Maranata kommenterar det inställda julfirandet :)

Maranata – Still going strong!

Allas vår favvisrörelse Maranata har nu kommenterat skolornas inställa julfirande. Ja det blev kommentarer om precis allt.
Jag lägger in hela texten här som jag hittade den på deras hemsida, för er som inte orkar läsa att så finns en förkortad version i slutet av detta inlägg:
Inställt julfirande – gäller alla
I skrivande stund har tre skolor på västkusten beslutat ställa in årets gemensamma julfirande i de kyrkor man vanligtvis besöker i samband med höstterminens avslutning. Anledningen sägs vara en protest mot att vissa präster skrivit på en lista mot välsignelse av homosexuella par. Därför ska nu alla elever och lärare i aktuella skolor tvingas ta ställning mot dessa präster.
Valfrihet och yttrandefrihet är väl använda uttryck i debatten kring de homosexuellas situation i samhället, men ack så enkelriktad. Den enda frihet som tycks vara gällande och godtagbar är att tänka positivt och aktivt ta ställning för enkönade relationer.
Vem frågar efter vad de elever och lärare anser, som kanske med sin övertygelse reagerar mot att samhället matchar fram en livsstil som konsekvent visar sig leda till upplösning och moraliskt förfall?
Bevisen är många på att en homosexuell livsföring är destruktiv och nedbrytande för människan. Den livsstil som propageras för, exempelvis genom gayvärldens internetpublikationer, måste med nödvändighet varnas för. Men istället för att ta bladet från munnen och uttrycka det alla egentligen vet, att exempelvis den immunförsvarsnedbrytande sjukdomen AIDS har stor spridning i dessa kretsar, framförs ständigt glamorösa och fördelaktiga budskap som uppmuntrar till utlevd homosexualitet.
Vi ska titta på en annan koppling, något som tidningen Maranata! visade på i en uppmärksammad artikel i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001. Men nu gäller det Frankrike 2005. Likt en kokande kittel förvandlades dess gator, område efter område på plats efter plats, till okontollerbara slagfält. För att få bukt på situationen tvingades myndigheterna till att utlysa undantagstillstånd och ta hjälp av militären.
Orsaken till kravallerna i Frankrike tidigare i höst har efterforskats utav landets allmänna underrättelsetjänst Renseignements Généraux, en organisation med tiotusentals informatörer runt om i Frankrike.Vad man kommer fram till är att det inte ligger några politiska krafter bakom upploppen, inga islamister eller andra organiserade grupper. Däremot finner man ett totalt missnöje och ett havererat förtroende gentemot myndigheterna.
Svenska Dagbladet beskriver i en avslöjande artikel hur landets arbetsmarknadsminister Gérard Larcher förklarar situationen. Enligt honom bottnar problemen i familjens sönderfall och i polygami och omoral. Onaturliga familjekonstellationer helt enkelt, ett problem som även Latinamerikas länder ser som ett direkt hot mot nationernas bevarande. Polyamor är ett populärt inslag i den svenska debatten och diskuteras på hög politisk nivå.
Att samtal om samlevnad i relationer med fler parter än två överhuvudtaget förs på hög politisk nivå, är absurt, samtidigt som det är ett självklart, oundvikligt resultat av den promiskuösa människosyn som fått fritt utrymme i politik och kulturlliv.
I Sverige arbetar regering och riksdag fram skamliga lagförslag, parallellt som vi ser hur en pingstpredikant förts inför rätta för inget annat brott än att ha förkunnat Guds ord. Rättegången var ända uppe i högsta instans där predikanten friades, inte tack vare svensk lagstiftning, men på grund av de mänskliga rättigheter om religions- och yttrandefrihet som finns nedskrivna i den Europeiska konventionen, som står över svensk lag.
Att en predikant ställs på de anklagades bänk på grund av att han läser vad Bibeln säger om samlivet, om äktenskapet och om homosexualiteten, är ett tecken på att vi lever i ett sjukt samhälle; ett samhälle i upplösning.
Något som ofta accentueras i debatterna är just denna frihet som ska gälla alla människor. Frihet att själv välja livsstil. Paradoxalt nog pågår samtidigt en process när det gäller vigselförrättare och partnerskapsförrättare, att båda i framtiden ska utgöra ett och samma uppdrag. Det innebär att alla som innehar den rollen idag inte bara har rättighet, utan även skyldighet att utföra båda akterna. Gång på gång betonas dock motsägelsefullt i debatten hur det handlar om att värna varje individs vilja och frihet.
Friheten som det så vackert talas om gäller inte längre. Samhället är på väg att bli totalitärt med en yttrande- och religionsfrihet som sakta men säkert inskränks. Nästa steg är det som Dagens Nyheter under oktober månad informerade om: ”Borgerlig vigselförrättare måste viga homopar”.
Regeringen har med rekordfart överlämnat en remiss till lagrådet som säger att den nya lagen ska träda i kraft redan den 15 april nästa år. De normala stegen med diverse remissinstanser har lagts åt sidan och på det sättet har man frångått de demokratiska principer samhället sägs vara uppbyggt på. Enligt den lagen kommer alltså alla som idag är vigselförrättare också tvingas till att registrera och välsigna partnerskap. Det ska gälla undantagslöst alla, även dem som inom olika trossamfund idag fungerar som vigselförrättare. Alla ska stå till tjänst för att registrera partnerskap.
I lagrådsremissen står följande: -De uppgifter som ankommer på förrättaren utgör myndighetsutövning och förrättaren är alltså i denna funktion en företrädare för det allmänna. Han eller hon bör därmed vara beredd stå bakom grundprincipen att äktenskap och partnerskap är jämbördiga.
Förslaget motiveras även med att det anses onödigt att förordna separata förrättare, då det i stort sett gäller samma uppdrag. Med tanke på att det handlar om en myndighetsutövning så finner man ingen anledning att ta hänsyn till de personer som anförtrotts uppgiften enligt äldre regler. Datumet 15 april 2006 är satt för att ge dem som innehar uppgiften idag nödvändig tid att överväga om han eller hon av någon anledning önskar frånträda sitt uppdrag innan lagändringarna träder i kraft.
Det som handlade om frivillighet är borta. Istället kommer det totalitära och absolut tvingande som vi möter på olika plan i samhällets utveckling. Var och en som vill fungera i samhället ska tvingas att säga ja till vad Bibeln kallar för ogudaktiga relationer.
Parallellt matchar man inom den Svenska kyrkans ram fram att öppna kyrkolokalerna för kyrkliga ceremonier. Enligt kyrkan finns idag en stor majoritet för så kallade homovigslar. På liknande sätt har vi kunnat följa media som dag efter dag metodiskt bearbetar våra sinnen. Redan från tidig skolålder talas om dessa nya människovärden med en ny syn på samlivet, och nya samlevnadsformer, som om det vore något naturligt.
Inom kyrkan har man tidigare lyft fram att ämbetsutövningarna handlar om frivillighet, där beslut om att välsigna homosexuella par eller inte överlämnats till prästens eget omdöme att avgöra. Efter kyrkomötets beslut om att öppna kyrkorummet för homovälsignelser engagerades människor att skriva på protestlistor och listor mot protestlistorna osv, något som visar på den stora oenighet som finns inom kyrkans sfär. För att återställa ordningen träder ärkebiskop K G Hammar fram och säger i Kyrkans tidning att ”kyrkoherden måste ordna välsignelseakt. Varje kyrkoherde är skyldig se till att de homosexuella par som önskar en välsignelseakt, får den i sin hemförsamling.”
Även här ser vi alltså hur detta tvingande element kommer in. Alla, oavsett samvete eller övertygelse, ska i sina ämbeten bistå en påstått förtryckt grupp i samhället och säga ja och anamma det Bibeln så tydligt benämner perversiteter, som om det skulle gälla något normalt och ge det gudomlig välsignelse. Kyrkan utger sig väl ändå för att vara en Guds ords försvarare? Trots det har man fräckheten att använda samma Guds ord till att välsigna det Bibeln varnar för.
Maranataförsamlingen gav för många år sedan ut en bok titulerad ”Låt dig inte luras av homosexmaffian”, vilken idag är mycket aktuell och värd att läsas. Första upplagan hade just den titeln, för att då, 1982, framställdes i media en falsk bild från de homosexuellas organisation om hur en påstådd grupp i samhället var extremt lidande och utsatt, något som var nödvänidgt att avslöja. Man gick långt i sina bedrägerier för att väcka medborgarnas medömkana.
Då det 1999 var dags för en ny upplaga sa författaren Arne Imsen att vi måste byta titel på boken, för den tid vi levde i då är redan förbi. Idag ställer den homosexuella rörelsen helt andra krav på samhället, varför titeln ändrades till ”Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian”. Boken gavs ut och titeln har verkligen slagit in. Det är just den här menataliteten vi idag upplever i samhället, att allt motstånd skräms till tystnad, med stöd från riksdag, regering och andra samhälleliga organisationer. Statliga medel pumpas in för att användas till att påverka medborgarna in i en livsstil som för samhället är upplösande och destruktiv.
Högsta domstolen friade pingstpredikanten Åke Green men utvecklingen mot det totalitära samhället, en koloss på lerfötter, går vidare. Idag finns fortfarande möjlighet att förkunna allt Guds rådslut till frälsning. Använd tiden väl och utnyttja varje möjlighet till att varna vårt folk. Evangelium är en Guds kraft till frälsning, men natten kommer då ingen längre kan verka.

Ja det Marantata skriver är att samhället är i upplösning, ja de kommer gå totalt åt skogen för oss alla. Om vi inte omedelbart börjar förkunna Guds ord! Halleluja yeah man!
Egentligen vet jag inte om man ska avsky Maranata eller istället bara se dom som Emil såg på Lina i Lönnberga, ”De får gå här som katta ungefär”.
Fast så här nära jul är det kanske tråkigt att avsky så jag väljer Emils stil istället.
En stor eloge till Maranata som i alla fall aldrig ger upp. De för samma budskap hela tiden vilket nästan är skickligt.
En sak reagerade jag däremot på:
Vad man kommer fram till är att det inte ligger några politiska krafter bakom upploppen, inga islamister eller andra organiserade grupper. Däremot finner man ett totalt missnöje och ett havererat förtroende gentemot myndigheterna.
Men snälla Maranata kallar ni inte det politiskt. Missnöje mot samhället brukar ganska ofta leda till politisk kamp sedan. Har skett ganska många gånger.
Maranata är hycklare, stora hycklare. De skriker om yttrandefrihet och frihet, men friheten de vill ha är deras frihet.
Och den klarar i alla fall jag mig jättebra utan.

Bookmark the permalink.

4 Responses to Maranata kommenterar det inställda julfirandet :)

  1. Fredrik says:

    Om du nu inte vill att andra ska ha frihet, så ska du fundera på om du verkligen är så mycket mer värd frihet? Vad har du gjort för att förtjäna frihet? Sprida förakt mot sann kristendom, tror inte att det gör att du förtjänar nån frihet.
    Har du verkligen friheten att ha dina åsikter när du inskränker andras frihet att ha egna åsikter, som inte stämmer överens med dina?

  2. Joel Hinz says:

    Ska väl egentligen inte svara för Walle, men han har inte något emot att andra har åsikter. Han är visserligen högljudd, men han är för åsiktsfrihet och han skulle aldrig drömma om att inskränka någons frihet. Däremot blir han besviken och känner sig kränkt när någon uttalar sig negativt om honom.
    Walentines poäng är att Maranatas frihetsbegrepp innefattar en verklighet där deras åsikter är de som gäller. Det är inte samma sak som yttrandefrihet. Alltså vänder sig Walle mot att Maranata åberopar åsiktsfriheten för att inskränka på åsiktsfriheten.
    Din ”sanna kristendom” ger jag inte ett vitten för. Det kallas fundamentalism, och det har varit skadligt redan sedan Jesu tid.
    Om du nu ska vara så bokstavstrogen kan du ju börja med att:
    1) Låta Gud döma istället för att dra egna åsikter
    2) Kasta första stenen endast om du själv är utan skuld
    3) Förlåta (tro det eller ej, men det är en ganska central del av kristendomen som alldeles för många kristna missar)

  3. Walentine Andersson says:

    Får väl tacka Joel för hans kommentar, han har på ett ganska bra sätt satt fingret på hur jag tycker 🙂
    På vilket sätt Fredrik anser inte jag att andra ska få ha åsikter. Detta är en blogg, här skriver jag det JAG anser. Maranata skriver hos dom vad DOM anser. Sedan är det väl upp till dom hur mycket de vill skriva eller inte. Att de sedan sen de startade skrivit samma sak hela tiden är ju bara beklagligt.
    När det sedan gäller åsiktsfrihet är väl inte människor som du den som ska skrika det mest. Den Gud ni verkar efterfölja är väl inte direkt demokratisk eller? Gör som jag vill annars dör ni är för mig inte någon vidare demokratisk tanke.
    Och ditt rena skitsnack Fredrik om sann kristendom kan du dra någon annanstans- Maranata är inte mer kristna än va jag är. Samma med dig, din diskussion vill ligga på att så fort ingen håller med dig eller din kyrka skriker du Kristendomshat.
    Hatet står din kyrka för, alla de som inte tycker som er ska dömas och etc. Ni gömmer er bakom en skrift skriven för tusentals år sedan och ni vägrar inse att världen är annorlunda.
    Fast det är klart, i en kyrka där ledare verkar ha en tävling om hur många gånger han kan säga Amen och Halleluja i en och samma mening kanske man inte kan begära mer.
    Jag är villig att respektera er, men då får ni banne mig lära er respektera andra också.
    Jesus älskade, han hatade inte. Däremot sitter han i sin himmel nu och skriker i ilska över vad ni gör med hans namn.

  4. Anna-Maria says:

    Det är ju absurbt att inte alla skulle vara värda frihet. Frihet är en grundläggande rättighet och något väldigt dyrbart. Och hur människan använder sin frihet är upp till henne. Det är det som är frihet. Enligt Bibeln var det självaste Skaparen som utrustade henne med fri vilja.
    Mitt personliga motto är lev och låt leva. Som Joel är inne på säger bibeln ofta döm inte…
    Tänk om alla lät sig genomsyras av respekt och kärlek. Att ifrågasätta om Walentine är värd frihet är både respektlöst och kärlekslöst enligt min mening.
    Om man inte själv har mandat att avfärda en annans människas liv och leverne borde man inte göra det i nån annans namn heller. Speciellt inte Guds. Har du gått en mil i mina skor kanske?
    Man blir lätt något uppgiven av all misskreditering med förolämpningar och sakfel. Men det värsta är respektlösheten bakom. Vad driver egentligen dem som måste svärta ner andra människor? Är det inte lite småaktigt att försöka göra det så svårt som möjligt för den man inte är överens med.
    Är det för Guds skull, så lämna det åt Gud. Försök att bli av med din hybris.
    Är det för att själv se lite bättre ut så är det bara pinsamt, ta bort bjälken i ditt eget öga…
    Jag är inte ens arg, bara besviken på att vissa av de som kallar sig Guds barn så gärna pekar med stora pekpinnen och säger åt andra att passa sig, för att Pappa Gud är polis. Pappa Gud har många namn… (herre, fader, härskare, Gud..) men inget av dom är mig veterligen polis.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *