Vapenskrammel…

Dagbok 8 januari fast det nästan är den 7 fortfarande

Klockan är mycket, och jag kan inte sova. Skulle behöva sova nu. Ryggen värker som fan, och dessutom har jag gått för mycket idag. Åt helvete för mycket.
Trodde det skulle bli en lugn dag, men så blev det inte. Istället blev det en dag då ens adrenalin fick flöda i kaskader.
Det kommer väl inte som en direkt hemlighet att jag den senaste tiden varit enormt less på mitt arbete. Jag skrev ju också om detta i ett inlägg i torsdags. Där skrev jag bland annat att jag tycker om människorna i den grupp jag arbetar med men jag tycker inte om gruppen i sig.
Självklart blev det nu lite liv om detta, och jag börjar allt mer förstå hur Strindberg måste ha känt sig när han skrivit Hemsöborna.
En av de som tagit illa vid sig var en som jag verkligen inte ville skulle göra det, så det var bara att hoppa i skor och slita med sig kryckan och halta upp till jobbet. För jag vill inte ta sån skit på telefon och jag vill dessutom inte vänta med det. Jag är en person som är värdelös på att vänta.
Väl på jobbet fick jag då veta att personen fått det här inlägget av en annan person och tagit illa upp.
Det jag då endast kunde göra var att helt enkelt förklara hur det låg till och mer kan jag inte göra.
Men låt oss ändå se ett kort stycke på inlägget:
Jag trivs verkligen inte i min arbetsgrupp, faktum är att jag avskyr den. Jag har märkt den senaste tiden att jag allt mer får riktigt ont när jag ska till jobbet. Allt är så förbannat rörigt och ingen bryr sig, alla springer omkring men ingenting sker. Jag skulle ge mig ena hand för ett annat jobb ett tag.
Sen är det roliga att jag ändå tycker om personerna i gruppen.
Jag sade idag till en när jag skulle försöka förklara det hela med att:
“Jag tycker om Gurka och jag tycker om Majonäs. Jag tycker om Ostbågar och jag gillar vispgrädde, men fy fan för att blanda allt”
O så är det jag känner, just alla ihop orkar jag inte med. Kanske går det över, kanske inte. Bara tiden kan visa det.

Hon jag talade med idag blev jag inte arg på. Vi har jobbar enormt många kvällar ihop och har jobbat ihop oss bra. Det som då gjorde att jag kände nackhåren börja resa sig var personen som skickat bud så att säga. För hon läser här jämt, och att sen helt plötsligt komma och gagga med att ”jag inte sagt nåt” som hon skriver gjorde mig sur.
Nåväl, jag åkte hem igen och åt Pizza (fyyyy Walle) ihop med Henke och tänkte inte så mycket mer på saken. Men när jag senare på kvällen surfade runt på mina vanliga kristna hemsidor och läste om hur hemsk jag är som människa så fick jag för mig att besöka denna persons hemsida (ja hon skriver också blogg)
Det är då Walle får ett anfall så att kaffekoppar och katter flyr sin kos. För där hittar jag först ett inlägg som är direkt länkat till mig och sedan ett inlägg som heter ”besviken” Där läser jag hur hemskt mitt inlägg var för att jag inte sagt nåt om hur jag känner och jag läser också…
Detta gör inte han när han klankar ner på oss så. Fast å andra sidan när han inte är där så finns inte allt det han pratar om utan allt flyter på och alla får gjort en massa.
Ungefär då sade Walle högt ”Nej nu får det för helvetes alla jävlar vara bra”.
Alltså, är det mitt fel att det är som det är? Tja, kanske det. Kanske är det mitt fel att jag inte trivs, detta skrev jag också i mitt eget inlägg. Men att ens komma med skitsnack om att saker fungerar som de ska är rent skitsnack.
Så vad är det jag gjort som är fel och vad är det som hänt…
1. Jag lessnar och säger ifrån
2.Jag lägger fram ett eget rutinförslag som, om jag får säga det själv, är ganska genomtänkt och genomarbetat.
3. Gruppen bestämmer att alla får läsa igenom det i lugn och ro och sedan komma med motförslag. 2 personer gjorde detta av en grupp på 12. Personen som jag ovan citerade gjorde det inte.
4. Vi har personalmöte där det med majoritetsbeslut bestäms att mitt rutinförslag går igenom helt och hållet förutom på en punkt.
5. Jag förklarar också på mötet innan det att jag inte kommer att följa med på After Dark. Anledningen var då, som nu, att jag inte kände för det för jag skulle anse det vara hyckleri att sitta där med alla just nu. Redan då sade jag, ”det kan bero på mig lika mycket som på er” Jag trivdes helt enkelt inte
Detta fruktansvärda har jag gjort! Detta oerhörda som hos vissa uppenbart kan jämställas med muslimska bilder i Jyllands-posten.
Jag är så less!
För fan, jag har överlevt 12 omgångar cancer och jag bråkar om vem som ska städa hos vem? En jävla skitsak!
Jag ångrar så in i helvete mitt rutinförslag nu, och just nu ställer jag mig frågan varför jag egentligen slogs så för den där fasta tjänsten.
Jag är dessutom så jävla trött på Drama Queen utläggningar som:
Detta gör inte han när han klankar ner på oss så.
Vem i helvete har jag klankat ner på? Jag klagar ju för fan på gruppen. Jag tillhör gruppen. Jag har aldrig på vare sig något möte, i några diskussioner eller annat sett mig som ”dom och mig”. Jag arbetar på samma avdelning som de andra, i samma grupp med samma boende, och senast jag kolla efter hade vi samma chef också.
Men då får jag veta att lösningen på allt är att jag inte jobbar dag. För nu när jag inte jobbar dag mer får jag ingen insyn i hela verksamheten säger man till mig. Därför blir jag låst för jag jobbar bara kväll.
Så det vi lär oss på det är att en person som jobbar någon eller några kvällar i månaden kan ha en jävla massa åsikter om kvällen, men jag som jobbar kväll men som har jobbat dag innan kan inte tycka någonting. Lustigt egentligen för man kan ju då tro att någon smiter in och helt enkelt bär ut dom boende som finns på dagen och ställer in 20 andra som är där när jag är där. Vi känner ju uppenbart inte samma boende. Det som blir mest roligt i sammanhanget är att vi har Time Care, vi ska alltså kunna välja vårt schema själva. Jag sätter en peng på att det inom mkt kort kommer bli tvång att jobba både dag och kväll. För gruppens skull kommer det heta, och sen kan vår avdelning bli som alla andra äldrevårdsavdelningar i Sverige. En våning med dag/kväll på ena sidan som snackar skit om de som jobbar natt. För nattpersonal är det legitimt att avsky inom äldrevården. Lustigt egentligen att jag, som kanske, enligt hennes blogg, sprider negativism omkring mig inte hamnat i några konflikter med natten. Jag fick till och med en blomma av dom för att jag även tänker på dom. Kanske skulle jag jobba natt?
Jo nämnde jag en sak. Fy fan för att vara chef för ett ålderdomshem. Jag kommer ihåg när jag jobbade som lantbrukare. Våren var den tid när man skulle släppa ut korna igen efter att de stått inne i 4 månader. Ungefär den känsla man har när man ser 40 kor gå åt varsitt håll i total kaos, ungefär så måste det va att vara chef.
Så vad händer nu? Saken är den att jag lessnat. Jag har tröttnat totalt och det känns nästan ironiskt att man ska klaga över en rygg som just nu gärna får värka känns det som. Jag funderar faktiskt på att säga upp mig. För som sagt, jag är mer värd än en massa obetydligt tjafs.
I höstas trivdes jag, när telefonen ringde och jag fick veta att jag skulle dö för att jag var bög. Då trivdes Walle, mitt i skottlinjen. Mitt där det sker och där det händer. När tidningar ringer, Radio ringer och man känner att ”nu gör jag något”. Det är just det jag vill känna nu med fast ju nu känner jag mer att jag är med i tv-serien Tre Kronor (och det fanns en anledning att man lade ner den skiten)
Så i morgon är det planeringsdag. 8 timmar ska vi sitta och försöka planera. Riktigt hur det kommer gå till vet jag inte, men jag vet en sak och det är att jag kommer ta upp det här.
Jo slutligen en sak….
Det där med att ta saker personligt. För tillfället står det 1-0 till henne i personliga påhopp. Det är nu hon som länkat till mig, hon är den första som i denna ”konflikt” använt sig av namn. Sen springer hon omkring och visar hur hemskt jag skriver. Löjligt är det!
Sen när man läser hennes egen blogg så får man verkligen intrycket av att hon älskar detta jobb över allt annat. Tycker att man inte ska behöva höra sånt från en person som presenterar sig med namn och sen direkt ”Jag kommer ändå inte jobba kvar så länge här” i dec 2002
Hyckleri är so sagt det värsta jag vet.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *