Minnesbilder

Dagbok och lite bilder från mitt liv 22 december 2005

Jag var i Borås idag, om det skriver jag mer senare. Det som denna tråd ska handla om är bilder…
Jag , Henke och mamma satt och tittade på kort, en del kort hade jag glömt, andra har jag velat glömma.
Jag har svårt för bilder om mig själv, mycket för att det är en tid jag vill glömma. Absout inte för att jag tycker att den tiden var jobbig utan mer för att jag mer tycker att tiden man lever i nu känns så svår. Man ser bilder av en skrattande 6 åring utan problem och direkt kommer tanken, ”Vad var det som gick så fel”
Jag har ju börjat förstå att många läser här för att jag är personlig. Nedan finns en del kort som för er ”bara” är ett kort, men som för mig är mitt liv och det som påverkat mig. Ni kan räkna med att fler kort kommer att dyka upp så småningom. Här är en del i alla fall i en salig röra.
Vill ni se kortet i sin helhet så klicka på det:
Mamma som nyfödd

Här är inte mamma gammal, och det är Solveig som håller om henne. Jag tror det är ett av de få kort som finns där Solveig håller om sin dotter Lena och ler.
Gammelmormor

Mamma (till höger), hennes två kusiner och så gammelmormor. Pojken i knät hette Jan och är fortfarande en sorg för familjen. Han hamnade tidigt snett i livet och dog av en överdos heroin 🙁 Flickan till vänster heter också något men det kommer jag inte ihåg. Har ingen kontakt med henne i vilket fall som helst. Tror hon bor i Danmark någonstans.
Min älskade Morfar

(bilden är inte i det bästa skick. Som tur är finns ett stort inramat foto av denna bild men den hänger på väggen i Borås)
Ingen person på denna jord har betytt så mycket för mig som min morfar. Det som är så ledsamt är att jag bara fick ha honom hos mig de första 9 åren. Sen stannade hjärtat på honom och mitt liv fick sig en kris som sedan dess aldrig riktigt gått över.
Har ni sett så stilig han är! På bilden är han 35 år. När jag var liten brukade jag drömma om att min morfar var en riktigt filmstjärna och han var rik och berömd! För när man blundade fanns han kvar och då stannade inga dumma hjärtan.
Ingen kunde berätta sagor som morfar, och ingen kunde leka som morfar och ingen kunde vara morfar så som morfar var.
Gud vad jag älskade honom, och gör fortfarande. Kan berätta att bara att skriva denna text om honom får ögonen att tåras.
Saknar dig morfar!

Jag och morfar

Bilden säger allt. Jag älskade morfar.
Mamma en vinterkväll

Mamma på en bänk uppe på Hestra. Nedanför ligger Borås.
Mamma och jag

Mamma och jag.
Jag tycker väldigt mycket om detta kort. Fint taget och underbart vackra modeller 🙂

Jag sex år gammal

Kolla tänderna! Får man säga något positivt om sig själv så är det att jag är förbannat söt på detta kort! Ser så underbart busig ut och så lätt allt var!
Visst är jag söt? 😀

Ett år senare

Tänderna börjar växa ut, och jag var samtidigt trådsmal. Dessutom så är det så att när man har en morfar som är skräddare får man ibland gå med skjorta. Jag tror detta kort är det enda kort som finns hela världen där jag bär skjorta. Avskyr det!
Men söt va jag 😉

Stugan

Min älskade stuga i Fotskäl.
Vad jag tyckte om detta ställe, och så mycket minnen där finns.
Det var där jag lekte som barn. Det var där jag blev en heterosexuell man, och det var också där jag bytte sida 🙂
Framförallt var det dit jag flydde när Mia dött och jag hade sorg och förvirring att bära på. Jag bodde där nere som en eremit och det går inte en dag utan att jag faktiskt kan sakna den tiden. Mitt intresse för djur och natur kom till där, och mitt intresse för att skriva startade där.
I flera år var detta hus mitt tillflykt från en värld som jag kände mig borta i. Här i detta hus fick jag vara den jag ville, och känna det jag ville och göra det jag ville.

Stugan från andra hållet

En annan bild på huset som från början hade byggt som bostad åt dräng och förman på den gård som ligger bredvid. Därav husets ganska stora storlek. Det fanns två avdelningar som var ungefär lika dana, skillnaden var mest att i högersidan fanns det mer möss.
Nämnde jag att jag bodde på den vänstra sidan? 🙂
Möss är söta men att få in dom i sängkläderna när man sover är något jag bara önskar gamla ex och deras föräldrar.

Sommarhem

Som så många barn på min tid åkte jag på sommarhem när jag var liten. Denna bild, som är så underbart ”somrig” kommer från Småland där jag tillbringade ett par somrar som barn. Förutom att jag lärde mig prata som de gör i Utvandrarna så lyckades jag också ett år få alla kossornas magar att paja ihop. Jag tyckte de såg hungriga ut och gav dom enorma mängden spannmål. Magarna pajade helt och jag kände mig nog ganska misslyckad efteråt
Världens coolaste morsa!

En mycket känd, och då menar jag MYCKET känd, svensk skådespelare fick ett krossat näsben en gång när han försökte ge sig på min mamma. Bilden förklarar varför. Hon höll på med styrketräning i ganska många år och kom riktigt långt.
Alla som sett sin mamma skrika som fan och sen dra 130 kilo lätt som en plätt vet hur kul det är med sådana mammor 🙂

Tekokrisen

Mamma arbetade när jag var ung inom tekoindustrin i Borås. 1975 fick hon sparken, ett öde hon delade med väldigt många andra denna tid. Staden var i kaos och har enligt mig inte hämtat sig ännu. Mammas problem var att reglerna då sade att man bara fick ha barnomsorg i 2 veckor efter att man fått sparken, och hur skulle man kunna söka jobb och samtidigt inte kunna ha sitt barn någonstans? Detta frågade sig mamma och Borås Tidning hörde av sig för att prata med henne om det. Kortet ovan tog BT´s fotograf och han skickade sedan ett ex till oss. Tycker kortet är väldigt fint
Stefan och Anita

Min morbror Stefan och hans fru Anita på deras bröllopsfoto. Är det inte vackert?!

Att hjälpa morfar är kul och vad gör man när morfar är skräddare? Jo man syr 🙂
Inte helt lycklig

Antagligen är jag rädd eller sur på denna bild men helt nöjd med situationen är jag inte. Söt är jag däremot 🙂
Detta va en del minnen, och tro mig när jag skriver att hjärnan just nu är som en kokande gryta. Det verkligen yr inom mig med tankar. Det kan vara svårt att se gamla tider, men samtidigt är det ju det som skapat mig.
Katarina brukar säga till mig att utan det hade jag inte blivit den jag är, och det stämmer ju.
Det är väl mer det att jag inte riktigt är nöjd med mig själv idag som gör att det är svårt att se tillbaka.

Bookmark the permalink.

3 Responses to Minnesbilder

  1. eira says:

    Åh jag känner igen den där skjortklädda lille killen på 7 år! Jag minns att jag stod brevid honom på klassfotot i ettan! *ler* Jag tycker det var kul och få se dom här bilderna – jag känner igen din mamma så väl. Dom där bilderna från Hesta är jättefina! Förstår att det är en hel bunt känlsor som far runt för dig, jag är glad att du visade bilderna.

  2. Jennifer says:

    vilka underbara bilder! förstår till 100%, ibillar jag mig iaf, att det ligger oerhört mkt känslor och tankar i dem!har läst din dabok ibland och självklart skrivit på på din sia för välsignelse! nåt annat är ju helt sjukt. blir ju förkrossad när man får veta att en gammal ”bönetant” som varut hur go som helst går ur Svenska kyrkan för att gå med i pingst istaällt pga det hä.. undrar ju vad människor tänker med?
    kämpa på, du är stark!!
    som jesus sa (kommerinte ihåg vart):
    en stad uppe på ett berg kan inte döljas

  3. Poppe says:

    Jo du var söt Walle när du var 6 år och det finns en del som tycker du är söt nu också 🙂
    *kram* på dig min tomte

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *