Ibland rinner det över, men då finns Joel

Ibland blir det för mycket…

Under en ganska kort tid idag kände jag att jag började få nog. Alla dessa ”religiösa” människor som stormat in här och uttalat sig kränkande mot homosexuella och ungefär allt annat som inte passar dom började få mig riktigt förbannad.
Jag skrev ett argt kort inlägg som jag sedan publicerade, men tack vare Joel ändrade jag mig.
Han har en egenskap som kan få mig lugn och ramla ner på jorden igen och det är tur jag har honom. Så jag tog bort inlägget, för det fyllde egentligen ingen som helst nytta.
Inlägget jag blivit förbannad på innehöll bland annat meningen ”Homosexuella är djävulens avkomma”, och det gjorde mig förbannad.
Det gjorde mig arg för att de anser sig ha rätten att kränka mig och andra, men det som egentligen gjorde mig mest förbannad var det att de kallar sig kristna. K R I S T N A!
De kan inte ens stava till ordet, ännu mindre veta om vad ordet egentligen betyder. De har egentligen ingen aning om något, de enda de känner till är hat.
Ibland förvånas jag av att Kyrkan och andra mer jordnära, LÄS: normala, kristna samfund inte mer och framförallt starkare tar avstånd från dessa ytterligheter. Religionsfrihet ska vi ha, men i den friheten måste det ju också finnas en debatt. När inte lagen kan gripa in är det ju vi som lever i samhället där friheten finns som måste stå för granskning och kontroll.
Det är också samtidigt väldigt synd att Yngve Kalins Prästuppror inte förstår vad det var för krafter de drog igång. Jag tror inte att speciellt många präster på upproret anser att homosexuella är djävulens avkomma, men människor som tycker så fick genom detta blodad tand och mycket vill ha mer. Därför passade de på att dra igång en kampanj som inte går ut på något annat än en enda sak, att förnedra, håna och hata. Någon debatt vill dessa människor inte ha, för de vet att kommer de fram i ljuset gör dom bort sig. Därför skriver dom på nätet, de ber andra skriva ännu mer och när en ung man på 21 år startar en ny lista helt i motsats till denna jublar dom. Debatten får någon annan ta, och ingen verkar direkt angelägen att ta den alls just nu.
Man har ganska mycket den senaste veckan kunnat läsa om biskopar som talat mycket om debatt och en del (inte alla) verkar tycker att detta ska skötas inom kyrkan. Fel fel fel! Säger jag då. Vill Svenska Kyrkan vara en ”folkets kyrka” ska ni inte gömma debatten på biskopsmöten och internt. Det kan ni tacka Yngve Kalin för. Det var han som startade upproret öppet, och det är han själv som säger att han tycker det är underbart med en öppen och saklig debatt. Låt han då få sin vilja igenom, och låt då alla komma till tals. Just nu är det mest präster mot präster men ni glömmer en liten detalj, de homosexuella. Det är ju dom ni bråkar om, ta en min eller två och lyssna på oss också.
Det var nog tur att jag hade Joel idag, för nu känner jag samma sak som innan, en sann skön kämparglädje.
Till er som hotar och beter er som barnungar vill jag bara säga..
Hur rädd tror ni jag egentligen är för er? Vad vinner ni egentligen på erat agerande? Förstår ni inte att för varje gång ni hotar, desto mer kämparglädje mot er föder ni.
Det enda ni kanske lyckas med är att någon homosexuell dödssynd hinner jag inte leva just nu, mailen till er tar all tid.

Bookmark the permalink.

6 Responses to Ibland rinner det över, men då finns Joel

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *