Ont det gör ont…

Dagbok 7 februari 2006

Ryggen värker och då snackar vi värk här.
Diskbrock tror dom de är. Jippiiieee! Nu kommer man sluta som nån jävla Samhalls anställd där man får vända papper för att ingen annan jävel vill ta i en med tång ens. Tack för det!
Någon som vill anställa mig?
Jag är en 34 årig outbildad fjolla som ständigt får cancer så jag kan inte riktigt försäkra dig om att jag kommer vara på jobbet hela tiden. Dessutom har jag en utsliten rygg så jag kan inte göra några lyft. Jag är dessutom ganska sliten i kroppen så jag blir fort trött.
Intresserad? Hör av dig till ”Fuck the world”
Jo, jag känner mig ganska bitter och trött just nu. Trött för att hur jag än sitter, står eller ligger så gör det ont. Jag frösökte gå lite igår, skulle gå till affären men kom ut genom ytterdörren och insåg att det inte var någon idé. Det blir till att åka från port till port numer.
Sitta och skriva går inte heller, jag sitter 5 min sen får jag gå omkring lite, och sen sätta sig igen.
Visst vet jag att denna akuta värk kommer gå över men om det nu är diskbrock vet jag också att jobbet är kört. Jag kan inte be en rullstolsbunden 90 åring att hoppa över från stol till säng själv, och jag räknar inte med någon som helst support från Göteborgs Kommun. Jag har hört om deras omplaceringar. De är ett skämt, lite som kommunen är i sig.
Så vad sker nu då? Jag trodde ju i min enfaldhet att det skulle bli lite lugn och ro, att man under ett par jävla sekunder i alla fall kunde slappna av lite. Nu hade jag mitt fasta jobb, jag hade mina möjligheter att skriva det jag ville och jag kunde så sakteliga se framåt.
Jag vill slå någon, hårt och skoningslöst. Frågan är bara vem, för det det finns ingen som jag kan skälla på. Shit Happens.
Nu ska jag i alla fall ge det ett försök till att röra mig på lite. Har suttit inne så mycket nu så det växer mossa på mig. Igår kväll kom Emma över i alla fall och roade mig lite, det kändes bra. Puss på dig gumman.
Annars går dagarna just nu saaaaaaaaakta. Jävligt sakta.
Jag kommer ihåg en gång så var den en person som sade till mig att människor som blir utsatta för mycket prövningar blir sedan rikt belönade. Med tanke på mitt liv så har jag fanimej blivit mer prövad än Mose själv. Frågan är om jag ska leda mitt folk (De som bor på Hisingen) mot det förlovade landet (City i Göteborg). På vägen kommer vi korsa ett hav (Göta Älv) som jag med min stav (*det är ni som har snuskig fantasi*) kommer att dela för att sedan kunna gå över (Göta Älv Bron)
Värt att fundera på…

Bookmark the permalink.

One Response to Ont det gör ont…

  1. Kurt says:

    Hoppas du blir bättre, låter förjäkligt med alla kroppsliga åkommor du har!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *