Walentine.com: Mitt jobb = Blääääääääääääääääääääää

Så då var ännu en fredag avklarad i sitt liv, ännu en fredag som på många sätt såg ut som förra fredagen men ändå inte.
Vaknade som vanligt sent men kände mig ändå inte utvilad. Tanken var idag att Henkes mamma skulle kommit hit så jag fick gå upp och försöka se pigg ut. Sen visade det sig att Henkes mamma fick förhinder men då var det för sent att gå och lägga sig igen. Jag satte mig med mina fiskar istället och tittade på när kampfisken bråkade med en Blå Gurami. Jag har förövrigt kommit på att kampfiskar är elaka och korkade. Ibland ställer sig kampfisken vid insuget till filtret. Det är inte mycket till strömmar i karet men kampfiskens fenor lägger sig rakt över insuget och allt ser fruktansvärt dumt ut.
Efter titten i min lilla värld gjorde jag mig i ordning och åkte till jobbet för att ordna med lite saker. Där var allt som vanligt ungefär. Saken är den, kära läsare, att mycket har hänt på jobbet de senaste månaderna. Saker som jag vare sig kunnat eller velat skriva om, men nu har jag tröttnat på det här så snart kommer jag berätta saker som kommer få er att sätta kaffet, eller vad ni dricker, i fel strupe. Jag har i alla fall lärt mig en sak de senaste 4 månaderna och det är att förakta Göteborgspolisen. Någon mer trögare, dummare och framförallt latare myndighet får man leta efter. Att dom ska skydda oss är sjukt. Jag kan ju i alla fall berätta så mycket att i Göteborg är det “ok” om man stjäl pengar från gamla. Polisen behagar inte ens åka dit och prata med pensionären i fråga. Det är på alla kraftfulla sätt man kan uttrycka det FÖRJÄVLIGT. Fast det är klart: När det pågick ett inbrott i en lägenhet i huset och grannen ringde till Polisen fick hon veta att, “Vi har inga lediga bilar på Hisingen just nu”. Kanske borde Bodström göra något annat än att jaga pirater på Internet ett tag framöver

Jag är trött på mitt jobb, just nu avskyr jag varje mutter som håller uppe huset jag jobbar i. Jag är så less på alla som gnäller om varje liten skitsak och nivån ligger på en treårings. “Förlåt då att man säger något” eller ”Ja, det är ju lika bra att vara tyst”, är meningar jag avskyr.
Mitt i allt detta gick en del av husets personal ut idag. Henke följde med men själv hade jag hellre druckit kattpiss utblandat med senapsgas än bli tvingad att se glad ut med vissa av kollegerna i huset. Den senaste tiden har jag fått information om vad som sägs om mig i huset. Favoriten jag hört är “Stackars Henke han är så mager, men det är väl Walle som äter upp all hans mat”.
Jag vet vilka haggor det är som sagt det, och då klarar jag mig jättebra från att inte följa med ut. Jag känner mig själv så väl så jag vet att jag skulle börja skälla ut vissa där och då känner jag att jag lika gärna kan hålla mig därifrån. Synd bara för vissa som var med tycker jag om, men man får väl bjuda hem dom istället.
Annars när man ser tillbaka på detta halvår så får jag väl vara nöjd med vad jag presterat på mitt arbete. Akvariet har blivit en succé, mina, och med tanke på att liv som var om dom så menar jag mina, rutiner har blivit en succé och jag har tagit på mig mer ansvar. Fast just nu ångrar jag lite att jag inte tog patent på rutinerna innan och jag ångrar akvariet. Frustrationen att allt går så förbannat långsamt gör mig galen emellanåt och jag är en otålig människa.
Jaja skit samma, jag lär komma tillbaka till jobbet…

Under eftermiddagen satt jag med Markus och Theresia på Lilla London. Dom drack öl och åt buffé medan jag drack cola och kaffe. Efter det bestämdes det att vi skulle åka hem till mig vilket vi gjorde. Markus helgoa syster Sofia följde med också och det var riktigt mysigt. Theresia är en rolig bekantskap. Hon har känt Markus i massor med år men jag har inte träffat henne så mycket innan, men jag hoppas de blir mer av de nu. Hon e riktigt lovely ;) Fasiken va lovely hon e D
Markus e de också kul att träffa, känns ibland som att de e för sällan jag får träffa min lillebror. Fast idag ragga jag på honom lite så vi höll lillebrorsnacket borta, det blir fel liksom att blanda dessa ämnen D

Jag fick också ett mkt roligt telefonsamtal från en person ikväll. Jag blev skitpaff när han ringde men när jag väl förstod vem det var så blev jag skitglad. Han verkar snäll och jag ser fram emot mötet i juli D

När alla åkt hem satte jag mig med Zuzzi i knäet och tittade på fiskarna lite. Hon satt väl iofs inte så still utan kände mer för att nosa på Kampfisken. JSatt bara där och funderade på mitt liv och hur det blivit och vad jag blivit. Insåg att jag inte direkt är nöjd med något. Jag måste ifrån mitt arbete. Jag måste verkligen det och de måste ske någonting. Jag klarar inte av alla element omkring mig som drar ner mig. Jag är fanimej för ung för att vara bitter och sur jämt, och just nu blir jag på dåligt humör bara jag ser huset jag jobbar i. Frågan är bara vad jag ska göra.
Gud vad jag skulle vilja skriva på heltid. Få jobba och få kämpa för det jag bryr mig om. Men det är bara en dröm, en dröm som aldrig lär gå i uppfyllelse. Som så mycket i mitt liv.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *