En liten sak att berätta…

Något som hände, kanske ingenting, kanske någonting, kanske någonting stort

Kära Dagbok, jag måste berätta en sak. Det hände inte nyss utan förra veckan men nu känner jag att jag måste berätta om det.
Jag satt på spårvagnen mot jobbet, det var sista dagen innan jag åkte på den hör förbaskade förkylningen som nu övergått till bihåleinflammation.
Jag satt där och funderade på allt som skett de senaste veckorna. På religion, på Gud och Jesus, men också på hat och kärlek.
Sådana där funderingar man bara kan hamna i emellanåt.
Jag kan väl inte inte säga att jag blev klokare på mina funderingar men jag kommer ihåg att jag till slut ser upp mot en total klarblå himmel och bara tittar på den.
Sen ställer jag frågan tyst för mig själv, ”Finns det något där uppe?”.
Jag funderar inte mer på det sen utan går tillbaka till att lyssna på vilken radiokanal som är Göteborgs nummer 1.
När jag sedan går av vid hållplatsen för jobbet råkar jag av en slump se upp mot skyn igen. Två flygplan hade kört över mig och någonstans där uppe hade de korsat varandras väg. De vita spåren som planen lämnade efter sig hade bildat ett jättelikt kors som verkligen lyste över mig.
Jag blev ståendes en bra stund tittandes uppmåt och till slut skrattade jag till.
”Ok då”, kommer jag ihåg att jag sade för mig själv och vandrade sedan den lilla promenaden mot jobbet.
Nej kära dagbok, jag har inte blivit vare sig välsignad eller jag har inte sett tecken på Guds enorma kraft. Däremot fick jag nog ändå ett svar i min strävan efter vad det nu är jag strävar efter.
Korset på himeln försvann efter ett litet tag. Jag hoppas jag får se ett sådant igen någon gång. För hur konstigt det är kan låta så kände jag någon form av kraft inom mig när jag stod där bland bussar och spårvagnar och tittade uppåt.
Kanske finns det något, kanske är kraften jag letar efter något jag redan har men som jag inte riktigt lärt mig hantera än. Kanske sitter den inombords och inte någon annanstans. Kanske letar vi på fel ställe.
Tiden lär ge mig dom svaren också

Bookmark the permalink.

One Response to En liten sak att berätta…

  1. Malin says:

    Nånting ger en hintar ibland.
    Det är väldigt kul och får en så glad 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *