Walentine.com: Sorry

Ni vet sådana där dåliga filmer där en man står på en klippa och funderar på att hoppa men så i samma stund han ska hoppa så dyker solen upp över havet och mannen inser att han inte kan hoppa för allt är ju så underbart!..

Jag vet egentligen inte om det gjorts någon sådan film men annars är det en väldigt bra klichébild för en film. Just nu känner jag mig som en sådan man, en man som står uppe på en hög klippa och nyss sett soluppgången.

Jag var ganska säker på att jag skulle dö för 10 år sedan. Då mådde jag inge vidare i kroppen men orkade då inte tänka på det. Sen fortsatte allt i rasande takt och jag hann inte riktigt med tror jag. Jag bytte stad, bytte liv och bytte livssyn.

Så pang, hjärtat börjar protestera och man liksom tappar andan och kommer på sig själv, och man inser att man inte vill springa mer nu. Man orkar helt enkelt inte fortsätta som man gjort i rasande takt utan att andas.
Nu vill jag andas, men jag har också insett att för att kunna göra det måste jag först sätta mig ner och rensa ut.

Jag har mycket i mitt liv som jag behöver rensa i. Jag är inte så naiv och dum så jag tror att jag måste rensa igenom allt. Det finns det vare sig möjlighet eller tid till och jag har ingen direkt lust att göra det heller. En del saker ska man låta vara.
Fast det finns en hel del jag inte vill glömma, inte ska glömma och som jag heller inte kommer att glömma. Sedan finns en hel del jag en gång för alla måste göra mig av med, eller om det inte går göra upp med.
Jag har många spöken i min garderob och det lustiga är att väldigt många av dessa spöken har just garderober som sammanhängande länk (för er som inte förstod det så har ni att fundera på ett tag ;) )
Det är mycket sånt här min hjärna ägnat de tre senaste veckorna åt. Det har varit jobbigt, förbannat jobbigt om jag ska vara ärlig, men samtidigt har det varit värt det. För jag fick mig en enorm tankeställare när allt hände för tre veckor sedan. Jag har verkligen analyserat mitt liv, min historia och min framtid och jag har kommit fram till att jag inte är nöjd. Jag är trött på väldigt mycket i mitt liv, och en del av de saker som jag känt mig trött på måste jag göra någonting åt.
Jobbet har varit en av de stora mörka molnen på min himmel. Ändå känns det bättre just nu på jobbet än på väldigt länge. Nu är det ju ingen hemlighet längre så jag kan berätta att vi haft en stöldvåg på mitt arbete. Någon i personalen har stulit pengar av de gamla. Det har pågått länge och de första månaderna skedde ingenting från polisens sida. Sen en dag var en snubbe där och 2 veckor senare plockade dom med sig en misstänk. Denna person är nu avstängd och låt mig säga att det känns väldigt skönt.
Själv vill jag faktiskt ta åt mig äran lite då jag skrev ett brev till polisen då jag tröttnade på att ingenting hände. Något svar på brevet fick jag inte men dom kom ju till jobbet då i alla fall. Nu ska man ju iofs komma ihåg att ingen är skyldig förrän motsatsen är bevisad men jag är ganska säker på att polisen har rätt person. Man kan ju ringa in saker om man så säger. Oavsett så har det blivit lugnare på jobbet just nu, sen är det ju sommar och då är det oftast alltid lugnare och lite mer fredligare än normalt.
Ändå vill jag ifrån mitt jobb. Det sker minst en gång per dag att jag frågar mig vad jag gör där? Jag vill ju förändra världen! Jag vill arbeta för mina rättigheter och jag vill bevaka, granska och varna för Livets ord och tidningen Världen idag. Ulf Ekman i kombination med Carin Stenström är det farligaste Sverige mött sen mörka krafter från Tyskland på 40-talet strömmade i vårt samhälle. Deras förvridna syn och deras totalt skamlösa sätt att prata om Gud gör att man måste varna för dom. För varje ny medlem Livets Ord får så är det ett bevis på samhällets misslyckande.
Sånt vill jag arbeta med! Inget ont om gamla, men jag är less på det nu. Jag vill känna när jag går och lägger mig att jag idag gjort vår värld lite bättre än den var igår, inte att krämen till kvällsmaten blev uppskattad.
Men det är svårt att få ett sånt jobb, och det är svårt att göra någonting själv. Har man inte bevis på att man gått högskola är man ingenting värd i Sverige 2006. Det spelar ingen roll hur mycket kunskap man besitter, har man inte papper på det är det GoodBye och tack!
Jag blir ibland så förbannad på mina vänner som år efter år halv om halv skiter i sin skola, om dom visste hur tacksamma dom ska vara för att dom kan läsa. Jag kan inte, men vill. Dom vill knappt, men får gärna komma tillbaka. Heja den svenska rättvisan!

Det är väl annars privatlivet som jag behöver gå igenom. Jag har som sagt tänkt mycket och ännu mer på alla personer man träffat de senaste åren och så här i efterhand vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det jag i alla fall vet är att jag aldrig mer kommer ens att ta i hand på en osäker människa. Jag har nämligen kommit på mig själv att helt sakna förståelse och respekt för sådana människor just nu. Låt mig poängtera att det inte är mot sådana som kämpar och mår dåligt. Nej, det är mot sådana som ena dagen är si och andra så. När dom är si skriks det ut och dagen efter är det åt andra hållet och då skriks det på det sättet.
I serien, ”varför jag trodde jag var bi” har jag också en ny favorit. Den är nästan lika dum som Alex förklaring med att han åkte hit i 2 år för att han var nyfiken på Göteborg. Den nya förklaringen går snabbt ut på en religiös mormor som tycker man ska försvara folk i kombination med att ”jag blev liksom indragen när jag skulle försvara dom”.
Jag blir så fruktansvärt less på sånt, och jag vet inte längre om jag ska hånskratta eller bara skita i det. Samtidigt blir jag less på mig själv för att jag offrat tid och energi på sånt här när jag kunde ha lagt den tiden på viktigare saker, mig själv t.ex.
Så nu har jag sagt ifrån. Sakta med säker sätter Walle ner foten. Det spelar ingen roll om det handlar om en person som är växelvis bi/straight/gay eller om det handlar om någon som är lyckligt kär men olycklig för det. Jag säger ifrån och drar mig undan och just detta att jag säger ifrån är en stor sak just nu. Normalt väntar jag till jag blir förbannad och så blir det bara bråk om allt. Nu tar jag det metodiskt och saktfärdigt och förklarar bara enkelt att, jag orkar inte med det här med nu.
Jag orkar inte leva med vissa som om jag var ihop med dom när jag inte är det, och när man sedan försöker påtala detta får man veta hur fel man har. Tja, då har jag väl fel då. Jag bryr mig faktiskt inte, det jag bryr mig om är mig själv.

Så vad har jag kommit fram till egentligen då? Tja, om vi skulle sätta ihop det till en lista skulle det bli en ganska flummig lista full av både kärlek men också hat och bitterhet. Att känna hat kanske inte är något som är det bästa som finns att göra men lev gärna i den verkligheten att man inte ska känna hat. En del personer förtjänar inget annat, så enkelt är det. Dessutom inser jag när jag ser på min lista att det emellanåt verkar väldigt tuff och hård. Jag tror det är en av de saker jag måste lära mig, att bli tuffare och lite mer hårdare.
Så slutligen då: Här är listan över vem Walle är och vad han bestämt sig för…

1. Walle kommer inte längre vara världens lilla amatörpsykolog. Han skiter i folks problem med sin läggning så länge det går ut över honom själv. Om människor är nyfikna på hur ”det där” fungerar får dom ställa upp totalt, eller så kan det vara. Tiden är över då Walle erbjuder folk att sova på hans arm som någon jävla ”big mama”. Vill Walle klappa någon har han två katter.

2. Walle kommer att försöka ägna sig mer åt de vänner och kompisar han har som inte suger musten ur honom och som istället visar honom den uppskattning han känner att han behöver. Walle har sådana vänner och det är dom som betyder något

3. Walle kommer att förklara för resten av åsnorna att han inte vill ha med dom att göra mer. Walle har insett att han är mer värd än att vara en spännande bög som man kan prata problem med och som man sen ändå inte lyssnar på.

4. Walle kommer i resten av sitt liv ångra att han inte gav igen på Alex när chansen fanns. Ingen annan människa har tillsammans med utvalda delar av hans familj gjort Walle så illa någon gång vare sig innan eller efteråt. Walle har insett att det hat han känner gentemot allt som skedde tiden mellan 17 januari och 11 juli, 2004 för alltid kommer att sitta kvar som en svart fläck i hans innersta. Alex är helt enkelt Walles Birkenau, fast en dag så…Den kommer…

5. Walle ska aktivt arbeta för det han tror på. Oavsett om det handlar om att rädda Östersjön eller om det handlar om att krossa tidningen Världen Idag så ska Walles engagemang få mer tid och framförallt livsyta. Utan engagemang dör Walle

6. Walle kommer aktivt att arbeta för att hans dröm om att få skriva på heltid blir verklighet. Kunde Bob Hope snurra fram ungar som 70 åring kan Walle bli författare vid 34 års ålder.

7. Walle har några element i sitt liv han måste göra upp med. Det kommer att sluta med att dessa element kommer att försvinna men det är lika bra. För elementen går inte stänga av och Walle börjar känna att det börjar bli jävligt varmt

8. En gång i månaden ska Walle göra något kulturellt. Att inte gå lika mycket på teater, konstutställningar, museum och liknande som Walle gjorde innan är något som Walle saknar. Det är nyttigt för själen att få lite ro och intryck! Det behöver Walle!

9. Walle ska fortsätta sitt sökande i religionens land. Intresset för Gud och för kyrkan och för människorna omkring detta är alldeles för stort för att ignorera det. Genom att skapa sig kunskap, eller mer kunskap, blir det också enklare för Walle att förstå, och Walle vill förstå

10. Walle ska inte sluta blogga. Walle är lite kinky och gillar att skriva öppet och naket som andra får läsa. Det ger honom någon form av bekräftelse och tro på sig själv. Samtidigt ska alla vara glada att det är den sidan av Walle han visar. Tänk om han var blottare!

Tio punkter, egentligen inte så mycket annorlunda än vad jag skrivit och sagt innan, men ändå sammansatta till punkter. Det får bli mitt mål med mig själv, inte så mycket konstigt kanske, men ändå livsnödvändigt.

Så när jag ser ut över soluppgången inser jag att jag inte vill hoppa. Jag vill ju se fler soluppgångar. Nu gäller det bara att hitta vägen ner från klippan. Det är brant nerför och jag får gå försiktigt så jag inte skadar mig…

Jo föressten…
Vet ni vilken låt jag sjunger på nu?…

I don’t wanna hear, I don’t wanna know
Please don’t say you’re sorry
I’ve heard it all before
And I can take care of myself
I don’t wanna hear, I don’t wanna know
Please don’t say ‘forgive me’
I’ve seen it all before
And I can’t take it anymore

Walentine.com: Låt oss bloggare ta kampen emot nikotinet! (och mot fega politiker som inget vågar göra)

(svenska bloggare verkar överlag vara dåliga på att kommentera men jag ber dig på fullaste allvar att läsa detta och sedan kommentera vad du tycker. Du kan göra en insats!)

Det finns en drog som dödar mer än alla andra droger, nikotin. Det är en fullständigt livsfarlig drog. En drog som inte bara sakta men säkert tar död på den som använder den utan också dödar allt i sin närhet. Nikotin, ett av de farligaste gifter som finns och som av någon anledning är tillåtet att använda.

Jag tycker normalt om svensk drogpolitik. Jag tycker det är bra att man är hård och att det mesta är förbjudet. Jag blir bara förbannad när flummiga unga män försöker bevisa att hasch inte är farligt. Det har dom läst på Internet minsann! När man råder dom att besöka en toxavdelning och fråga patienterna där vilken drog de började med blir dom tysta. För den första drogen man börjar med är nikotin, sen är det hasch och liknande och sen…något starkare….och sen döden. Fast innan döden inträffar har den stackars människan förstört både sitt och även andras liv. Därför blir jag förbannad på de här idiotiska liberala tendenser som väldigt många yngre verkar födas med idag. Vad sjutton sysslar deras föräldrar med kan man undra, men det är en diskussion lämpat för något annat tillfälle…

Varför är nikotin tillåtet? Jo, säger en del. Det beror på att vi ska fan inte ha fler förbud nu. Låt folk göra vad dom vill. Varför säger jag då. Varför ska vi tillåta att folk förstör sig själva men framförallt belastar landets ekonomi genom att röka in lagligt gift i sina lungor. Tänk så många höftledsoperationer det skulle bli! Tänk vad pengar akutsjukvården skulle få om man sparade in pengar som sjukdomar relaterade till cigaretter kostar. Johan 31 år skulle kanske inte behöva sitta på akuten med en glasskiva i foten i 18 timmar innan han fick hjälp längre. Tänk vad pengar cancerforskningen kunde få och tänk vad många människor det skulle bli som skulle slippa cancer!

Jag är själv slav under nikotinet, och jag är en idiot. Jag har haft cancer och jag har arbetat med människor som på olika sätt dött på grund av rökningen, ändå röker jag.
En kvinna jag hade hand om hade KOL. Hon kunde inte ens ställa sig upp innan lungorna protesterade. Jag såg den kvinnan dö av att hon helt enkelt kvädes till döds, sen gick jag ut och rökte.
En annan kvinna hade också problem med lungorna, hon hade också kärlkramp, och hon dog av kallbrand orsakad av dålig blodcirkulation. Hela hennes ben var svart, orsakad av igenproppade blodkärl, på grund av rökning.

Det är svårare för rökare idag säger man. 18 års gräns och rökförbud på krogen är samhällets sätt att tala om att man inte gillar rökning. Varför är det då tillåtet, om nu samhället inte gillar rökning? På den frågan finns det bara ett enda svar:

Fega Politiker

För ingen politiker med självaktning skulle ens tänka tanken att förbjuda rökning. Man skulle inte våga förbjuda drogen nikotin så länge nikotinmissbrukare röstar. Så då har vi 2 val helt enkelt:

1. Omyndigförklara Rökare

2. Kräva politiker som arbetar för sitt lands folk, inte emot.

Jag själv tror mer på alternativ nummer 2.
Det finns absolut ingenting att vinna på att Nikotin tillåts. Det finns ingenting att tjäna på att missbruka Nikotin. Vi invanda rökare försöker snacka vår smörja om att det lugnar och att Nikotinet kan ha en avslappande effekt. Detta måste ju i så fall betyda att alla som inte röker är totala nervvrak. Eller så är det helt enkelt så att det är vi som är vraken. Vi är vrak under en drog som feta bolagsdirektörer vill vi ska döda oss med för då får dom mer i julbonus. Jag gillar inte feta bolagsdirektörer och jag vill inte att dom ska få någon julbonus alls så därför föreslår jag nu en liten aktion på vårt kära Internet.

Vad sägs som en kampanj för att förbjuda rökning helt? Det är ju inne med Internetkampanjer just nu men de flesta verkar idag handla om bögar som vill gifta sig. Varför inte något annat? Så vad sägs om att starta en sida där allt är mycket enkelt. En protestlista där man helt enkelt kort och gott kräver att nikotin ska ses som en drog jämställd med droger som Kokain, Heroin och andra rusdroger.
För Nikotin är den drog som dödar mest, skadar mest och som är mest äcklig av alla droger. En rökare sprider inte bara sitt gift. Han är gulblek, luktar illa och har en andedräkt som får kattskit att lukta som rena sommarängen. Dessutom utsätter sig rökaren för sådana otroliga risker att det knappast kan ses som civiliserat att tillåta det.
Rökning dödar – Det är så enkelt.
Nu ska man självklart tänka på att det finns mer i en cigarett än nikotinet. Där är ju t.ex. tjäran vi får i oss som förstör våra lungor. Nikotinet går till hjärnan, men det är nikotinet som bolagen lägger i som gör att du “frivilligt” tar in tjäran. För handen på hjärtat:
Hur gott är det med tjära i egentligen? Inte så himla gott va?
Nikotinet gör dig beroende och det är det din hjärna vill åt. En cigarett innehållande alla gifter utan nikotin skulle inte sälja, för vem skulle köpa en sån? Därför är nikotin så livsfarligt!

Låt mig poängtera en sak ännu en gång! Jag är slav under nikotinet. Det har mig i sitt grepp och det är ett rent helvete. Om jag dessutom berättar att:

1. Jag har noll kondition och rökningen gör den ännu sämre
2. Att jag varje morgon hostar så jag nästan känner lungorna i munnen.
3. Att jag fått problem med hjärtat, säkert orsakat av övervikt, dålig kondition och syrefattigt blod orsakat av rökningen
4. Att jag ibland inte har råd att äta, för cigaretter kostar ju!
5. Att jag “frivilligt” offrar frukost, lunch och ibland även middag för att kunna röka istället

Så inser du att jag också är en slav, en slav som hatar sin ägare och som vill se ägaren död!

Så vad tycker du nu då? Jag vill gärna höra din åsikt. Jag vet att jag inte är ensam om att kort och gott vilja jämställa nikotin och alla de andra gifter som en cigarett, cigarr, piptobak och snus innehåller med narkotika. Lämna synpunkter och kommentarer! Detta är ett förslag ingen protestlista. Se det som början till en storm!

Låt oss göra Sverige fritt från giftet! Tandlösa lagar som rökförbud på krogen, 18 år gränser med mera räcker inte. Nikotin ska förbjudas och för er som tänker på företagen som tillverkar eländet…
Kunde Nokia gå från stövlar till mobiltelefoner med ett helt OK resultat kan säkert Swedish Match gå från drogtillverkning till något vettigare.

Walentine.com: Att vara eller inte vara, det Var frågan. Nu vet jag

Vet fortfarande inte om jag kommer lägga av eller inte, men som ni säkert redan sett har jag emellanåt lagt in nåt litet inlägg. Idag blir det ett personligt sådant. Kände denna sena lördag som egentligen blivit söndag för länge sedan att jag behövde skriva lite, eller mycket…

Kan ju börja med att berätta att jag fått erbjudande om en “filmroll”. Det var en snubbe som hörde av sig och ville ha med mig i nåt homodrama. Anledningen var att han visst hört mig tala inför publik och tyckte jag hade den utstrålning som krävdes etc. Jag har i alla fall tackat nej. Orkar inte sånt just nu, är för trött. Jag skulle spela mig själv kan man säga men hade ingen lust men de var ju självklart kul att få ha fått frågan. Hade det varit en annan tid i ens liv så kanske man sagt ja, men inte nu.

Jag är trött. Jag är trött konstant dygnet runt. Har aldrig känt en sådan trötthet innan, och det är väldigt påfrestande. Jag arbetar bara i snitt 2 dagar i veckan just nu och det räcker, mer skulle inte kroppen orka med. Hjärtat gör sig påmint emellanåt. Ibland bara som lite muskelvärk och så emellanåt med ett slag som gör att man nästan faller bakåt. Då blir man rädd och man vet inte riktigt vad man ska göra, man känner sig bara väldigt liten och rädd.
Efter en sån attack härom veckan skrev jag min sista vilja. Tänkte att det var hög tid för det.
Ingen begravning, inga annonser och ingenting. Så är min sista vilja. Jag vill inte ha nån samling där folk ska tala om mig med varma ord och sprida en massa dynga. Det kan dom göra när jag lever, när jag är död är det ändå försent att säga det.
Fast oftast känns ändå hjärtat OK och då försöker jag låta bli att tänka på det, fast djupt där bakom finns det kvar i alla fall. Jag har tänkt mycket på döden den sista. Väldigt mycket faktiskt.
Lustigt, jag som bråkat med sjukdomar i så mång år har nog aldrig tänkt på att man faktiskt kommer dö. När hjärtat började protestera insåg man att man var dödlig, men jag vill inte dö. Inte nu, inte än. Jag är bara 34, inte 94

Jag var ute i går, på Gretas. Det var inte så speciellt mycket som förändrats sen jag var där senast. Fjollorna hade blivit lite mer feminina och lebbarna hade mer svart på sig men annars var det som vanligt. När man gick in spelades Carolas “främling” och när man gick därifrån spelades Carolas “Evighet”
Jag var där med Robban, Tompa, Jocke, Markus och Theresia. Sedan dök Cissi upp också, vilket var en erfarenhet rikare att få bevittna. Haha så söt hon e när hon e full.
Fast jag ville hela tiden därifrån. Mådde inte bra. Bröstet högg och svetten formligen forsade av mig även om det inte var varmt. Samtidigt känner jag mig inte som en social människa längre. Vill bara bort! Bort från staden. Bort från människorna. Jag vill bo på en egen ö med Henke, mina katter, mina fiskar och min dator. Jag vill se havet, det hav som ständigt ropar på mig. Det hav som alltid får mig så lugn, så trygg och så sorgsen.

Mina fiskar mår föressten bra! Jävlar vad yngel jag har nu. Totalt har jag räknat ihop till ca 50 stycken yngel som dykt upp. Jag har satt undan ett tjugotal i ett eget akvarium nu. Resten får bo med de andra. De flesta kommer bli mat men så är naturen. Om någon tycker jag är elak så betänk att det finns en anledning till att romläggande fiskar lägger ett 100 tal ägg eller att yngelfödande fiskar föder stora kullar varje månad. De som överlever är de starka. De svaga som inte har en chans går tillbaka till naturen som föda. Tänk, om jag varit en Platy skulle jag varit död nu…

Jag har funderat väldigt mycket på mitt liv den senaste tiden, och jag kommer hela tiden på mig själv med att jag inte är nöjd med något. Jag känner mig som en total misslyckad människa som från första dag till den sista aldrig lyckades med något. Det finns enormt mycket jag skulle vilja ändra på, men som det är försent att ändra på. Det som jag mest hela tiden kommer tillbaka till är att jag ångrar det jag INTE gjort. Jag borde få pris i att inte ta för mig.
Trots det hör jag hela tiden hur snäll jag är, hur god jag är och hur mycket man kan lita på mig.Gud vad jag förbannar den godheten i så fall. För när jag står på Gretas och tittar på folk, eller på mitt jobb, eller på en buss ser jag att det är dom som tänker på sig själv som kommer någonstans. Själv försöker jag bjuda på mig men förlorar ständigt och blir inte så sällan anklagad för både dittan och dattan. Alex är ju ett ganska bra exempel på det och vad vann jag på att vara snäll där? Eller vad vann jag på att inte ge igen på det satans aset? Jo, att jag sitter och hatar och han lever och mår bra. Kan någon vara snäll och förklara meningen med godhet i det fallet? Jesus stod ut med sån skit. Han tog mycket smörj, men jag är inte Jesus. Enda likheten mellan mig och honom är vår förkärlek till fiskar (ni som inte kan Bibeln fattar antagligen inte det skämtet, och ni som kan Bibeln tycker nog skämtet var ganska kasst)

Hösten 2004 lärde jag känna en kille över nätet. Han var släkt med en kompis till mig. Ganska snabbt bestämdes det att vi skulle ses och det gjorde vi. Jag kommer aldrig glömma det mötet. Det var på en kinakrog vi satt och jag minns det som igår.
Aldrig någonsin har jag blivit så totalt hänförd av en människa som jag blev av honom. Han var yngre än mig och bisexuell. Det senare skulle sen hoppa fram och tillbaka mer än en jojo åker upp och ner när världsmästaren i Jojo tävlar.
Vi bestämde att vi skulle gå på musikal ihop och det gjorde vi också. Den kvällen var på många sätt förtrollande. Musikalen var underbar och efter den gick vi till Gretas. När vi sedan åkt hit hem lagade vi middag och satt och pratade till jättesena timmen. Efter det gick vi och lade oss…
Om jag nu varit en normal kille hade jag försökt någonting den natten. Om jag lyckats eller inte spelar ingen roll i sammanhanget, försökt kunde jag. De flesta hade gjort det. Ja, alla hade gjort det. Vänd på det på ett heterosexuellt sätt för er som har svårt att tänka “gayigt”. En kille ligger bredvid en tjej han tycker är världens sötaste tjej. Vad hade killen gjort?
Här ligger jag i en 120 säng med en underbart vacker kille. En kille vars utseende fick mig att rodna för att han var så fin. Dessutom hade han charm som få och vi hade ungefär hur många gemensamma intressen som helst. Han var dessutom lite halvt osäker på vem och hur han var och, som sagt, en normal kille hade i det läget försökt lite.
Men inte Walle. Nej då Walle erbjuder sig låta killen ligga lite på hans arm och sen sover vi. Dagen efter går vi tillbaka till Gretas och sitter och pratar i timmar. Han sade efteråt att dom timmarna var underbara. Att han aldrig någonsin kommit någon så nära som vi kom varandra då så snabbt.
Men Walle försöker inget, nej då. Walle är ju snäll och vill visa respekt.
Efter den dagen på Gretas ringde vi varje dag och träffades väldigt ofta. Vi pratade om allt och inget, om läggningar och om kärlek, om sex och om hat. Varje kväll, oavsett om klockan var 22 eller 03 ringde vi och varje samtal avslutades med “natt natt, kram kram,puss puss”. Jag var hans lilla tuss hette det, och han var min. Ändå försökte jag inget mer, för jag är ju Walle och Walle är ju så jävla snäll.
Så blev det Maj 2005 och han var här en lördag. Av gammal vana gick jag in på denna sajt och såg om några nya kommentarer kommit in. Det hade det. En kommentar som förklarade rent ut sagt hur jävla barnslig jag var och hur dum jag var. Det hela avslutades med “Låt våran *namn* vara”
Då tröttnade jag. Inte en släkting till som kommer med en massa sinnessjuka anklagelser. Jag blev inte arg på honom men på andra. Så jag avslutade “tusseriet”, och först var inte han alls med på det men jag förklarade att jag självklart ville vara vän i alla fall, men det där “halvförhållandet” orkade jag inte med. Särskilt inte när det ingick skit som jag inte förtjänade. Sedan dess har vi inte setts. Faktum är att han blivit sveriges mest upptagna person. Ingen människa på denna jord har så mycket att göra som han har numer och så har det varit. Visst, han har mycket att göra. Han har mer att göra än de flesta andra, men det hade han även före maj 2005. Intresset att ses är helt enkelt borta.
Vi har fortfarande kontakt. En kontakt som i 60 % av fallen inleds med att han ber om ursäkt för att han inte ringt, svarat eller var de må va, och nu sitter jag här och funderar och har så gjort ett tag…
Varför försökte jag inte? Var det mina problem om han va osäker eller inte? Ingen tvingade honom att komma hit, och absolut inte igen? Sen är ju den stora frågan om jag var kåt i honom. Nej, det var jag faktiskt inte. Jag tyckte om honom för mycket för det, men å andra sidan är det ju så med mig att jag ganska sällan blir enbart kåt i människor. Som den ende svensk kvar tillförlitar jag mig på fler saker än hur många jag får i säng. Det finns en högerhand om man blir kåt och hade fler människor tänkt så hade vår värld varit ett bättre ställe att leva på men varför ska jag föregå med gott exempel? Varför kan inte jag vara som alla andra?
Man ska inte bryta mot den man är säger folk, men när man insett att man inte trivs med att vara den man är, ska man inte då ändra sig? För inte fan har jag tjänat på att föregå med gott exempel?

Så på vilket sätt tjänade jag på att vara snäll? Genom att några nötter försöker, utan att ens ha brytt sig ta reda på hur saker ligger till, förstöra och skydda? Att när det inte var roligt längre så spelade det ingen roll? Att Walle är ju som han är, då kan man göra så. För det är så jag känner mig idag. Som ett utskitet äpple som man inte kan ha någon nytta av. Jag känner mig utnyttjad, spottad och framförallt kränkt. Sedan är frågan om det är andra eller jag själv som kränkt mig.
Denna kille är ju inte den ende direkt, och det handlar ju inte bara om killar, kärlek och sex. Jag tycker det handlar om det i de flesta fall i mitt liv, och jag tror det är därför jag skriver detta idag och känner som jag gör. För jag vill verkligen inte vara snäll mer. Jag har inte fått ut någonting ut av det. Det enda jag fått är sömnlösa nätter, oro och ångest och en förbannad ensamhet. En ensamhet som gjort att jag skalat av mig själv nu. Jag kramas inte, tycker inte om kroppskontakt alls längre. Vet inte varför men jag får någon form av panik när någon rör mig. Oavsett om det är en ytlig bekantskap eller en nära vän känner jag bara “Vad vill denna människa med mig?” Jag känner mig psykiskt våldtagen, så kan man nog sammanfatta mig just nu.

Och det tragiska är att man också kan sammanfatta mitt liv så, psykiskt våltagen. Utnyttjad och kontrollerad av människor som kräver saker av en utan att de ens förstår det själva. Jag bjuder så mycket av mig själv så jag kör helt slut på batterierna och nu är jag slut. Totalt slut.

Låter jag deppig? Jo, jag är nog ganska deppig faktiskt. Depp och besviken för att jag aldrig fick en chans och just nu vet jag bara att varje gång jag lägger mig undrar jag om jag ska vakna i morgon. Samtidigt vet jag inte ens om jag är rädd. För när jag ser tillbaka på mitt liv kanske det inte är så mycket att förlora i alla fall.

Avslutar med en dikt av den fantastiska Karin Boye:

Du är en av mina drömmar –
väl om ingen väcker mig! –
ett av mina vackra ljus,
att ej mörker täcker mig.
Kämpe du för bleka mål,
is och glas och vässat stål! –
Klara dagen
vet jag knappt om drömmen tål.

Det är tröst i drömmens dofter,
svala, knappast märkliga.
Ändå ville jag ge bort dem
för det jordiskt verkliga.
Kära vackra händers värma…
Jag vill älska, inte svärma.
Livets mognad
orkar drömmen aldrig härma.

Från Diktsamlingen Härdarna utgiven 1927

Walentine.com: Vem bryr sig om ett svart barn i Afrika?

Ett barn i Afrika skriker. Hennes mamma är död, syskonen är döda och pappan är försvunnen. Barnet kommer också att dö. Barnet har AIDS. Barnet fick AIDS för att hennes pappa låg med prostituerade i grannstaden. Pappan har också AIDS, och sprider just nu AIDS till nya offer. Fler barn kommer att dö på grund av pappan. Kondomer får dom inte använda, för det är ett brott mot religionen säger kyrkan. Kyrkan väljer lidande barn före brott mot sin Gud. Kyrkan väljer smärtan framför rättvisan.
I väst finns mediciner som skulle kunna hjälpa barnet och som hade kunnat hjälpa barnets familj, inte till en fullständig räddning men till hjälp, stöd och tröst. Men vem bryr sig om ett svart barn? Det kostar ju pengar. Vi har inte råd. Vi blundar för då syns dom inte

I havet skriker en valunge efter sin mamma. Mamman är död och snart kommer den lilla valungen också att vara det. Ett fartyg dödade mamman, på fartyget fladdrade den norska flaggan. Norge har bestämt att det är OK att fånga valar igen. Man tycker man har rätt till det. Ingen människa på denna jord behöver valkött men Norge, Japan och några länder till anser sig ha rätten att döda dom ändå. Det finns pengar att tjäna på valarna. Därför gör det inget om en liten valunge förtvivlat simmar omkring och skriker efter sin mamma. Vem bryr sig om en val? De syns ju inte. Så blundar vi behöver vi inte tänka på dom.

I en palestinsk stad skriker en pojke. Han sitter bredvid sin döda mamma. Mamman dog av bomber skickade från Israel. Barnet är förtvivlat och förstår inte vad som hänt mamman som ligger där blodig och söndersliten. Bomberna kom med hjälp från väst. Israel ansåg sig ha rätten att döda. Israel har alltid, enligt sig själva, rätten att döda i större omfattning än dom blir attackerade. Om en arab skjuter en slangbella svarar Israel med pansarvagnar.
I samma stund som bomben slogs ner skapades mer hat mot Israel och Väst.
Om 17 år kommer den lille pojken också dö. Han kommer att dö med en sprängladdning runt midjan. När han dör kommer också flera andra dö, och ondskans spiral fortsätter snurra.
Vi vet att Israel är en öm punkt på hela mellanöstern, men vi blundar. För Israel ligger så långt bort. Blundar vi så syns det inte och då behöver vi inte tänka på det.

I ett hav utanför Sverige ligger en torsk på botten. Fisken är trött och sliten. I flera veckor har torsken försökt finna mat men hittar inget. Fisken är slut, och samtidigt är vattnet förgiftat vilket gör torsken slö och sjuk. I förra veckan lyckades torsken fånga en liten fisk som måltid. Fisken innehöll ännu mer gift och i det stunden började slutet för torsken. Sakta sprider sig giftet och har redan slagit ut fortplantningsorganen.
Torsken har simmat omkring de svenska kusterna, den har sett att det blir mindre kamrater överallt. Snart är han borta och även resten av hans släkt. Snart är torsken ett minne blott.
Vi vet att vi snart fiskat sönder alla torskbestånd men vi fortsätter. Vi vet att Östersjön är förgiftat, men vi fortsätter tömma vårt avfall i denna gigantiska vattensamling.
För vi vill inte se, och vi ser inte. För på ytan är Östersjön vackert. Runt skärgårdarna går solen ner och vi ser inte vad som händer, ändå vet vi men vi gör inget. För vad kan vi göra? Naturen kommer säkert att ordna detta för oss. Fast vi kan ju självklart hjälpa till. Bara det inte kostar något, för det har vi inte råd med. Så när vi blundar eller bara tittar på ytan så slipper vi se och Östersjön och våra hav går sakta mot undergång.

I Göteborg blir en ung flicka skuren på förnedrande sätt. Hennes pappa har bestämt sig för att märka henne och påminna henne för all framtid att hon är kvinna och lägre än honom. Vi förfasas och vi blir upprörda, och sedan så glömmer vi det.
Vi vill ha pappan utvisad för då har vi löst problemet. Att problemet i detta fall kommer från förskräcklig kvinnosyn i Somalia spelar ingen roll. Låt dom göra vad dom vill där nere, för när vi blundar och när vi inte ser så finns det inte.

I de svenska hemmen simmar saltvattensfiskar omkring. Stora färgglada fiskar som sprider glädje och rofylldhet omkring sig. För varje sådan fisk har 9 dött i fångsten. Förökar sig gör dom inte i akvarier, men det spelar ingen roll för när dom dör köper vi nya. Samtidigt som vi köper nya måste ytterligare 9 dö för att clownfisken ska få se rolig ut hemma i Svenssons vardagsrum. Samtidigt försvinner allt mer av korallreven och det blir allt svårare för fiskarna att klara sig. De kommer att dö ut, det vet vi. Till dess vill vi ha dom i vårat vardagsrum. När tiden kommit och fisken är död byter vi hobby. För tänker vi inte försvinner det jobbiga. Blundar vi så ser vi inte.

En 40-talist ser på sitt kontoutdrag. Denna månad tjänade han 3.4 miljoner kronor. Det har han och hans företag bestämt att han är värd. 40-talisten, denna bortskämda generation som mer än någon annan förstört vår värld och allt däromkring, har 3 barn varav 2 aldrig röstat i något val. Ingen av hans 3 barn är intresserade av samhället för det behöver dom inte vara. Deras pappa fixar jobb åt dom senare.
Snart går 40-talisten i pension. Vi vet inte hur vi ska klara av det, men vi vet att dom är många. De hade det bra 40-talisterna. När Europa stod i lågor gick dom i hela skolor och började direkt arbeta i ett land som tjänade på att ha varit neutralt. Därför anser sig 40-talisten vara värd 3.4 miljoner kronor.
När slutkontentan av 40-talisternas svek mot vår värld kommer lär domen också komma. Den kommer att tala om en värld som är förstörd av avgaser, gift och bomber. Fast då är 40-talisten gammal och behöver inte ursäkta sig. För innan han går i pension kommer han se till att det finns äldrevård för honom. Så har alltid 40-talisten arbetat. Blommorna ska alltid vara finast på hans balkong. Resten får gå till dom andra.
Allt detta vet vi andra om, men vi gör inget. Vi blundar och struntar i att rösta, engagera oss eller bry oss. För vad ska vi göra? 40-talisterna är ju våra föräldrar.

I Afrika skriker en elefantunge. Bredvid henne ligger hennes mamma död, skjuten av jägare som ville åt mammans betar. Resten av hjorden med elefanter flydde men mamman som ville försvara sin unge dog på grund av sin kärlek till sitt barn.
Snart kommer den lilla elefantungen också vara död, och på en rik vit mans vägg kommer några elefantbetar att skina.
Detta sker hela tiden, men vi gör inget. För vad kan vi göra? Afrika ligger ju så långt bort, inte kan vi rädda elefanterna från Sverige? Att det är hos vår granne som elefantens betar hänger glömmer vi. För om vi blundar så syns det inte.

På Öland står en frikyrkopastor och sprider hat. Han jämför människor med cancer och någon blir upprörd. Pastorn anmäls och efter många turer blir han frikänd. För pastorn får säga sånt. EU har bestämt att hat dolt med Gudaprat är det viktigaste som finns. I EU tycker man att det står i bibeln att vissa människor är som cancer och då kan vi ingenting göra.
Först blir vi arga, och vi blir upprörda men sedan glömmer vi. För vem orkar komma ihåg en frikyrkopastor från Öland? Sambandet mellan honom och mord och våld mot vissa människor är bara struntprat menar man. Om vi glömmer honom och om vi blundar så syns han inte.

Ett land som heter Kina bryter varje dag mot mänskliga rättigheter. Man dödar, torterar och lemlästar folk och man gör det med omvärldens tillåtelse. Man ockuperar länder och man förföljer, och man får göra det. För i Kina kan man tjäna pengar och pengar är viktigare än människor. Därför ska man ha OS i arenor färgade av blod. Den idiotin tog inte slut med Sovjets, nu är den tillbaka.
Och IKEA tjänar pengar på sina potatisskalare som underbetalda kineser sätter ihop för priser långt under vad de kostar att tillverka i Sverige.
Men vi bryr oss inte, för OS är ju skoj och vi behöver billiga potatisskalare. För Kina ligger så långt borta och vi behöver inte ens blunda för att inte se men om vi blundar behöver vi inte heller tänka. Det som inte syns, finns ju inte…

När ska vi sluta blunda? När ska vi öppna ögonen?
Älskar vi inte våra barn? Nej, vi kan inte göra det för hade vi gjort det hade vi inte gett dom en värld som denna

Walentine.com: Måvholmen

Jag har ju inte skrivit på ett tag och vet fortfarande inte om jag ska göra det, men jag villle ändå lägga ut detta “lilla” inlägg…

Precis där Göteborgs södra skärgård går över till ytterkant ligger en liten ö. Den heter Måvholmen, och denna ö är ett litet paradis här på jorden. Tidigare bestod öns invånare av militärer som gjorde åt skattepengar medan de lekte att ryssen kom. Sedan några år tillbaka är det Göteborgs Folkhögskola och Frölunda Judoklubb som tillsammans förvaltar ön. Sommartid är det seglarläger här för barn och ungdomar och Markus brukar vara ledare under några veckor och så även i år.
Jag har varit på väg till Måvholmen alla somrar men det har alltid blivit inställt. I år blev det av och jag kan säga att det fortfarande gungar i huvudet på mig efter båtresan hem, men jag känner också ett sånt inre lugn jag inte känt på väldigt länge. För Måvholmen är lite av ett paradis, och jag fick besöka detta lilla paradis vilket jag är väldigt glad för idag.
Så se på bilderna och som vanligt står det kommentarer under, och som vanligt kan man klicka på bilderna om man vill ha dom i större storlek.
Sedan är det så att något hänt med mitt WordPress så jag kan inte göra thumbnails. Jag beklagar detta för det kan ta ett tag att ladda in bilderna. Jag hoppas ni tycker det är värt det. Jag har delat upp det hela i 2 sidorr så klicka på “more” när den dyker upp där nere så kommer ni vidare till sida 2.

Måvholmen01.JPG
Vi lämnade Göteborg och Saltholmen på eftermiddagen. Första biten tog vi oss med hjälp av Styrsöbolaget, och vi skulle hoppa av vid Kårholmen där Markus skulle plocka upp oss. Vädret var som ni ser helt underbart! Vi är föresten Jag, jocke, Robban, Theresia och Isak. Senare på kvällen kom också Markus syster Sofia och hennes kille Dan

Måvholmen03.JPG
Isak. Mannen och myten. The man helt enkelt

Måvholmen03.JPG
Det är nåt visst med Göteborg! ;) I alla fall när man får lämna stan

Måvholmen04.JPG
Ja jag tycker om bilder på vatten!

Måvholmen05.JPG
Om jag får leva i några år till ska jag bo så en dag

Måvholmen06.JPG
Här är porten till Donsö. en av de stora öarna i södra skärgården. Donsö ligger granne med Styrsö. Ja de ligger så nära varandra så det finns en bro emellan dom. Där flyger flakmopparna fram i trimmade farter. Mitt emot Donsö ligger Kårholmen, där vi alla klev av.

Måvholmen07.JPG
Markus kom och hämtade oss och det är fören på den lilla söta båten vi ser. Ja, ni ser också Jocke och Theresia som njuter av den salta luften. Jocke har redan öppnat sin burk med saft ;)

Måvholmen08.JPG
Matdags! Det blev grillat, potatissallad och vanlig sallad… med Italiensk Salladsdressing

Måvholmen10.JPG
På vänster sida sitter Isak och Markus söta syster Sofia. Mitt emot henne sitter Dan. Jocke, Theresia och Robban delar också bänk. Längst bort ser ni Markus som lär en man och grillar.

Måvholmen11.JPG
Jag visste det! D

Måvholmen12.JPG
Här ser ni huset på Måvholmen. Enormt mysigt. Ingen ström och inga vattenledningar, men däremot Gasol och “trampvatten”. UNDERBART!
Till vänster om huset ser ni en skorsten. Där låg toan som visst drivs på gas, gasol eller något. Det enda jag vet är att det tog Markus 10 minuter att förklara alla knappar och lampor och spray man skulle använda. Jag har aldrig varit så rädd för en toalett i hela mitt liv efter det

Måvholmen13.JPG
Jocke med hallonsaft och cigg )

Måvholmen35.JPG
Att jag älskar djur kommer inte som någon chock för er som läser denna sida. Att jag också avgudar fåglar och framförallt fiskmåsar och trutar vet ni också. Därför var det extra kul att få se lite havstrut igen. För er som inte känner till det så är havstruten ännu större än gråtruten, så det är en stor pippi. Denna fågel tyckte väldigt mycket om makaroner, något som däremot…

Måvholmen14.JPG
Denna Pippi inte gillade. Däremot var han väldigt duktig på att tigga och innan sommaren är slut kommer denna gråtrut, som säkert är kusin med Börje på jobbet, vara extremt “tam”. Söt är den i alla fall…

Måvholmen15.JPG
Som ni ser här. Jag började prata med honom. Ja prata! Ni vet, “bap bap bap”. Jag började inleda genom att försöka bryta isen och efter ett tag…

Måvholmen16.JPG
Började han lyssna. Jag blev därför väldigt glad när jag mitt i mitt “Bap bap bap” fick svar och efter det var vår vänskap ett faktum. Även dagen efter fortsatte vår konversation och han berättade bland annat att han var trött på att leva i garderoben. Jag tyckte han skulle följa med till Gretas någon gång. På det svarade han ett kort “bap”. Jag tog det som ett Ja.(ja jag är väldigt trött när jag skriver detta, men han pratade med mig i alla fall! Så numer är jag Walle: Mannen som talar med trutar”)

Måvholmen17.JPG
Det börjar bli kväll i skärgården och solen går snart ner. Så vi gick alla till öns högst punkt för att bevittna solnedgången

Måvholmen18.JPG
Sofia och Theresia. Två väldigt snälla och goa tjejer (En jävligt bra bild förövrigt om jag får säga det själv)

Måvholmen19.JPG
Solen försvinner bort i havet och man slås av hur vackert Sverige kan vara

Måvholmen20.JPG
Till vänster om solen ser man svagt en ö. Det är Vinga ni ser där.
Vinga, ön där en visst Evert Taube levde en gång.

Måvholmen22.JPG
Solen gick ner runt 21:40 och sedan gick vi hemåt igen. Vi satt kvar ute ganska länge tills myggen började tävla om utrymmet. Själv har jag den goda fördelen att mitt blod inte verkar vara så gott. Det smakar antagligen cellgifter och strålning så mig låter dom bli. Alla gick in och satte sig men själv längtade jag ut igen. Så vid 2 tiden på natten gick jag ut och satte mig. Det var helt stilla och så underbart lugnt. Jag fick tårar där jag satt ensam just för att det kan finnas något sånt här. Just där fanns inget jobbigt, inga smärtor i bröst och hjärta utan jag bara fanns. Jag önskade att mitt liv alltid skulle få vara så stilla som det kändes just då. Varför jag blev så sorgen vet jag inte men jag blev det bara. Så jag reste på mig och gick en promenad över ön ensam. Kanske slappande jag av och då kommer det, eller så beror det på något annat. När jag skakat av mig det jobbiga gick jag tillbaka och var social igen en stund, men jag ville fortfarande gå ut så det gjorde jag…

Måvholmen23.JPG
En timme senare började det ljusna allt snabbare och jag tog ytterligare ett kort

Måvholmen24.JPG
Ytterligare en halvtimme senare kom Robban och Sofia ut. Vi bestämde oss för att bevittna soluppgången när vi ändå var vakna…

Måvholmen25.JPG
Den inträffadevid 4 tiden. Det är så vackert!

Måvholmen26.JPG
Det är på något sätt så mäktigt bara

Måvholmen27.JPG
Det blev en ny dag och då många druckit väldigt mycket hallonsaft på burk kvällen innan var en del väldigt trötta.

Måvholmen36.JPG
Som sagt ;)

Måvholmen28.JPG
Inte många meter ifrån där denna båt stannat till finns ett grund. Jag har redan lärt mig nöjet i att hoppas på att någon ska köra på detta grund. Ingen gjorde det idag, men det var väldigt nära för en som kom susande förbi. Varför har dom uppfunnit back till båtar? Det är ju fusk ju ;)

Måvholmen30.JPG
Isak läsandes en intressant bok. Tror den handlar om Svensk Korvkiosker

Måvholmen29.JPG
Det blev dags för avfärd och jag, Jocke, Dan, Theresia, Sofia och Markus satt i fören medan Markus pappa körde hem oss i sin egen segelbåt. Jag vände mig snabbt om och tog ett kort på Måvholmen från där jag satt. Jag hoppas jag får återkomma dit en dag.

Måvholmen31.JPG
Titta pippi!

Måvholmen32.JPG
En del måste ha stor båt. Varför vill jag inte gå in på men snygg var den.

Måvholmen33.JPG
Jocke, han e för jävla söt ;)

Så nu är man hemma igen. Det gungar som sjutton på mig i skallen fortfarande efter båtturen, men det är det värt! För det har varit väldigt skönt att komma bort lite. Jag behövde det, och fick jag välja skulle jag stanna på Måvholmen i en vecka minst. Det skulle vara så skönt att var där ensam och allena och bara få vara.
Men jag får tänka på det jag såg och tänka på känslan själen hade där jag satt och såg på soluppgången.

Tack för denna helg “måvis”. Hoppas vi ses igen!