Walentine.com: Mera stöld

Hur sjukt det än må vara så har någon tagit mer fiskar ur akvariet på jobbet. Runt ett tiotal till är spårlöst borta, och nu ger jag upp. Uppenbart vill någon förstöra och då får dom vinna den lilla kampen, så på torsdag kommer jag plocka ner akvariet och sen får kollegerna säga vad dom vill. Dessutom hade något jävla pucko dragit ut r kontakten till doppvärmaren så det var “iskallt” i vattnet. Stackars små fiskar (
De gamla kommer bli skitlessna men jag orkar inte hålla på med detta mer. Att försöka göra något samtidigt som man motarbetas hela tiden är något man iofs är van vid på min arbetsplats, men någon gräns har även en hysterk fjolla som jag.
Så om om ingen annan tar på sig skötseln av det, vilket jag betvivlar att någon kommer vilja göra, blir avdelningen ett akvarium fattigare på torsdag. Helt jävla sjukt alltsammans.

Vidare beslutade jag mig idag efter att ha snackat med en arbetskompis att jag lägger ner nu. Jag kommer inte engagera mig mer i något alls. Jag kommer göra det jag exakt måste göra och inget mer. Tiden jag lagt ner på mitt jobb är oändligt mycket mer än vad jag fått ut ifrån det. Drömmen är att någon enda jävla förbannade gång kunna få göra något utan att nån ska gnälla, men det kommer aldrig hända. Inte där i alla fall. Små pikar eller djupa suckanden, det är vardagen.
Ändå är det lustigt. Jag fick för några månader sen höra hur “hysterisk” jag var. Ändå är det samma hysteriska människa som fick nya rutiner på avdelningen, som fick ordnat med lite förströelse för de gamla, som ordnade med samtal med en som det var problem med och vars reslultat varit mycket postivi (än så länge i alla fall) I det svenska samhället är det livsfarligt att säga att man är bra, så därför är jag tvärtom och skriker rakt ut istället:

FY FAN VA JAG ÄR BRA!

Allt har fallit på plats denna vecka. Allt bråk, alla funderingar och alla tankar. Varför fungerade inte vår våning? Varför var allt på vår våning så förbannat dramatiskt? Jo, allt är mycket enkelt. Det berodde helt enkelt på att man på vår våning aldrig kunda diskutera något överhuvudtaget. Alla satt, och sitter, på personalmöte och vill säga så enormt mycket mer men då vi har värre martyrer än Jesus själv så funkar det inte. För vips blir diskussionerna personliga och folk biter sig i armen för att de tar personligt vid sig. Sen att samma personer ständigt kan racka ner på andra gör att debatten blir ungefär samma som “Min pappa är polis, han kommer slå dig”. Man får inte själv kritisera någon, men gärna bli kritiserad. Varenda debatt vi haft har dött av, men egentligen dör dom ju inte. Dom sitter där inne och växer samtidigt och ju längre man väntar och håller inne med det desto sämre mår man.

Jag skulle passa som avd föreståndare. Då skulle det fanimej inte mjäkas och mesas omkring. För fan, det är människor vi jobbar för men ibland blir det svårt att se vilka som mår sämst egentligen.
Välkommen till Hönsgården – Äldrevården i Sverige 2006

Kvällen tillbringade jag i mitt akvarium hemma som skrek NITRIT, vattenbytes dags och det är jobbigt. Måste skaffa en slang och nåt som hjälper mig tömma akvariet. Hinkar är tungt och min rygg skriker i protest. Fast snart lugnar det ner sig, det är ju alltid en massa jobb i början.
Hur töntig man än är så blev jag glad idag när alla fiskar, utom kampfisken, kom fram till rutan när de “såg mig”. Självklart var det mat de ville ha, vilket jag märkte när jag skulle tömma vatten för de har inte ens vett på att vara rädda. Som belöning fick dom mumsiga röda mygglarver av mig idag. Behöver jag berätta att jag var hur stolt som helst när en av de blå guramisarna åt en larv från näven på mig. Hihi
Fast min kampfisk ska få nytt hem. Jag byter honom mot några Mollys i veckan som kommer. Han är inte snäll mot de andra fiskarna, han är faktiskt extremt aggresiv och jag hoppades att han skulle lugna sig men det ser inte ut som att han kommer göra det.

Jaja, nu ska jag sova. I morgon är det jobb igen *sucka* sen är man ledig. Veckan som kommer har jag inte bara ett utan två personalmöten att gå på. Är jag död på torsdagkväll så vet ni varför.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *