I Evighet *suck*

Dagbok 11 mars 2006

Kallt, så förbannat kallt. Det finns ingen ände på den här förbannade vintern. Är så less på den nu 🙁
Enda fördelen med det kalla vädret är att alla idioter som bor i Backa håller sig inne, och då terroriseras inte omgivningen lika mycket fast det tar dom säkert igen sedan när våren kommer istället. Då är allt som vanligt i Backa, fullt med rån, inbrott, mord och våldtäkt och polisen, ja vad gör Polisen…
”Vi kan inte komma med en gång för vi har ingen ledig bil på Hisingen”
Jag vill faktiskt varna alla för att bo i Backa numer. Här är förjävligt rent ut sagt. Jag tänker och orkar inte gå in på en diskussion om det beror på felaktiga beslut tagna av svenska politiker eller något annat, men förjävligt är det och ingen jävel gör något åt det.
Jag har fått lägenhet föressten, i Borås. Inflyttning 1/7, om jag ska ta den eller inte vet jag inte men jag har försökt ställa upp saker i mitt liv i 2 fält. Ett för saker som gör att jag bör flytta tillbaka till Borås och ett fält där anledningar till att jag inte ska göra det. Vi kan ju börja med anledningar till att flytta…
* Jag avskyr att bo i Backa
* Jag vantrivs allt mer på mitt jobb
* Jag behöver bo närmare mamma för hennes skull och för mitt dåliga samvetes skull
* Jag måste göra något åt situationen här hemma
* Jag behöver byta umgänge
* Göteborgare tycker om Stefan & Krister
Anledningar till att stanna kvar:
* Jag avskyr Borås 10 gånger mer än jag avskyr Göteborg (tror jag)
* Det tar bara 45-60 min att åka buss/tåg till Borås härifrån
* Här finns havet
* Man kan göra något åt sin situation även när man bor här
* Det finns andra jobb även i denna stad
* Även Boråsare tycker om Stefan & Krister
Jag har alltså ingen aning om vad jag ska göra och inte göra. Det jag vet med mig numer är däremot följande små saker:
* Jag saknar all form av självförtroende
* Jag litar inte på någon människa fullt ut
* Jag drar mig allt mer ifrån människor och framförallt känslor från människor
* Jag blir allt bittrare och tappar allt mer viljan att göra något. Livet går helt på rutin just nu.
* Jag måste låta mig försöka bli den jag egentligen är, inte den som jag tror att folk runt omkring kräver att jag ska vara
Jag kommer ihåg i juli 2005, då talade jag med Katarina om det där med bantning, och vi talade om Points. Sedan dess har Katarina gått ner 39 kilo medan jag trampar på ungefär på samma nivå. Varför kan inte jag ha den karaktären? Varför låter jag mig själv gå ner mig på grund av andras skitproblem? Varför har min hjärna gjort mig till en person som uppenbart lever ut när andra får ta del av den? Jag är ju egentligen inte intresserad. Jag bryr mig ju egentligen inte. Så varför sänker jag mig själv för?
Just nu känns mitt liv så fruktansvärt innehållslöst. Idag var jag hemma från jobbet. Jag orkade inte, jag har ont i magen varenda dag nu när jag ska dit. När jag kommer gående från spårvagnen och ser huser dyka upp får jag riktig ångest. Ja det är ångest, ren jävla helvetes ångest och vad ska jag göra åt det? Jag vill byta våning men det går inte, så ska jag säga upp mig? Knappast, vem vill ha en outbildad 34 åring med kropp som en 80 åring och vars främsta bedrift i livet är att ha gjort några frireligiösa förbannade.
Just nu rinner allt ifrån mig. Jag skriver ingenting förutom på sajten, jag orkar helt enkelt inte. När jag lägger mig på nätterna tar det timmar innan jag somnar av utmattning. När jag sedan vaknar är jag lika trött igen. Jag känner mig orolig, olustig och allmänt piss och nere och inte säger jag något. Walle är stark, Walle klarar allt! YEAH!
Jag spelar en person jag inte är, den riktiga Walle är H O M O S E X U E L L, och med det menar jag ren jävla fjolla. När jag får chansen blir jag med ens femenin och vet ni vad? Jag trivs då, jag trivs att vara den jag verkligen är.
Jag har sagt till så många att jag var fjolligare när jag var yngre, sen ”gick det över”. Det där är lögn, det inser jag idag. Hur fan skulle det kunna gå över, det var ju jag! Men personer som passerat revy i mitt liv har gjort att jag tvingat in mig själv i ett hörn där jag blivit en straight bög. En bög som visst kan skämta om snaska kotte eller vem som har störst penis, men som ändå är straight till sättet. För en bög som ändå kan skämta om Kylies Minouges lår och vad han skulle vilja göra för snusk med Madonna (Det sistnämda stämmer iofs) är ändå OK. En sådan bög skrämmer ingen i en värld där ett hångel en lördagskväll gör att kan leva en vecka till.
Låt oss säga att jag inte är ute ur garderoben än, jag har varit där och gått tillbaka in igen. Kanske inte helt och hållet men delvis i alla fall. Samtidigt försöker jag slåss för mina rättigheter, för andras rättigheter och det är ett förbannat ensamt jobb. Utan supporten från sajten hade jag lagt av för längesedan. För ibland känns allt så meningslöst. Ja inte bara det föressten, allt känns ungefär lika meningslöst.
Så vad gör man då? Det jag vet är att något måste göras. Jag blir inte mindre, och jag blir inte yngre. Ju äldre jag blir desto svårare blir det att gå ner, och ju äldre jag blir desto jobbigare får kroppen det med övervikten.
Jag måste i från ställer där jag bor på. Jag klarar inte att bo i Backa mer, och jag måste kunna ha ett hem där jag kan känna mig trygg i. Trygghet och Backa är inte två ord man kan använda i samma mening. Hör ni det, ni sossar som bestämde byggandet av dessa förbannade miljonprojektsområden. Ni borde fan tvingas att bo här allihop.
Jag måste försöka komma tillbaka till en Walentine jag trivs med, inte den som andra trivs med. Hur mycket betyder det att jag får känna mig lugn i mig själv, och hur mycket betyder det att jag måste spela apa inför andra? Frågan är inte direkt svår när jag ställer den så.
Så var börjar man? Hur får man karaktär? Hur gör man för att få sitt liv att få en ny mening? Hur hittar man mening med livet? Hur gör man för att vara Walentine?

Bookmark the permalink.

4 Responses to I Evighet *suck*

  1. eira says:

    Men du, du vet vad jag tycker du ska göra va?? Flytta till Borås!!! *ler* Eller Haparanda! Och du – komsi komsi ut från garderoben och var den Walentine du är!! och du MÅSTE bort från det där jobbet du är på nu!! DU kan inte stanna där! *kram*

  2. Ina says:

    Varför du ska flytta?
    Ring mej så får du svar! Lovar att ta dej i örat! 🙂

  3. Ordbankaren says:

    Jag känner igen ditt sätt att tänka och det du går igenom. För mig har det handlat om ett val jag måste göra.
    Det har för mig gjort så ont många gånger, men jag kan inte annat än försöka acceptera den jag är, både vad det gäller min livssituation och den känsla jag har inom mig. Det är ibland outhärdligt för mig att ens existera, men jag måste eftersom jag inte är själv i detta.
    Jag kan inte både ha kakan och äta den. Jag vill inte berätta så mycket om min situation här mer än att jag förstår dig så väl.
    Kramar om länge!

  4. Skickar massor med styrkekramar till dig.
    ((((((kramar))))))
    Vi är många som bryr oss om dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *