Walentine.com: Fina Fisken

Det är inte speciellt mycket som skrivits här den senaste tiden, har tagit det lite lugnt med ungefär allt samtidigt som en gammal hobby fullständigt exploderat igen, akvarier.
I min ljuva ungdom hade jag massor med akvarier och fiskar, ja jag hade iofs mycket djur överlag. Som mest hade jag samtidigt 1 500 liters akvarium, 1st 120 liters, 4 marsvin, 2 kaniner, 14 undulater och 4 nymfparakiter, och så en guldhamster som hette Snuttan )
Gissa om mamma var trött på mig…
Fast till mitt försvar ska jag säga att jag skötte om allt alldeles ensam och jag jobbade för att få ihop till mat och allt till mina djur.
Att jag älskar djur kommer väl inte direkt som en chock för någon. Faktum är att jag en gång i tiden drömde om att få arbeta med djur på heltid. Drömmen var självklart Borås Djurpark på den tiden, men sen gick livet sina egna vägar men drömmen har nog aldrig försvunnit riktigt.
Varför min kärlek till djur är så stor vet jag inte, men jag tycker mer om djur än människor. Djur sviker en inte, de ljuger inte för en och de finns där. De är beroende av mig och jag av dom. Just att se till att djuren har det bra är sånt jag älskar.
Därför tror jag att jag blev så engagerad i vår trut på jobbet, just för att jag inte anser att vi människor har rätten att bestämma att den truten får leva, han får det inte.
När det gäller trut och måsproblem i storstäderna har jag bara en sak förövrigt att säga till Sveriges Fastighetsägare…
Ge för helvete fan i att bygga platta tak då era snåla djävlar…
Nåväl…

Som jag tror jag berättat har vi skaffat akvarium på jobbet för de gamla (och mig ;) ) Ett 225 liters akvarie står där nu och i helgen gjorde jag iordning det hela och om jag får säga det själv blev det skitsnyggt!
Bilden nedan hur det såg ut idag, tyvärr togs bilden i väldigt snabb fart så sol och fönster förstör det mesta av bilden, men en liten hum om det hela får ni kanske i alla fall.

karet.JPG

Idag släpptes också de första fiskarna in i karet. 10 neontetra och 4 platys blev det. Det kommer bli mer fisk framöver, malar ska in och så någon större snäll fisk. Det gäller ju att tänka på att fiskarna ska ha åskådare som är 90 år gamla och runt där så de måsta vara stora, snälla och gärna färgglada.
Även hemma står det ett litet kar nu. Bara ett 60 liters som innehåller neontetra och 4 Guppys (Det är ju inte för inte som Guppy kallas för miljonfisk och ungefär 5 sek efter att jag lade i dom börja hanarna försöka ge sig på honorna så snart har jag kanske massor med guppys ) ) Även en mal huserar på botten. Honom har jag döpt till Hubert för han e sååååå söt!

Det är lite konstigt hur en gammal hobby fullkomligt kan explodera så som det gjort. Jag älskar att hålla på att inreda karen, titta på fiskarna och bara njuta av dom. Jag letar efter ett större akvarie redan nu så vi får se hur det går.
Jag är iofs beredd på att några av mina inneboende kommer dö. Fiskar är ömtåliga djur så man får ta det väldigt försiktigt med dom små liven. Jag är ju dessutom så “dum” så jag anser inte att ett fiskliv är mindre värt än ett annat liv. Så jag vet att jag kommer bli heldepp om jag ser en tetra flyta upp och ner.

Jaja nog om fiskarna nu, jag kan redan varna er för att jag kommer terra er med bilder längre fram…

Annars är väl livet ungefär lika tråkigt som vanligt. Jag isolerar mig allt mer och talar allt mindre med människor. Jag är rent ut sagt så jävla less på alla människor just nu och jag vet egentligen inte varför.
Ibland får jag lust att bjuda in alla och skälla ut dom efter noter, men jag vet egentligen inte vad det är jag ska skälla för. För samtidigt måste ju jag acceptera det faktum att jag umgåtts med människor som hellre lever hela sina liv i en taskig roman av Barbra Cartland än gör något åt det. De jag umgås med anser att man har rätt att behandla andra illa när man själv mår dåligt, att utnyttja, bedra och bete sig allmänt svinigt. Det får man göra i den världen och jag är väldigt less på det. Framförallt är jag less på att det känns som att det ALLTID är jag som drar kortaste strået. Jag får inte bli vare sig förbannad, sur, arg eller ledsen för då är det jag som är dum och då kan personen bryta kontakten med mig och sen skylla allt på mig.
Det enda som gör en trygg i det hela är samtidigt att jag vet att det inte bara är jag som blir behandlad så. De gör likadant mot varandra så det är inget riktat mot mig. Ja vet inte, kanske är det nya innegrejen nu att bete sig som ett svin. Lever alla efter Big Brother modellen?

Egentligen är det inget som hänt. Jag tror mer att jag själv kommit in i ett nytt stadie bara, ett stadie där jag kräver saker. Markus sade en mycket klok sak till mig igår när vi talade om detta med att ta för sig och kräva saker. Han sade att jag hade att lära mig där, och jag borde lära mig mycket. “Du borde verkligen lära dig att ta för dig Walle”, sade han och visst har han väldigt rätt.
Men hur gör man när man tar för sig? Jag har ju levt i 34 år, varav 12 av dom åren med cancer och det är ju egentligen bara de sista få åren som jag haft vänner som respekterat det, som faktiskt förstått att Walle mår inte bra ljust nu. Dessa vänner har förstått att min själv också tar stryk av ständiga tumörbesked. De förstår att bakom den glada Walle finns en ganska trasig person. Kort sagt: De vet att clownen gråter.
Dessa personer är det istället jag som har svårt att ta mig till ibland, för jag vet inte hur jag ska göra eller bete mig. Dessa kräver inte att jag ska vara superstarkast i världen utan jag får helt enkelt vara knäckt om jag är det. Inför dessa personer är det jag som blir rädd nästan för det tar tid att bli den man är när man inte riktigt fått vara den man är någonsin.
Så då blir det istället att man drar sig till dom som man vet knäcker en, utnyttjar en och förstör. Då engagerar man sig i människor som mer eller mindre rakt ut säger, “Jag har betett mig jävligt illa men jag har mått dåligt själv och då får man göra så”.
Jag känner igen det där snacket, min allra största demon resonerade så, och uppenbart var han inte ensam.

Så just nu är jag inne i en period då jag inte träffar någon knappt alls. Jag umgås med Henke, mitt jobb, mitt skrivande och mina katter. Idag blev det en snabbfika med Markus och på Fredag ska jag kanske träffa Erica på en fika. I morgon ska jag och Henke in till stan och titta lite. Till helgen blir det väl att sitta hemma och stirra in i väggen eller nåt, som vanligt. Vi får se…

Nu ska jag sätta mig med Zazza och Zuzzi och titta på akvariet en stund. Jag är väldigt glad att karet är täckt för annars hade katterna fått kul. Jag sitter i fotöljen med en katt på varsin sida av stolen. Hur mysigt som helst.
Sen ska jag lägga mig och se på något avsnitt av Golden Girls (Pantertanter) Tack Jontas för tipset! )
När jag ligger i min säng och ser på film kommer alltid Zuzzi. Hon sätter sig på golvet och jamar tills hon får hoppa upp. Sen går hon några varv och kommer sedan och lägger sig på sidan bredvid mig. Sedan ska jag klia henne på magen medans vi tittar på filmen tillsammans. Så ligger vi tills jag somnar, då går hon upp och lägger sig i stolen bredvid sängen istället. Där ligger hon tills jag vaknar.

Som sagt, jag älskar djur bättre än människor. Ingen människa har någonsin behandlat mig lika respektfullt som Zuzzi.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *