Jag bryter med mina judiska rötter…

Tack för mig, hycklare!

Alla som har judiskt påbrå vet hur det är. Vi är alla offer, vi har alla släkt som det gick illa åt under nazismen och vi är alla välkomna till det heliga landet Israel, vårt land som vi fått av Gud.
Jag har tagit ett viktigt beslut i mitt liv. Jag vill inte ha nåt med Israel att göra, och jag vill inte heller från och med nu ha något med mitt judiska arv att göra. Jag vänder helt enkelt ryggen åt min historia.
Anledningen? Jo Kampanjen Bevara Äktenskapet.
Judar och judiska församlingar brukar vara ganska duktiga på att berätta om sin tragiska historia full av förföljelser som slutade i det blodbad nazisterna utsatte dom för. Ja, för att låta lite elak, det finns fortfarande en vilja kvar inom många judiska grenar att det dåliga samvetet ständigt ska lyftas fram. Detta har ibland tagit helt hysteriska former som när Israels ambassadör i Sverige anklagade Hammar för att vara antisemit för att Hammar hade åsikter om hur Israel betedde sig mot Palestinier.
Så är det, de ropar antisemit fortfarande och gång på gång kommer påminnelser om vad som skedde ikoncentrationslägren, med all rätt ska tilläggas. Människan ska påminnas om hur ond hon kan vara, och Förintelsen ska aldrig glömmas, men…
Men nu kan jag berätta en sak som många judar inte verkar veta om, eller vill veta om….
Ni var inte ensamma!
Hitler dödade alla som inte passade in, och judar var inte de enda han ville utrota. Romer, svarta, handikappade, oliktänkande fanns också på hans lista, och så fanns de homosexuella. De som rankades allra lägst ner även av fångarna i koncentrationslägren.
Detta talar inte de judiska församlingarna om, istället går dom nu tillsammans med högerkristna samman och försöker öka på föraktet och motståndet mot HBT människor.
Sånt kan jag inte acceptera, sånt gör mig förbannad, och då lämnar jag er. För jag kan välja om jag vill kalla mig människa av judisk börd, men jag kan inte välja om jag ska vara heterosexuell eller inte.
Jag har i hela mitt liv försökt bära mitt judiska arv från min mammas sida med stolthet, men de senaste åren har det blivit allt svårare. Hela dagens judendom lämnar en bitter eftersmak i mig och Uppropet mot samkönade äktenskap fick mig att helt enkelt få nog. Det blev droppen som fick bägaren att inte bara rinna utan forsa över.
Hur kan ett folk eller en religiös grupp som i nästan hela sin historia blivit förföljd just för att dom är judar gå med på att bidra till att hat och förföljelse mot en annan grupp fortsätter? Dom delade marken i koncentrationslägren tillsammans. De dog i gaskammaren tillsammans och de brändes till aska tillsammans. De delar i så många led samma historia, men det vill inte den judiska församlingen veta av.
Då är helt plötsligt historien inte viktig, då är trångsyntheten och blinda präster viktigare. Därför kommer jag nu att göra mig av med mitt arv. De i min familj som dog kommer jag att hedra, men där får det räcka. Jag kommer aldrig så länge jag lever sätta min fot i Israel igen. Jag kommer aldrig så länge jag lever sätta min fot i en Synagoga, och jag kommer att göra det jag borde ha gjort för länge sedan. Kämpa för palestiniernas sak, och kämpa emot Israels förtryck av ett helt folk.
Inga andra är judar borde veta vad hat och förföljelse kan leda till, men någonstans på vägen gick det fel. Någonstans glömde dom av sitt arv, och det enda jag hoppas på idag är att alla de judar som vill vara judar och som insett att hat aldrig blir bättre med mer hat ställer sig upp och ryter till mot sina ledare och präster.
För om judar inte lärt sig något på förintelsen, hur kan då någon annan ha gjort det?
Så det blir inget mer Yerushalayim shel zahav för mig. Det blir istället en bitter syn på ett folk som mer än några andra borde ha lärt sig att störst av allt är kärleken, och ingen människa ska behöver förneka med han eller hon är.

Bookmark the permalink.

5 Responses to Jag bryter med mina judiska rötter…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *