Mera bloggsidor :)

Den första svenska kartan över var svenska bloggare bor är ju ”gammal” vid det här laget, och också väldigt bra. Det är den pingsida jag själv går in på oftast av dom som finns. Den sidan drivs också av en kille med hjärtat på rätta stället, det vet jag av erfarenhet om! 🙂
Nu har Johan som står bakom sidor som intressant.se och bloggar.se startat ännu en bloggkarta. Så nu finns man där också 🙂
[tags]bloggkartan.se[/tags]

Jingelmakare sökes!

Efter ”bara” 1 års försening står jag nu redo att börja Podcasta. Världen är nu redo för att höra på den bästa radioröst som uppträtt sedan Annika Lantz. Efter att ha lyssnat på en del podcastningar inser man ju att mycket kan göras här, för en del är nästan gränslöst tråkiga. Så jag söker nu någon som är bra på att göra små ”musiktrudelutter” till mina inlägg. Låt oss kalla det för Walentine Radio – En röst från regnbågens land 😉
Om någon som läser detta kan snickra ihop något coolt/snyggt/häftigt/bra så hör gärna av er. Jag fick så mycket tips senast så jag vet att det finns många som läser detta och som sitter med dolda talanger! 😀
Tack på förhand
[tags]podcasting, bloggar[/tags]

Trötthet

Jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan här trötthet. Den går inte att förklara, men hela jag är trött. Går jag från datorn in till storarummet är jag helt slut sen, men jag tror själv att det mesta av denna trötthet är psykiskt. Man börjar väl bli gammal eller nåt…
Jag skrev på min uppsägning i onsdags. Hade möte på jobbet igen och jag fick nog. Anmälan om avgångs lapp hade jag redan sen innan så jag skrev under och lade den i min chefs fack på onsdag. Senare på kvällen talade jag med mamma lite, och hon var då så som en mamma ska vara, hon skällde på mig och förklarade att jag ibland var så äckligt lik min pappa 🙂 så jag plockade bort lappen igen. Vet inte vad jag ska göra, men jag orkar inte mer.
Jag vill förändra världen! Jag vill slåss mot Ulf Ekman. Jag vill slåss mot Maranata. Jag vill slåss mot påvar och baroner, jag vill slåss mot alla som inte kan acceptera den värld vi lever i. Under tiden kan jag tänka mig arbeta med det jag gör, för jag älskar mitt jobb, men jag orkar inte med allt jävla tjafs och all jävla skitsnack. Hyckleri, finns det något värre.
Det sköna i hela kaoset på jobbet är i alla fall efterdyningarna efter förra explosionen lagt sig, vilket känns bra. Jag tycker inte om att vara arg på personer jag tycker om, så det känns skönt i alla fall.
Men resten…
Ja man inser att det tar på en, denna ständiga spänning som man känner när man ska dit. En sak är i alla fall jävligt klar: Aldrig i helvete att jag föreslår nya rutiner, nya scheman, planerar scheman eller över huvudtaget lägger mig i verksamheten mer. Den energin jag lagt ner på jobbet kan jag lägga på mitt privatliv istället. Inte så att jag tänker strunta i mitt jobb, men jag tänker däremot göra det jag ska och sen får det räcka med det. Så bra betalt har jag inte så det är värt att offra hur mycket som helst.
Så tröttheten beror inte bara på det kroppsliga, det vet jag, men det jag också vet är att jag ska ta det lugnt just nu och det gör man inte när man får sitta och förklara samma sak 15 gånger på samma möte för att folk inte vill förstå.
Jag har märkt en sak med mig själv den senaste tiden, och det är att jag aldrig någonsin ger mig längre om jag vet med mig att jag har rätt. Har jag fel är det fullt OK att kritisera mig, och ”klaga” på mig men känner jag att jag har rätten på min sida står jag benhårt fast. För 2-3 år sedan hade jag gett med mig efter ett tag och sagt ”jaja men strunt samma”, men sådan är jag inte längre. Nu står jag hårt fast vid samma punkt och viker mig inte. Detta leder till konflikter men varför ska man ge med sig på en sak man inte känner är ens eget fel? Jag vet vilka händelser som lett mig fram till det, och jag vet framförallt vad finalen till det beteendet kommer ifrån, och kanske är det en sak att vara tacksam över. Ibland kan jag i mina mörka stunder nästan önska att någon skulle försöka på riktigt igen, Gud hjälpe honom/henne då.
Nu har jag i alla fall tagit en Time Out från jobbet. När jag vaknade idag orkade jag inte ens kliva upp ur sängen. Jag var så trött så jag höll på att svimma så jag ringde jobbet och sade att de får sätta in folk för mig i helgen. Kroppen min måste ta sig tillbaka till ruta ett.
I morgon lördag kommer Poppe hit på förmiddagen en stund. Det var längesedan jag träffade honom och det ska bli kul att se honom igen. Annars står privatlivet still, vilket iofs är ganska skönt just nu. Faktum är att livet står väldigt still helt och hållet och snart kommer säkert det bli tråkigt. Jag får väl hoppas att någon präst gör något uppror eller något liknande så man kan få bli förbannad igen. Jag har föressten gått med i EKHO. Inte så mycket för att jag är kristen utan mer för att jag tycker de gör ett viktigt arbete i en värld där det inte är lätt att vara ”Hobbit”. Sådant ska man stödja tycker jag!
Känner ofta att jag saknar den där världen som jag så gärna slåss för. Jag umgås med för lite människor med samma läggning som jag. Umgås väl iofs med för lite folk överlag nu.
Har inte ringt doktorn än, har inte orkat eller vågat. Får se om jag gör det på måndag. Saken är den att jag inte ens vet om jag tänker genomgå fler behandlingar nu. Någon gång får det vara stopp på skiten.
Samtidigt finns ju livet där ute. Det liv jag så gärna skulle vilja hitta.

En fundering på Carola….

I debatten som varit efter att Carola vann Melodifestivalen har många som försvarat henne sagt att även om Carola sagt saker som att ”homosexualitet är onaturligt” så ska man inte se sig blind på det, utan man ska istället se till henne som artist. För som artist är hon extremt duktig.
Hade den diskussionen låtit på samma sätt om om Carola sagt ”Muslimer är onaturliga men de kan botas med förbön”. För Islam står inte direkt jättehögt i kurs inom Livets Ord heller. Läs Världen idag så lär man sig det ganska snabbt.
Om carola sagt det eller gått på någon annan grupp hade hon inte ens fått vara med i melodifestivalen. Hade Carola sagt det hade hon sedan tvingats jobba som svartbetald kassörska på närmaste bensinstation. Hon hade kallats för rasist och svin och det hade varit helt OK att avsky allt hon stod för. Skönt att det var bögarna hon gick på nu då, för då är det ju mer ok uppenbart.
Så från och med nu ska alla kända människor som uttalar sig kränkande om någon grupp människor få genomgå ett test. Är dom t.ex duktiga på att måla får dom gärna tycka lite som dom vill och de får gärna uttala sig precis som de vill. Kan dom sjunga får dom extra mycket pluspoäng.

[Tags]Carola[/Tags]

Börje är tillbaka!

Henke har sagt emellanåt att han är tillbaka, och man har sett hans avtryck i snön den senaste månaden. Själv har jag alltid lyckats missa honom, men så idag skedde det!
Allt var som vanligt på jobbet idag när jag plötsligt hör en välkänd knackning på dörren ut mot uteplatsen, och där stod han! Lika vacker, och lika mäktig som vanligt. Börje är tillbaka!

Jag kastade mig ner på golvet med kameran i högsta hugg och tog kort på min kompis.
Jag har ju skrivit om Börje innan på denna sajt och han är en liten glädjespridare både för mig och de boende.

Titta så vacker han är alltså. Så otroligt fin!
Fast det är bara jag och de boende i huset som uppskattar Börje och hans kompisar. Nu får vi inte mata fåglarna längre på grund av ohyra säger dom, så vi får ledsna se på när Börje är hungrig. Fast jag vet å andra sidan att visa boende smugglar med sig mat in på rummen som de slänger ut från fönstret 😀 och jag vill också poängtera att jag fakiskt skött mig och förklarat att man inte får göra så men de struntar de gamla i.
Sedan ska det väl tilläggas att bygger man en hus med helt platt tak nära havet på västkusten får man skylla sig själv om trutar och måsar dyker upp. Det är på såna ställen de älskar att bygga bon, men i den djurhatande staden Göteborg ser man måsar som ohyra. När man sedan sagt det häller man ut lite mer gifter i Göta Älv, skitar ner Kattegatt lite till och spyr ut lite mera avgaser men det är måsen som är ohyra.

Börje börjar lessna på att vara modell, det var ju mat han ville ha!
När jag såg Börje kände jag ärligt en liten känsla av sorg inom mig, för tänk om fågelinfluensan tar honom, och de andra måsarna och trutarna som kommer och hälsar på oss. För att inte tala om det par med skogsduvor som alltid finns i vår trädgård under sommaren. Ja, jag började fundera på vad som skulle ske om alla fåglar försvann. Det kändes sorgligt. Alla är så förbannat fixerade vad som ska ske med oss men att en sjukdom som går jorden runt tar död på en djursort verkar ingen jävel bry sig om 🙁

Börje har gått några steg ifrån dörren och strax efter att detta kort togs flyg han iväg.
Tänk att man kan bli så glad av ett djur egentligen som inte på något sätt bryr sig ett skit om mig så länge jag inte kan erbjuda honom lite mat. Jag älskar djur, de är verkligen behållningen i livet. De är inte onda, och de sköter sitt.
Heja Börje (o alla andra djur med för den delen)
Vill ni se Börje i bättre kvalité så klicka på bilderna

[Tags]Fiskmåsar, Göteborg, Fågelinfluensan[/Tags]

Vägde mig i morse…

Vägde mig i morse, jag har gått ner 9 kilo på två veckor. Saken är den att jag inte bantat.
Inte bra, inte bra alls.
Skräcken är här nu igen. Jag har ju känt mig sliten, och jag har ju känt mig trött den senaste tiden. Jag har ju sovit väldigt mycket, men är ändå lika trött. Har trott att det var jobbet det berodde på, men nu vet jag inte.
Rädd, panikångest, ännu mera rädsla.
Har suttit och varit på väg att ringa för ny undersökning, men orkar inte. Jag orkar inte en gång till, inte mer nu. Inte mer av det här.
Trött, så satans trött.
Hjälp

Jag är numer en hobbit…

Som alla vet har homosexuella kallats för olika saker under årens lopp…
Äckliga, Sytliga, vidriga och syndare är ju gamla klassiker som aldrig riktigt släpper men så finns det ju andra ord som gay, bög, homo och så det senaste HBT. Fast egentligen låter ju HBT lite som en sjukdom, och vi har papper på sedan 1979 att vi inte är sjuka! 😉
Därför har många homosexuella börjat kalla sig för hobbitar och visst är det ett helt underbart namn! Det är lite sött som en hobbit är, fast vi har inte äckligt hår på fötterna, och vi gillar blommor precis som Hobbitar gör. Därför ska jag numer kalla mig för Hobbit istället för HBT och bög (Bög har jag aldrig gillat egentligen)
Så nu vet ni det, från och med nu är Walentine en Hobbit 🙂

Bögarna är skyldiga till fågelinfluensan!


En högt uppsatt ledare inom Kabbalahrörelsen hävdar nu att det är de homosexuella som ligger till skuld för att fågelinfluensan drabbat Israel.
David Basri,som även tidigare gjort liknande utspel mot homosexuella sade detta inför kommande val i Israel. Han ser homosexualitet som något abnormt och sjukt och menar att Bibeln tydligt säger att Gud straffar abnormiteter som homosexualitet genom att skicka pestliknande sjukdomar mot människor och djur.
Basri ligger redan sen tidigare under utredning efter starka påhopp mot araber i Israel som han bland annat kallat för åsnor och onda djävlar.
I Israel är hets mot folkgrupp förbjudet men homosexuella räknas inte in i denna grupp.
Allt enligt 365gay.com
____
Ja man vet inte om man ska skratta eller gråta. Egentligen skulle jag vilja ge en fet käftsmäll till den där Basri men förhoppningvis hostar han kraftigt en dag och får in sand i blodomloppet.
Samtidigt är det egentligen fantastiskt att se alla fanatiker nu inom ALLA religioner samlas sig för attacker mot just homosexuella. Det är som om detta är det sista att slåss om.
Fast, nu är ju Kabbalah inte nåt som jag tar direkt på allvar, även om Madonna är med och leker med dom. Flummerier anser jag.
Nej nu ska jag gå ut och se om jag kan göra nåt. Fågelinfluensan har ju inte kommit till Göteborg än…
MUHAHAHAHA

[tags]bögar, fågelinfluensan[/tags]

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på

Det är ganska lugnt på Wallefronten just nu. Har en förkylning i kroppen som vägrar bryta ut, har feber emellanåt och värk i varenda muskel i kroppen men den håller sig tillbaka trots allt. Får väl ge det någon dag till annars får jag lägga mig en natt på balkongen, det lär göra susen.
Våren syntes i Göteborg idag, i alla fall en stund. När jag gick till mitt arbete idag strålade solen och man hörde till och med fåglar kvittra (självklart blev jag livrädd och sprang och gömde mig tills fåglarna försvann ;))
Fast våren varade inte så länge, för 2 timmar senare kom en timme med hur mycket snö som helst. Det fullständigt vräkte ner över allt och alla, och man blev depp igen.
Men nu har i alla fall våren visat att den finns. Snart kommer den!
Har verligen insett vad jag hatar vintern. Det är fanimej så mycket pest som det bara går över den årstiden, och nej! Jag bryr mig inte om att barnen gillar att leka i snön. Jag ramlar i snön och det är fanimej så mycket värre vill jag tala om. Barnen kan spela Battlefield 2 istället och så kan vi ha mer månader av vår.
På jobbet snurrar allt på ungefär som vanligt. Idag var det första dagen med de nya rutinerna, och första intrycket jag fick idag var i alla fall att de som jobbat så här på inledningsdagen verkade nöjda. Alla var klara långt före det normala vilket ju måste ses som ett framsteg. Det kommer säkert dyka upp både en och två saker som alla inte är nöjda med, men det får vi beta av då. Moses kanske klöv havet mitt itu (med lite hjälp iofs) på en gång, men det var någon annan som täljde träpåken han använde.
Och med detta djupa teologiska exempel menar jag att Rom byggdes inte på en dag.
Ok, det var ett dåligt exempel det där med Moses men jag orkar inte radera.
Väl hemma ikväll gjorde jag ingenting först. Skrev lite och donade med sidan. När klockan var 23 ringde telefonen och en vän var pratsjuk. Nästan 2 timmar senare hade jag lärt mig att jag ”stängt av den emetionella sidan av mig själv”
Anledningen var att vi börjat diskutera att jag detta år ”valt bort” kärleken. Jag förklarade att jag tyckte det var intressant att se hur människor beter sig när dom är i förhållanden. När man inte själv är inolverad i något sånt ser man ju allt utifrån, och då kan det bli väldigt intressant faktiskt. Att saken också handlade om att personen tyckte jag blivit konstig gjorde mig nästan glad.
För jag har nog blivit väldigt konstig för en del, fast för mig är jag mer normal. Jag orkar inte längre lyssna på vad jag anser vara folks skitproblem. Vilka stora brön bruden i baren hade, hur dumt det var att ligga med henne/honom, att älta samma sak gång på gång till ingen nytta.
Framförallt har jag nästan fått en avsmak för folk som är osäkra på sin läggning. Jag vet att detta låter fruktansvärt men jag känner så just nu. Folk vill göra allt så jävla krångligt för sig. Visst, det ÄR jobbigt att hitta sig själv men när folk hellre vill se sig som psykiska labila än som bi/homosexuella känner jag att det gått för långt. Det är som om dom verkligen vill sitta med hos DR Phil och få veta att deras läggning egentligen beror på att mamma köpte fel sorts marmelad till smårgåsarna när dom var små. Det ältas och det analyseras och den enda egentliga väg de undviker för att komma på varför de gjort si och så är just vägen att de faktiskt kan vara bi/homosexuella. Kortfattat: Hellre psykiskt sjuk än bi/homosexuell. Leve det svenska ”öppna” samhället! Fast i ett land där en del föräldrar hellre ser att deras söner/döttrar ligger runt som fan med det motsatta könet, bara de inte bli gay, så kanske man inte kan förvänta sig mer.
Så numer är nog jag ganska konstig för folk börjar inse att man inte riktigt kan komma med sina problem till Walle på samma sätt, och jag har medvetet dragit mig undan. Det känns skönt för i min ”ensamhet” har jag funnit mig själv. Därför har jag också valt att leva ensam, utan några planer på att söka nya kontakter heller.
För ett år sedan vågade jag inte då jag var livrädd att träffa på en ny som var som ”exet”. Nu vill jag inte och vet att ”exet” är på tryggt avstånd och det är större risk att jag har sex med Gollum än att jag träffar på honom igen. (det vore annars lite coolt att ha sex med någon som såg på en och sade ”My precioussssss”) Så det är skönt att leva ensam när man valt det. Det är väl inte så direkt att jag tror att det står en kö här utanför med eventuella kandidater i vilket fall som helst men just känslan av att vilja leva ensam är just nu oslagbar.
Så det går en dag, och ett ögonblick i sänder kan man säga, och vet ni vad?
Just nu känns det jävligt bra!