Rädslan över att vara frisk

En tanke slog mig idag, jag är rädd att vara frisk.
Hur gör man när man inte behöver oroa sig för vad läkaren ska säga, eller hur gör man när man inte har ont i ben, mage och rygg när man ställer sig upp?
Hur gör man när det inte längre är normalt att pissa rött och ha smärtor i magen när levern skriker?!
Jag vet inte det, och hur konstigt det än låter har jag nog vant mig vid allt ovan.
Jag vägde mig idag, och insåg att senaste veckan inte går hem som världens bästa pointsvecka, och när jag står där på den supermorderna vågen som inte bara talar om hur mycket jag väger utan den talar också om hur många % av min kropp som är fett och hur mycket vatten jag har i kroppen, så slår mig tanken att jag pustar ut när jag INTE gått ner något. För just viktnedgång är ett superbra tecken på när man inte mår bra, och går jag då ner kan jag ju inte använda det som ”koll” på hur kroppen mår.
Jag kan förstå om det jag skriver verkar totalt sinneslöst men jag får väl skylla på att det är så det blir av år efter år av sjukdomar hit och dit. Man blir helt enkelt van att vara sjuk och sjukdomen blir en del av ens liv. Så man kan säga att det faktiskt finns en rädsla för att vara frisk.
Samtidigt vill man ju givetvis vara frisk, och man vill bli friskare så det blir en härlig situation när man samtidigt antagligen omedvetet ser till att man inte går ner för mycket för då kan man ju må bra.
Självplågarwalle kan spela en många spratt
Sucka

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *