Walentine.com: Militärens dag i Göteborg

I helgen var det militäruppvisning i vår lilla stad. Stora fina kanoner och flygplan ställdes upp så barnen kunde få leka bland dödsmaskinerna. Efter det åkte stora dyra skattefinansierade JAS-plan över Göteborg och visade upp så fint dom kunde flyga. Sedan var det dags för sång av en schlagerartist och efter det fick barnen fortsätta leka bland de stora dyra skattefinansierade dödsmaskinerna.

Heja Militären!

Walentine.com: Mera stöld

Hur sjukt det än må vara så har någon tagit mer fiskar ur akvariet på jobbet. Runt ett tiotal till är spårlöst borta, och nu ger jag upp. Uppenbart vill någon förstöra och då får dom vinna den lilla kampen, så på torsdag kommer jag plocka ner akvariet och sen får kollegerna säga vad dom vill. Dessutom hade något jävla pucko dragit ut r kontakten till doppvärmaren så det var “iskallt” i vattnet. Stackars små fiskar (
De gamla kommer bli skitlessna men jag orkar inte hålla på med detta mer. Att försöka göra något samtidigt som man motarbetas hela tiden är något man iofs är van vid på min arbetsplats, men någon gräns har även en hysterk fjolla som jag.
Så om om ingen annan tar på sig skötseln av det, vilket jag betvivlar att någon kommer vilja göra, blir avdelningen ett akvarium fattigare på torsdag. Helt jävla sjukt alltsammans.

Vidare beslutade jag mig idag efter att ha snackat med en arbetskompis att jag lägger ner nu. Jag kommer inte engagera mig mer i något alls. Jag kommer göra det jag exakt måste göra och inget mer. Tiden jag lagt ner på mitt jobb är oändligt mycket mer än vad jag fått ut ifrån det. Drömmen är att någon enda jävla förbannade gång kunna få göra något utan att nån ska gnälla, men det kommer aldrig hända. Inte där i alla fall. Små pikar eller djupa suckanden, det är vardagen.
Ändå är det lustigt. Jag fick för några månader sen höra hur “hysterisk” jag var. Ändå är det samma hysteriska människa som fick nya rutiner på avdelningen, som fick ordnat med lite förströelse för de gamla, som ordnade med samtal med en som det var problem med och vars reslultat varit mycket postivi (än så länge i alla fall) I det svenska samhället är det livsfarligt att säga att man är bra, så därför är jag tvärtom och skriker rakt ut istället:

FY FAN VA JAG ÄR BRA!

Allt har fallit på plats denna vecka. Allt bråk, alla funderingar och alla tankar. Varför fungerade inte vår våning? Varför var allt på vår våning så förbannat dramatiskt? Jo, allt är mycket enkelt. Det berodde helt enkelt på att man på vår våning aldrig kunda diskutera något överhuvudtaget. Alla satt, och sitter, på personalmöte och vill säga så enormt mycket mer men då vi har värre martyrer än Jesus själv så funkar det inte. För vips blir diskussionerna personliga och folk biter sig i armen för att de tar personligt vid sig. Sen att samma personer ständigt kan racka ner på andra gör att debatten blir ungefär samma som “Min pappa är polis, han kommer slå dig”. Man får inte själv kritisera någon, men gärna bli kritiserad. Varenda debatt vi haft har dött av, men egentligen dör dom ju inte. Dom sitter där inne och växer samtidigt och ju längre man väntar och håller inne med det desto sämre mår man.

Jag skulle passa som avd föreståndare. Då skulle det fanimej inte mjäkas och mesas omkring. För fan, det är människor vi jobbar för men ibland blir det svårt att se vilka som mår sämst egentligen.
Välkommen till Hönsgården – Äldrevården i Sverige 2006

Kvällen tillbringade jag i mitt akvarium hemma som skrek NITRIT, vattenbytes dags och det är jobbigt. Måste skaffa en slang och nåt som hjälper mig tömma akvariet. Hinkar är tungt och min rygg skriker i protest. Fast snart lugnar det ner sig, det är ju alltid en massa jobb i början.
Hur töntig man än är så blev jag glad idag när alla fiskar, utom kampfisken, kom fram till rutan när de “såg mig”. Självklart var det mat de ville ha, vilket jag märkte när jag skulle tömma vatten för de har inte ens vett på att vara rädda. Som belöning fick dom mumsiga röda mygglarver av mig idag. Behöver jag berätta att jag var hur stolt som helst när en av de blå guramisarna åt en larv från näven på mig. Hihi
Fast min kampfisk ska få nytt hem. Jag byter honom mot några Mollys i veckan som kommer. Han är inte snäll mot de andra fiskarna, han är faktiskt extremt aggresiv och jag hoppades att han skulle lugna sig men det ser inte ut som att han kommer göra det.

Jaja, nu ska jag sova. I morgon är det jobb igen *sucka* sen är man ledig. Veckan som kommer har jag inte bara ett utan två personalmöten att gå på. Är jag död på torsdagkväll så vet ni varför.

Walentine.com: Mitt jobb = Blääääääääääääääääääääää

Så då var ännu en fredag avklarad i sitt liv, ännu en fredag som på många sätt såg ut som förra fredagen men ändå inte.
Vaknade som vanligt sent men kände mig ändå inte utvilad. Tanken var idag att Henkes mamma skulle kommit hit så jag fick gå upp och försöka se pigg ut. Sen visade det sig att Henkes mamma fick förhinder men då var det för sent att gå och lägga sig igen. Jag satte mig med mina fiskar istället och tittade på när kampfisken bråkade med en Blå Gurami. Jag har förövrigt kommit på att kampfiskar är elaka och korkade. Ibland ställer sig kampfisken vid insuget till filtret. Det är inte mycket till strömmar i karet men kampfiskens fenor lägger sig rakt över insuget och allt ser fruktansvärt dumt ut.
Efter titten i min lilla värld gjorde jag mig i ordning och åkte till jobbet för att ordna med lite saker. Där var allt som vanligt ungefär. Saken är den, kära läsare, att mycket har hänt på jobbet de senaste månaderna. Saker som jag vare sig kunnat eller velat skriva om, men nu har jag tröttnat på det här så snart kommer jag berätta saker som kommer få er att sätta kaffet, eller vad ni dricker, i fel strupe. Jag har i alla fall lärt mig en sak de senaste 4 månaderna och det är att förakta Göteborgspolisen. Någon mer trögare, dummare och framförallt latare myndighet får man leta efter. Att dom ska skydda oss är sjukt. Jag kan ju i alla fall berätta så mycket att i Göteborg är det “ok” om man stjäl pengar från gamla. Polisen behagar inte ens åka dit och prata med pensionären i fråga. Det är på alla kraftfulla sätt man kan uttrycka det FÖRJÄVLIGT. Fast det är klart: När det pågick ett inbrott i en lägenhet i huset och grannen ringde till Polisen fick hon veta att, “Vi har inga lediga bilar på Hisingen just nu”. Kanske borde Bodström göra något annat än att jaga pirater på Internet ett tag framöver

Jag är trött på mitt jobb, just nu avskyr jag varje mutter som håller uppe huset jag jobbar i. Jag är så less på alla som gnäller om varje liten skitsak och nivån ligger på en treårings. “Förlåt då att man säger något” eller ”Ja, det är ju lika bra att vara tyst”, är meningar jag avskyr.
Mitt i allt detta gick en del av husets personal ut idag. Henke följde med men själv hade jag hellre druckit kattpiss utblandat med senapsgas än bli tvingad att se glad ut med vissa av kollegerna i huset. Den senaste tiden har jag fått information om vad som sägs om mig i huset. Favoriten jag hört är “Stackars Henke han är så mager, men det är väl Walle som äter upp all hans mat”.
Jag vet vilka haggor det är som sagt det, och då klarar jag mig jättebra från att inte följa med ut. Jag känner mig själv så väl så jag vet att jag skulle börja skälla ut vissa där och då känner jag att jag lika gärna kan hålla mig därifrån. Synd bara för vissa som var med tycker jag om, men man får väl bjuda hem dom istället.
Annars när man ser tillbaka på detta halvår så får jag väl vara nöjd med vad jag presterat på mitt arbete. Akvariet har blivit en succé, mina, och med tanke på att liv som var om dom så menar jag mina, rutiner har blivit en succé och jag har tagit på mig mer ansvar. Fast just nu ångrar jag lite att jag inte tog patent på rutinerna innan och jag ångrar akvariet. Frustrationen att allt går så förbannat långsamt gör mig galen emellanåt och jag är en otålig människa.
Jaja skit samma, jag lär komma tillbaka till jobbet…

Under eftermiddagen satt jag med Markus och Theresia på Lilla London. Dom drack öl och åt buffé medan jag drack cola och kaffe. Efter det bestämdes det att vi skulle åka hem till mig vilket vi gjorde. Markus helgoa syster Sofia följde med också och det var riktigt mysigt. Theresia är en rolig bekantskap. Hon har känt Markus i massor med år men jag har inte träffat henne så mycket innan, men jag hoppas de blir mer av de nu. Hon e riktigt lovely ;) Fasiken va lovely hon e D
Markus e de också kul att träffa, känns ibland som att de e för sällan jag får träffa min lillebror. Fast idag ragga jag på honom lite så vi höll lillebrorsnacket borta, det blir fel liksom att blanda dessa ämnen D

Jag fick också ett mkt roligt telefonsamtal från en person ikväll. Jag blev skitpaff när han ringde men när jag väl förstod vem det var så blev jag skitglad. Han verkar snäll och jag ser fram emot mötet i juli D

När alla åkt hem satte jag mig med Zuzzi i knäet och tittade på fiskarna lite. Hon satt väl iofs inte så still utan kände mer för att nosa på Kampfisken. JSatt bara där och funderade på mitt liv och hur det blivit och vad jag blivit. Insåg att jag inte direkt är nöjd med något. Jag måste ifrån mitt arbete. Jag måste verkligen det och de måste ske någonting. Jag klarar inte av alla element omkring mig som drar ner mig. Jag är fanimej för ung för att vara bitter och sur jämt, och just nu blir jag på dåligt humör bara jag ser huset jag jobbar i. Frågan är bara vad jag ska göra.
Gud vad jag skulle vilja skriva på heltid. Få jobba och få kämpa för det jag bryr mig om. Men det är bara en dröm, en dröm som aldrig lär gå i uppfyllelse. Som så mycket i mitt liv.

Walentine.com: Första bilden på akvariet :)

Här är en liten dålig bild jag tog på mitt akvarium idag. Som ni ser är växterna ännu ganska små men de jag har i bakgrunden växer som tusan och snart har dom nått toppen )
Kvalitén på bilden är inte den bästa, jag måste ta mig en dag och lära mig hur fan digitalkameran funkar.

Men vad tycks?…

akvariet.JPG
(ni kan klicka på den för att få upp en större bild)