Walentine.com: 060606=666= Odjurets dag

Så var odjurets dag över, och vi överlevde! ;)

Ska väl börja med att säga att igår var en ganska speciell dag. Jag hade då varit tumörfri längre än någon annan period sedan 1995! D Lite värt att fira ;)

Egentligen skulle jag jobbat idag men fick ta “ledigt” istället snabbt. Mamma hade tuppat av på sin sjukgymnastik igår och fick åka in till sjukhuset. Nu efter samtal med en sköterska på avdelningen hon kommer ligga på tills i morron så verkar det vara OK med henne. Vi får hoppas på det bästa.

Efter hemkost hit igen fick jag ett städryck och började röja omkring i hela lägenheten. Det dammsögs, diskades och plockades undan i snabb fart. Efter det byttes 60 liter vatten i akvariet ut, och jag bytte även på Pride (kaninen) och på katterna. När jag var klar skrek min rygg “SLUTA NU FÖR HELVETE” så jag tog en dusch och satte mig och såg på 3 rock from the sun istället.
En dag man helt enkelt kan vara väldigt nöjd med.

När jag städade spelades Madonna: Confessions on a dance floor som är ett album jag aldrig tröttnar på. Det växer ju mer man lyssnar på det och låtar som Forbidden Love, Jump och Push är bara så extremt bra så man nästan blir kär i människan, Madonna alltså.
Jag gick och funderade lite när jag städade på mitt liv, mitt arbete och så lite till på mitt liv igen. Så plötsligt slog det mig att det var den 6 juni idag, Nationaldagen. Inte för att jag bryr mig ett skit om det. Ska man ha en nationaldag ska man ha något att fira. Som kommunanställd har denna dagen enbart medverkat till att vi fått en dag mindre där vi får storhelgsob, tack för det snåla kommungubbar och värdelöst fack. Nej, de senaste åren har denna dagen betytt något annorlunda, och jag tänkte på hur den 6 juni var för 3 år sen…

Jag väckte Alex tidigt den dagen, han fyllde ju år. Vi hade bestämt oss för att göra en heldag på staden tillsammans med Henke. Inte nog med att Alex var här på sin födelsedag, denna dag skulle dessutom Ghöteborg sjösättas och hela staden sken av glädje över att äntligen få sjötsätta ett fartyg igen.
Vi åt frukost och bestämde oss sen för att åka in till Eriksberg där varvet som byggde Ghöteborg låg. Det var ett underbart väder och det var packat med folk, kungen skulle ju minsann komma dit vilket han gjorde och han höll till och med tal.
Vi var där en bra stund och åkte sedan in till stan med älvsnabben för att äta lunch. Efter lunchen gick vi ner till Söda älvstranden och besökte båtarna där. Vi avslutade sedan kvällen på stan med middag och bio. Efter det åkte vi hem och…. Ja ni vet.
Det var en fantastisk dag det där, och jag minns den med glädje och värme. Jag har kort kvar från den dagen som jag så gärna skulle vilja se på och le åt, men som jag idag bara känner förvirring inför. Fast i hjärtat minns jag dagen som något fint. Ett fint minne med Alex från den 6 juni 2003

Jag gick där och städade och tänkte på hur allt blev och hur allt kan komma att bli. Jag tänkte på mitt arbete som jag vantrivs på, och jag tänkte på mig själv som jag vantrivs med och jag tänkte på dom som jag vantrivs att känna.
Ganska snart insåg jag att jag har för mycket vantrivsel i mitt liv och började fundera på orsakerna. Direkt märkte jag att jag redan varit där så många gånger så det var bättre att jag hellre lade ner tid på det som är jag idag, just nu i denna stund.
Jag är så avundsjuk på Katarina som gått ner så mycket på mindre än ett år, och det är här Walles mörka sida kommer in. Det är då han liksom släpper sig själv och får för sig att alla andra är duktigare än han.
Fast det stämmer ju inte, visst finns det folk som är bättre på vissa saker, men ändå är det ingenting som säger att jag inte skulle lyckas med det. Katarina själv stöttar mig hela tiden, hon liksom andra. Det är jag själv som är duktig på att hitta på bra ursäkter för att inte nå dom mål jag vill med mitt liv.

För jag vill ju leva. Inte har jag gått igenom allt jag gjort för att livet ska vara slut vid strax över 30 års ålder. Jag är ju för fan ung och jag inser att sjukdomarna jag haft gjort mig yngre. Det är så mycket som jag missat i 10 år. Så mycket jag vill göra och så många drömmar.
Jag vill få en snygg kropp, och med den kroppen ska jag dansa röven av alla diviga bögar på Gretas. Jag vill stå längst fram i Pridetågen! Jag vill arrangera en egen Pridefestival i Göteborg, där jag får inviga allt. Jag vill förändra världen! Jag vill stå i Göteborgs domkyrka och hålla tal om livet och kärleken och samförstånd. Jag vill starta min tidning och jag vill älska.
Ingenting av det är omöjligt, men jag måste börja tro på mig själv igen. En gång i tiden trodde jag benhårt på mig. Jag var säker på att jag skulle komma någonstans. Att jag skulle vara en del i ett bättre samhälle. Att folk skulle lyssna och läsa det jag skrev och tyckte, och att en del av dom skulle få en annan syn på saker och ting.

Det är det jag lever för. Gud gjorde ju mig steril så han kan omöjligt menat att jag ska bli pappa. Varför inte då lägga den energin på något bra istället för? Något som kan gagna mig själv och andra.
För om livet inte har mer att ge, finns det då någon mening att leva?

Jag bestämde mig därför för en sak idag. Den 20 okt ska jag se på George Michael. Tills dess ska jag ha gått ner 15 kilo. Om jag inte lyckas med det kommer jag inte se George Michael. Jag kommer riva biljetten, spela in det och lägga upp det här. Det är inget jag skriver bara, utan det är ett löfte. Det må vara ett hårt mål men det är ett mål jag ska nå. Om, och detta vill jag poängtera, inte sjukdomen kommer tillbaka men det ska den inte göra. Eller hur? )

Det måste hända någonting nu. Sorgetiden är över Walle.
Mia ligger i jorden. Du är steril efter cancern. Dina vänner utnyttjar dig. Alex var ett kräk och hans föräldrar betedde sig svinaktigt. Du har ont i kroppen. Din lever är kass. Dina njurar är inte mycket att ha dom heller. Din ekonomi är skrattretande dålig

Så kan man se på saken.
Eller..

Ja, Mia ligger i jorden. Det är sorligt men tänk på att hon älskade dig och du henne till det sista. Det kan ingen ta ifrån dig.
Ja, du har varit sjuk och kommer kanske bli det igen. Din kropp har tagit stryk av det men du lever Walle. Du lever och någonstans har du klatat det som många andra inte skulle klara.
Ja, du har haft vänner som utnyttjat dig. Det är synd och skam, men du har också vänner som älskar dig och som bryr sig om dig. Bry dig om dom istället.
Ja, alex var ett kräk och jag håller med dig om hans föräldrar. Det får va måtta även med det positiva.
Ja, du har ont i leder, rygg och hälsenor. Gå ner i vikt Walle så har du gjort dig av med hälften av smärtorna.
När det gäller lever och njurar så läs svaren lite längre upp.
Tja, pengar är inte allt. Med tanke på din övervikt så svälter du ju inte i alla fall ;)

Kanske behöver jag lära mig att tänka någonstans mittemellan.

Forbidden love
We seal the destiny forever
Forbidden love

Det är mycket tankar som kommer över en. Tänk att de skulle komma just idag, på odjurets dag. På odjurets födelsedag (i för mig ordets dubbla bemärkelse)

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *