Så går en dag, och för någon är det slut

Dagbok 20 december 2005

Igår besökte döden mitt jobb igen. En gammal och mycket sjuk kvinna somnade till sist in. Det finns ingenting fel med det, för nu har hon det bra.
Vet ni vad, döden kan vara vacker. Döden kan vara det vackraste som finns.
När jag såg henne i förrgår hade hon ont och hon led. Hon hade magrat något enormt och hon orkade inte kämpa mer märkte man.
Idag när hon låg där i sin säng så stilla kände jag en sådan lycka för hennes skull. Hon låg lite på sidan och höll om en blomma med de små händerna. Bredvid henne hade hennes syster lagt en ros och en annan ros låg där från en av personalen.
Det var så fridfullt, och det var så vackert. För döden kan vara det, även om vi människor är så rädda för den så är den ibland välkommen.
Denna kvinna var 97 år gammal, hon hade levt ett hårt och slitet liv. Hennes sista år blev oroliga och hon blev allt sjukare.
Att då ha den synen jag har av henne nu kvar i huvudet ger mig ett lugn, för hon var så fridfull där.
När de kom ikväll för att hämta henne gick jag ut. Jag brukar vara kvar. Fonus, som brukar hämta de avlidna, brukar vara mycket respektfulla och behandla de döda med stor värdighet. Fast just denna kvinna ville jag minnas liggandes i sin säng med händerna om blomman. Så jag gick ut och tände nya ljus i den ljusstake vi alltid låter brinna dygnet efter att någon somnat in. Det kändes bra. När sedan båren kördes ut från rummet visste jag att hon låg där men bilden av henne fanns kvar inne i hennes rum.
Det kan ibland kännas så svårt att se de gamla lida. Det finns smärtstillande medel man kan ge, men vissa smärtor finns det inga medel mot. Därför är det skönt när man vet att smärtorna är över, att ångesten är borta och bara stillheten finns kvar. Då är döden vacker, och rättvis.
Nu är du hos din broder igen. Nu har du inte ont och dina stackars fötter är som nya. Nu sitter du där i solen med din kofta som har fickor på framsidan, och där du alltid ska ha minst 1 papperlapp för näsan. Ditt kaffe som du rör i tills koppen nästan går sönder och du blir som förr alltid lika arg när man lägger täcket för långt upp.
Vila i frid

Bookmark the permalink.

2 Responses to Så går en dag, och för någon är det slut

  1. Emma says:

    Ja vila i frid lilla fågelunge, jag hoppas du har det bättre nu!

  2. Ina says:

    Det var skönt att det gick såpass fort… vi hade ju pratat om hur långt hon kunde ha kvar när vi fikade och så kom dödsbudet till dej redan innan jag hunnit iväg!!
    Emma! Jag är helt övertygad om att hon har det bättre…

Lämna ett svar till Emma Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *