Världen ser dammig ut när man ligger på golvet

Dagbok 24 februari 2006

Egentligen skulle jag sovit för länge sedan, men när jag precis somnat in högg det till så in i bomben i ryggen min, så nu ligger jag på storarumsgolvet och skriver istället. Det har uppstått vissa problem för Zuzzi tycker att detta är ett underbart tillfälle att lägga sig på tangentbordet på den bärbara datorn. Just nu har jag insett två saker…
1. Vi måste städa oftare. Henke dammsög häromdagen men all världens smuts har gått samman för att skita ner denna lägenhet.
2. Zuzzi ser ut som ett päron. När hon sitter upp och stirrar så där korkat rakt in i en vägg som bara katter kan göra ser hon verkligen ut som ett päron. Kastreringen gjorde henne (Ja för sista gången, man kan kastrera honkatter också. Då tar man bort rubbet så att säga) visserligen lugnare men desto mer hungrig.
Jag funderar om jag kan skylla på mina viktproblem på samma sak. De tog ju bort en kula när jag hade cancer, är de därför jag äter? 😉
Annars har denna dag varit som de flesta andra. Försöker ta det lugnt på jobbet vilket iofs inte går. Sen när jag inte jobbar försöker jag vila och sova ut. Sover otroligt mycket just nu, vilket jag inte är van vid. Jag är konstant trött och ska jag vara helt ärlig börjar det oroa mig lite. Det är inte den där vanliga tröttheten utan mer en trötthet jag känner igen sen innan och som jag inte vill ha. Försöker låta bli att tänka på det, men helt lyckas jag inte ska jag väl erkänna. Vi får se hur det går, jag hade ju räknat med att skiten skulle komma tillbaka. Jaja, nog om det *skaka snabbt på hubudet så de försvinner*
Jag har ju ganska rejält dissat min arbetsplats den senaste tiden, och tro mig när jag säger att det inte blivit direkt bättre. Ändå tänkte jag i alla fall berätta något kul som hänt för det har börjat jobba en ny kille i huset (Nej till alla som nu vill skrika Walle & *namn* sitting in a tree k-i-s-s-i-n-g, glöm det)
Han jobbar extra just nu i huset men jag har alltid lyckats gå förbi honom då han jobbat före mig. I vilket fall som helst har vi börjat snacka lite och framförallt chatta en massa, och det är jättekul. Han är jäkligt kul att tala med och om jag säger att jag känner att han förstår mig så får det räcka så.
Jag har saknat det där, att ha en killkompis som bara är kille. Han är inte straight kompis som gillar gays, eller homosexuell som inte vill vara det, eller bisexuell och som tror att världen kommer falla sönder runt om honom om han erkänner för sig själv vem han är. Sånt slipper jag med denna kille, och vi har funnit varann väldigt snabbt som kompisar. Jippiiieeee kan man säga åt det. Han är en rar liten tuss i alla fall. Det är alltid kul med nya bekantskaper.
Annars är livet på jobbet som det brukar, kaos. Fast man säger ju att ur kaos föds ordning och om det stämmer kommer min avdelning bli världens lugnaste avdelning när allt är över.
Det var annars en ganska allmänt kaotiskt kväll idag, mycket för att en boende inte mådde så bra. Feber kan ställa till med en del och det gjorde den. Denna boende var asförbannad för att han tänkte minsann inte ”bära en jävla planka till från kajen”, och när jag försökte förklara att det var flera år sen han gick i pension blev han ännu argare. ”Jag kräver att få tala med Walle”, skrek han åt mig. Det gick inte på något sätt få honom att förstå att jag var Walle så jag gick ut och hjälpte en annan boende. Sedan, 5 min senare, gick jag in och sade ”Ja, det är Walle”, och när den boende då får syn på mig frågar han direkt vad det är för en jävla idiot som sprang omkring här.
Man får inte skratta, och det gjorde jag inte då, men ibland är det svårt. De är ibland väldigt söta mina boende, krävande men söta. Jag tror inte jag skulle klara av att jobba på en ren demensavdelning. Mycket för att hjärtat smälter direkt när jag träffar dom. Jag vill ta med dom hem allihop. Eller kanske skulle jag trivas som fisken i vattnet. Vem vet?
Annars är många av dom boende upprörda över detta med Bobby. Just när barn skadas och far illa tar väldigt hårt på dom. Det är i såna lägen man önskar att man hade några timmar mer med dom, just för sånt. För det är många tankar som far i ens hjärna när man är över nittio och framförallt har jag märkt att när media skriver om händelser som om den om den stackars Bobby börjar de gamla tänka på sina egna barn. Om de varit bra föräldrar och liknande. Det kan fanimej inte vara lätt att bo på ålderdomshem och veta att nästa gång man lämnar huset är det över.
Tänk vilket arbete man har egentligen va! och tänk så förbannat synd det är att man inte trivs där man är.
Nu är det helg och denna helg lär bli ungefär som de andra. Jag fick en fråga idag om jag kände mig ensam, och på den svarade jag nej. Däremot kan jag sakna sällskapet att somna bredvid någon. Intresserad av sex är jag lika mycket som jag är av att få rotfylla alla tänder samtidigt, men just sällskapet kan jag sakna. Det kommer väl, just nu vet ju ändå att skulle tillfälle erbjudas (vilket det faktiskt har) säger jag ändå nej. Än är jag inte där jag ger den biten av mig själv. Den biten sitter fortfarande kvar på ett 1.91cm långt monster som inte visste att Åmål fanns på riktigt.
Det var föresten ett underbart väder i Gteborg idag, så underbart så jag tycker att det är värt att skriva om det. Jag tog en promenad och ovan var det alldeles blått. Det var första dagen i år man kände att det nog fan blir ett avslut på vintern även detta år.
Jo föresten, någon har tyckt att jag behövde en dagstidning så numer får jag hem tidningen Världen Idag 😀 Tack du snälla välgörare.
Zussi och Zazza hälsar också! De toatränar för tillfället, men jag läser den innan. Det lovar jag!
Om en vecka och 2 dagar kanske Brokeback Mountain vinner Oscars. Fattar ni! En film som handlar om homosexuell kärlek och där inte en enda rosa tröja eller fjädervippa är med kan vinna Oscar för bästa film! Det är stort, det är väldigt stort. En del kommer självklart säga att Brokeback vann, om den nu gör det, för att det är inne med homosexualitet. Titanic vann 11 Oscars. Var det inne med Isberg då eller? Blir så förbannad på sånt skitsnack. Fast å andra sidan…
Hollywood har varit överfull på bögar sen eländet kom till (Hollywood alltså ;)). Kanske dags att de får lite uppmärksamhet.
Nej, nu ska jag kravla mig upp från golvet och ska försöka lägga mig igen. Fosterställning är bäst har jag märkt, det passar Zuzzi bra också för då kan hon ligga likadant som jag nästan. Hon låter som en borrmaskin nu när hon spinner, även det efter kastreringen men ack så söt hon är.
Tsss, va fan ska man med killar till när man har katter? De är inte taskiga och de har inga föräldrar som slänger lite extra saltsyra i såren. Dessutom säger dom inte ”nu” på stockholmska heller. Även om jag fått för mig att Zuzzi inte säger Mjau längre utan mer maout, vilket jag tror är hennes sätt att ropa MAT!

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *