Funderardag

Dagbok 20 oktober 2005 / 17 Tishri 5766

Slö dag idag, har försökt vila den förbannade foten så mycket det går.
Jag trodde det skulle vara lugnt på jobbet nu när jag kom tillbaka, men ack se fel jag hade. Kvällen igår var nog fan en av de jävligaste jag varit med om. Alla var sjuka och en del var lite extra sjuka. Fast så är det, det svänger som attan. Så man kan inte anklaga jobbet mitt att vara exakt lika varenda dag.
Så idag gick jag upp sent och gjort sen inte så mycket alls. Spelade lite och såg på Will & Grace (Älskar den serien. Karen är min favorit före alla andra)
Jag förbereder också lite för Henke som fyller 30 om en månad. Ska bjuda hit alla från jobbet då. Fast jag är nog egentligen mer intresserad av det hela än vad Henke är.
Det skulle inte göra något om han i alla fall en gång om året kunde visa lite uppskattning, men han är ganska dålig på att visa det för mig. Känns mest som att jag finns här, eller nåt sånt. Jag önskar så att han någon gång kunde visa att man betyder något. Att de snart 10 år vi haft ihop verkligen var något. Ibland undrar jag om han skulle märka om jag inte kom hem. Det är så snabba beslut och viljor så fort det rör någon annan, men kommer vi till mig är det liksom oviktigt. Det enda jag vill är att göra en bra dag för honom. Kanske ska jag skita i det, åka hem till mamma och låta honom fira den med sina vänner istället.
Jag funderar ibland på det där, varför jag inte bara gör som alla andra. Skiter i allt och bara flyter med. Kanske är det för att jag aldrig riktigt vill sluta tro på saker och ting. Kanske har jag så svårt att släppa mina drömmar, mitt hopp och sånt jag ser fram emot. Därför slår jag mig vidare, ensam.
Jag har folk omkring mig som är fullständiga vrålexperter på att förneka allt och lite till. Händer det något jobbigt kan de må oändligt dåligt på måndagen, men sedan på tisdagen så är det över. De skakar av sig sorgen som en tecknad figur skakar av sig en smäll och så har de ”glömt” det. Jag kanske borde testa den varianten en gång. Bara för skojs skull.
Satt idag och funderade lite över det här året. Det har på väldigt många sätt varit ett bra år. Jag har kommit långt med mig själv. Samtidigt har det på andra sätt varit ett pissår av stora mått. Mest på grund av det faktum att många av de människor jag tycker/tyckte om och brydde mig om har visat sig vara allt annat än det jag trodde. Därför har jag så många gånger varit besviken, trött och less. Fast nu vet jag hur det ligger till och det är bara att gå vidare. Vad framtiden har att utvisa vet jag inte men jag är ganska hoppfull.
Ändå känner jag mig just nu så förbannat ensam. Jag är trött på att vara den som frågar om man ska träffas. Jag är trött på att folk aldrig har tid med mig förrän klockan 1 på nätterna. Walle talar man med på nätterna, då finns det tid.
Tänk om jag försvann ett tag? Tänk om jag inte svarade? De frågorna har jag ställt mig ganska ofta, och jag tror jag vet varför jag fullt ut är så rädd att testa det….
För jag är rädd för att farhågorna skulle bli besannade.

Bookmark the permalink.

One Response to Funderardag

  1. Malin says:

    Man saknar inte kon förrens båset är tomt…
    Testa….förstår att du är rädd för att göra det, men det är kanske vad som behövs?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *