Solig kall dag

Dagbok 12 december 2005

Snart ska man till jobbet då, usch!
Det är en härligt spänd spänning där just nu. Jag gjorde det fundamentala misstaget att bli förbannad förra veckan för att inga rutiner fungerar och förbannad får man inte bli när man jobbar inom äldrevården.
Alla tar så förbannat personligt av allt man säger, vilket gör mig ännu mer irriterad. Nu är det möte i alla fall nästa vecka och jag har en känsla av att Julens glada budskap inte kommer visa sig på det mötet.
Ända sedan Uppropet har jag gått omkring och tittat på mitt jobb och tänkt, ”Vad gör jag här?”. Jag känner verkligen att jag skulle kunna ge så mycket mer än det jag sysslar med idag. Något som också ger mig lite tillbaka, men det är bara att bita ihop. Vem vill anställa en outbildad 33 åring som inte kan något? Fast jag ska ju villigt erkänna att jag, med risk för en del skryt, vet att jag fanimej skriver både bättre och mer intressant än många av de som idag är anställda och som gått fina dyra utbildningar på universitetet.
Helgen har varit lugn och skön annars. Lördagens skit med foten lugnade ner sig ganska bra på söndagen, så det är lite varannandag på den. Just nu känns den öm men jag har skorna på mig och då funkar det bättre.
Jag har skrivit mycket i helgen, bland annat har jag ordnat med en del recensioner för en annan sajt. Recensioner jag skulle varit klar med för ungeför 2 år sedan så det är kanske på tiden att de blir klara nu *host*
Jag tog modet till mig och besökte chatten jag träffade Alex på i helgen. Låter kanske inte så speciellt farligt men för mig var det en ganska stor sak. Jag hängde där ganska länge efter att det tog slut men kände hela tiden att det liksom stod hans namn överallt. Det var där vi träffades och det var där allt gullegull började. Så sakteliga börjar man inse att världen inte är han, utan det var han som var en tumör på världen. Min värld i alla fall.
Små steg tillbaka till livet, så skulle man väl kunna kalla allt det där kanske.
Skrev ganska snabbt ihop artikeln om Brent i helgen också. Vet inte varför men jag blir så gripen av sådana människor. Den där tanken om sökande och just att jag alltid vill ha svar på frågan Varför gjorde att jag ville fråga honom själv. Undrar ibland vad han tänker när ingen ser, när han slipper svara på frågor om hur och var och varför. Uppenbart är i alla fall att det emellanåt lyser igenom i hans svar. Jag tror inte han är så nöjd med sin situation. Det har också fått mig att fundera ett slag på detta med porr i allmänhet. Kanske borde någon titta lite mer på pornografi riktad till män. Diskussionen idag är nästan helt inriktad på kvinnor, offer finns i bägge lägren.
Just nu i skrivande stund är mitt skrivbord full av katter. Både Zussi och Zazza är väldigt frusna av sig och de älskar att ligga under lampan jag har på skrivbordet. Lite jobbigt att skriva för Zuzzis svans åker fram och tillbaka hela tiden, men jag har inte hjärta att ta bort dom. De är såååå söta 🙂
Helt sjukt egentligen att julen är här om mindre än 2 veckor. Inte för att jag firar jul på det sättet men i år har jag i alla fall försökt göra lite julfint här hemma. Lite julgardiner, julpynt och en massa ljus. Mamma kommer inte ner på julafton så jag och Henke ska till henne den 22. På julafton blir det lugnt och på kvällen kommer väl Markus och Robban och Jocke över, den traditionen har vi haft i 4 år nu. Det blir julgröt och allmänt snack bara.
Jag fortsätter läsa mina böcker om Gud jag införskaffat mig. Jag är nästan förälskad i Karen Armstrong och hennes sätt att skriva på. Det som känns totalt obegripligt blir på en gång ganska lätt att förstå. Tack Germund för tipset!
Vet inte varför men jag började fundera på Universum i lördags när jag lagt mig. Oändligt ska det vara, samtidigt växer det hela tiden. Vad finns på andra sidan då? Ingenting? Hur kan ingenting finnas? Hur kan något som inte finns vara något? Ingenting är ju ingenting, om ingenting är något finns det ju. Då är det ju inte ingenting.
Vad finns på andra sidan ingenting då? Är det en stoppskylt där som det står ”Var gog vänd” eller vad?
Jag blir så förvirrad och jag får huvudvärk av sånt.
Nej nu ska jag göra mig iordning. Jobbet väntar *sucka*

Bookmark the permalink.

5 Responses to Solig kall dag

  1. Germund Andersson says:

    Karen Armstrong skriver sanslöst bra.
    Det där med universum är jobbigt. När och hur började cirkusen? När och hur slutar alltihop?
    Jag brukar stuva in problemet i dimensionsfacket.
    Vi kan ju relativt enkelt begripa de tre dimensioner vi tydligt upplever och något så när förstå den fjärde, men sen är det kört!
    Då tänker jag mig att universums tid och utsträckning hör hemma i dimension 7 och så kan jag lämna ämnet, för då blir det i alla fall helt obegripligt.
    Universum är som makrokosmos, oändligt enligt våra begrepp och atomen är som ett mikrokosmos, lika oändligt med vibrerande strängar i styrhytten.
    Kanske är det strängar i makrokosmos också som åstadkommer gravitationen och universums musik.
    Var snäll mot de gamla och mot dig själv.

  2. Germund Andersson says:

    Titta på TV2 i kväll 20.00. Det handlar om mörk energi som är en intressant teori om universum.
    Repris 14/12 och 17/12 om du jobbar i kväll.

  3. Kurt says:

    Germund:
    ”Titta på TV2 i kväll 20.00. Det handlar om mörk energi som är en intressant teori om universum.!”
    Ja, såg om det i GP förut, den ska bli intressant att titta på!

  4. Jag funderar oxå i termer av dimensionerna. Särskilt som jag har ett sjätte sinne ;=)
    Och jag tänker på det gamla uttrycket ”gå ur tiden”.
    Inte var folk dummare förr…

  5. Joel Hinz says:

    Själv brukar jag koncentrera mig på att leva. Hur universum fungerar kan fysiker och teologer få bråka om. 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *