After Dark – But not for me

Dagbok 2 februari 2006

Ännu en vecka är snart till ända. Jag leker med sexverket och står i. Just nu håller jag på att försöka flytta det till en annan server så det blir mer självständigt. Kul i alla fall att så många redan besökt det, och ändå står det inte så mycket där. Får väl se hur det går med det sedan.
Annars var det jobb idag, och det blev en ganska jobbig kväll. Både fysiskt och psykiskt. En av våra farbröder ligger inför det sista, på ett sätt man inte önskar någon. Det blev tufft för oss alla men vi gjorde det vi kunde. Det viktiga för mig i ett sånt läge är bara ett, han eller hon ska inte lida. De ska inte ha någon smärta och ingen ångest. Att bara personen ska få känna lugn omkring sig och framförallt värdighet. För jag känner en värdighet inför döden, och när man är gammal och sjuk är döden mycket sällan orättvis. Däremot kan vägen dit ibland vara det.
Jobbade med Emma idag och för henne var det ännu jobbigare, men hon klarade det bra. Döden är en vardag inom äldrevården och det vet hon. Sen är det ändå så att det är jobbigt, och tårar är också bevis på medmänsklighet.
Resten av mina arbetskamrater var på After Dark idag. Jag var den ende av de ordinarie som inte var med. Det kommer väl inte som en direkt chock misstänker jag att jag var en del av att det blev just After Dark men jag bestämde mig för en månad sen att inte följa med. Jag trivs inte i gruppen och sitta där och se glad ut är inte riktigt min grej. Hyckleri kallar jag det för.
Jag trivs verkligen inte i min arbetsgrupp, faktum är att jag avskyr den. Jag har märkt den senaste tiden att jag allt mer får riktigt ont när jag ska till jobbet. Allt är så förbannat rörigt och ingen bryr sig, alla springer omkring men ingenting sker. Jag skulle ge mig ena hand för ett annat jobb ett tag.
Sen är det roliga att jag ändå tycker om personerna i gruppen.
Jag sade idag till en när jag skulle försöka förklara det hela med att:
”Jag tycker om Gurka och jag tycker om Majonäs. Jag tycker om Ostbågar och jag gillar vispgrädde, men fy fan för att blanda allt”
O så är det jag känner, just alla ihop orkar jag inte med. Kanske går det över, kanske inte. Bara tiden får visa det.
Annars är det väl ungefär som vanligt, man sliter med skrivandet och man sliter med sig själv. Jag läser mycket och jag ser på film mycket. Så livet är ganska lugnt. Så sakta kommer man väl ut ur den puppa man suttit inne i.
Nu ska jag försöka gå tillbaka till webhotellet och se varför i helvete saker inte blir som jag vill. Jag hatar datorer 😉

Bookmark the permalink.

One Response to After Dark – But not for me

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *