar att skriva öppet och naket som andra får läsa. Det ger honom någon form av bekräftelse och tro på sig själv. Samtidigt ska alla vara glada att det är den sidan av Walle han visar. Tänk om han var blottare!

Tio punkter, egentligen inte så mycket annorlunda än vad jag skrivit och sagt innan, men ändå sammansatta till punkter. Det får bli mitt mål med mig själv, inte så mycket konstigt kanske, men ändå livsnödvändigt.

Så när jag ser ut över soluppgången inser jag att jag inte vill hoppa. Jag vill ju se fler soluppgångar. Nu gäller det bara att hitta vägen ner från klippan. Det är brant nerför och jag får gå försiktigt så jag inte skadar mig…

Jo föressten…
Vet ni vilken låt jag sjunger på nu?…

I don’t wanna hear, I don’t wanna know
Please don’t say you’re sorry
I’ve heard it all before
And I can take care of myself
I don’t wanna hear, I don’t wanna know
Please don’t say ‘forgive me’
I’ve seen it all before
And I can’t take it anymore

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *