Walentine.com: Att vara eller lägga ner

Jag började skriva dagbok på nätet väldigt tidigt, en dagbok som sedan blev walentine.com

Det har varit roligt och det har varit extremt givande. Jag har fått massor med nya vänner och bekantskaper och jag har också fått hamna en del i hetluften, där trivdes jag.
Fast jag tror det är slut nu, jag funderar på att lägga ner Walentines Värld helt och hållet.
Anledningen är väldigt enkel: Jag vet inte om jag tror på den här sidan.

Jag vågar tippa på att anledningen till att min sajt blivit så populär som den ändå blivit är på grund av dess personlig prägel och att jag är öppen om mig själv, mina tankar och mina åsikter. Det har fångat folk lika mycket som det gjort folk berörda eller förbannade, men nu vill jag gå vidare. Att blogga för mig är att ha en del i samhällsdebatten och det fungerar inte i Sverige.
I detta land ska man helst vara med i ett parti eller skriva ledarsidor i en dagstidning. Man ska ha extremt gott om pengar och gärna vara delägare i en mediakoncern. Då kanske man kan få sin röst hörd. Fungerar inte det är man med i en dokusåpa och ser sedan till att visa könsorganet extra mycket, då blir man automatiskt också medlem hos den skara människor som kan få betalt för att säga sina åsikter, medan bloggandet i andra länder blivit en del av samhällsdebatten tuffar Sverige på som vanligt och i det där tuffandet trivs inte jag.

Jag skriver mycket om HBT frågor, och jag skriver mycket om dom som kämpar emot HBT rörelsen. Jag tror den debatten är viktig, för det finns så enormt mycket kvar att göra. Hur ser egentligen HBt Sverige ut? Vad finns egentligen? Man har en tynande organisation som blivit en bromskloss för debatten, RFSL, och som uppenbart inte stödjer några kampanjer som inte kommer från dom själva. Man har en riksdag som beslutar om skyddande lagar som visar sig vara värdelösa när man byter ut hakors mot “kristna” kors. Den enda röst som egentligen finns idag är QX och man ska verkligen inte förkasta QX. Det är mycket glitter och glamour om den tidningen men samtidigt skriver dom allt mer om världen utanför och runt oss, och det ska vi vara tacksamma för. Men det räcker inte, inte på långa vägar, och det var där jag trodde jag kunde göra någon nytta. Inte för att jag på något sätt är bättre än någon annan, nej jag trodde det för att jag var en av dom: En HBT människa.

Jag har fått ganska många bevis under dessa 2 1/2 år som walentine.com funnits att en del fått styrka av att läsa här. Ja, en del har till och med tagit modet till sig att kliva ur garderoben tack vare mig. Om det säger jag bara: Heja Walle! Fast det räcker inte, jag känner nu, och har så gjort under en ganska lång tid, att jag vill ha mer. Jag vill förändra den värld som förkastar mig, och walentine.com är uppenbart inte rätta vertyget för det.

Samtidigt är inte HBT rörelsen lätt att jobba för, det finns inga människor på denna jord som gnäller så förbannat mycket som bögar, men att göra något åt sin situation gör man inte. Nej, man skriver hemliga inlägg på QX forum om hur jävligt allt är och sen har man gjort sitt tycker man. Att vara med och förändra, att kämpa och att kriga lite är ingenting man vill eller känner för. Om det varit så på grund av rädsla hade jag förstått det men i många fall beror det mer på ren jävla lathet. Föressten gäller det nog inte bara bögar, det är en väldigt svensk sak att agera på det sättet, bortskämdhet kallas det för.
Jag är inte sån, jag tror på att kampen kan vinnas men då måste man också kämpa. Homosexuellas rättigheter har blivit enormt mycket bättre, men dom har fanimej inte kommit av sig själv. Många är dom som kämpat för att komma dit vi är idag, och det är mycket kvar att göra. Vi ska heller inte glömma alla dom offer som kampen tagit. 30 mord de senaste åren riktade mot homosexuella talar sitt egna språk. Hot och attentat mot klubbar för homoexuella talar det samma. Bråket om samkönade äktenskap och denna ständiga hetsjakt från frikyrkorna är också något man måste ta itu med.
I den kampen vill jag stå, och jag vill skrika högt, och jag vill slå skoningslöst och elakt men de medel som är de rätta: Demokratins medel. Därför ska jag göra nåt annat:

Den 1 septemer är tanken att min “tidning” ska starta. Jag har redan folk som kommer hjälpa till men jag behöver fler och jag behöver pengar för det är inte billigt. För att slippa den förbannade PUL lagen kommer tidningen skaffa sig utgivarlicens så den kan ligga under tryckfriheten. Att skaffa ett sådant tillstånd kostar 2000:- För att sedan se till att tidningen blir seriös till utseendet krävs ansökan till Bolagsverket, ytterligare 1000:- Sedan är det webhotellkostnader och annat löpande. Därför har jag tiggt om att att klicka och utnyttja annonserna. När jag försökte få folk på QX att utnyttja detta fick jag bland annat till svar: Det är ju ingen idé, de hatar ju oss i alla fall. En del pengar har kommit in, och ekonomin är ändå det minsta jag oroar mig för.

Jag ger alltså inte upp, men som det ser ut nu kommer jag inte skriva mer här. Sidan får ligga kvar och sen plockar jag ner den efter ett tag. Hur det går i mitt liv får ni väl läsa i nån biografi som Joel från skriva åt mig sen när jag ligger på min dödsbädd )
Jag har bestämt mig att riktigt noga fundera på detta och låta allt vara i någon vecka. Jag vill inte göra något förhastat så det är lika bra att tänka på saken i lugn och ro. Jag blir självklart tacksam och glad för kommentarer eller synpunkter på hur jag ska göra, all hjälp är till glädje vill jag säga, jag menar alltså att SYNPUNKTER TAS TACKSAMT EMOT!

Med det önskar jag alla en riktigt trevlig midsommar för innan det lär vi i vilket fall som helst inte ses
Kram på er!
/Walentine

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *