Life goes on…

Dagbok 15 oktober 2005 / 12 Tishri 5766

Lördag, sista lördag innan man börjar jobba igen, usch! Känner att jag gärna skulle kunna ha varit ledig i tre veckor till. Fast man ska inte klaga, man har ju ett jobb.
Jobb ja. Om det är något jag verkligen känner just nu så är det hur dessa tre veckor ännu mer fått mig att vilja ha ett skrivande yrke. Ett jobb där jag kan få utlopp för det jag känner och tycker.
Varför måste man bo i ett land där alla knullar med alla inom media och där alla klappar ryggen på alla. Blir så less att det ska vara så förbannat svårt att få en chans, men skam den som ger sig! Jag ”skäller” ju mycket på Bonniers men man ska komma ihåg att till och med gamle Gerhard Bonnier hade det tufft i början 😉
Annars har väl denna helg varit som de flesta andra, lugn och skön.
Jag jobbar en del med den ”nya” hemsidan. Någon vecka till får den ha på sig innan den blir klar, minst en vecka ska tilläggas. Det ska bli väldigt kul att se hur den kommer tas emot och framförallt hur engagerade folk kommer bli i den. Antagligen kommer den bli ett fiasko men då har man försökt i alla fall.
Jag har har tur som har Henke, för i och med att vi bor ihop så är det alltid någon som kan titta till den. Henke har lovat att skriva lite till den också, vilket Markus också gjorde. Sånt blir jag tacksam för. Joel nämnde också något och skriver han lär det seriösa i sidan gå i taket, vilket är bra. För just blandningen av det ”roliga” och det seriösa är det som jag tror kan ge sidan en chans att vinna. Det och att det inte finns någon liknande i den storleken vad jag i alla fall sett.
Annars gör man inte så mycket. Jag överaskar mig själv av hur bra jag mår. Jag nådde till den punkten jag längtade efter i somras när besvikelsen var som störst, jag bryr mig inte.
Tidigare var jag sån extremt mycket, jag nådde en punkt och gick från engagemang till total likgiltighet. Något hände med mig i början på detta årtusende som gjorde att det försvann, och jag saknade det. Nu verkar det ha kommit tillbaka och det tackar vi för.
Man kan väl säga att jag valt ensamheten just nu, och ensamhet är skönt. Ingen som kan såra en och ingen som kan göra en besviken. Visst saknar man vissa personer, men livet går vidare.
Min fot värker, värker och värker. Inatt höll jag på att bli galen av det hela. Den värkte när jag låg ner och ställer jag mig då upp gör det ändå ondare. Om jag bara kunde få svar på vad i helvete det är, för ingen jävla dum läkarjävel ska komma till mig och säga att detta är en inflammation. Det är något annat, och jag tror inte det är cancern som är tillbaka men något är det. En sak har jag lärt mig med svensk sjukvård. Ska man bli sjuk ska man ha cancer, för det verkar fanimej vara den enda vårdform som fungerar.
Fuck Västra Götalandsregionen!
Nej, nu ska jag sova. I morgon min sista semesterdag ska jag umgås med Henke och mysa lite. Vidare ska jag också försöka städa lite här hemma för här ser förjävligt ut.
Jo Slutligen…
Till er ”Vi måste ses nu när du har semester Walle, det var så längesen”.
Så trist att era telefoner saknar knappar för att ringa ut. Köp nya, så kan ni ju passa på att köpa en ny Walle också.
Vänner….
My Ass

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *