Rosh haschana – רֹאשׁ הַשָּׁנָה

Dagbok 5 oktober 2005/2 Tishri 5766

Får väl börja med att önska judiskt Gott Nytt År i efterskott. I går blev år 5765 istället 5766. Så nu var det gjort 🙂 Nu har ni alla 9 dagar kvar på er att tänka på era synder innan Jåm kipor infaller. Glöm inte det!
Man tycker väl kanske att man borde ha mer tid att skriva dagbok när man är ledig men självklart blir det istället helt tvärtom. Istället gör man allt det där man inte hunnit med eller känt för tidigare, och jag gör nåt jag tror jag borde testat innan i mitt liv. Jag tar det lugnt.
För de flesta är det inget speciellt med att lägga sig i soffan och se på film en hel dag, men det är det för mig. Det har alltid varit något som man ska göra, bör göra eller måste göra. Nu skiter jag i ungefär allt. Jag tuggar på mina morötter och mår liksom bara bra.
Samtidigt finns alla funderingar där, alla de där jag vill ha svar på, och de som jag redan fått svaren på, och de som jag aldrig kommer få svar på. Samtidigt alla tankar om besvikelse, om såren som blir när vänner och bekanta sviker utan att de ens inte själva förstår varför. Ilskan över när människor anser att de kan göra och säga vad de vill, och kallt räkna med att det inte blir några konsekvenser.
Sånt där kommer och går, och det kommer det väl göra lång tid framöver precis som det gjort länge.
Samtidigt känner jag en sådan oerhört stark känsla och vilja av att en annan Walle ska komma fram. Jag är så trött på mig själv, och mycket av det jag gått igenom har jag ingen annan än mig själv att skylla.
Jag har ibland klagat över att det ibland känns som om ingen riktigt tar åt sig eller förstår när jag t.ex är sjuk och strålbehandlas. Fast det är ju upp till mig att visa hur jag egentligen mår då. Gör jag mig oerhört stark så tror väl folk att det är så.
Saken är den att det finns inget som kan göra mig så förbannad som när folk ringer och pratar om sina problem och så säger dom ”Du förstår inte hur det känns att bli så sviken Walle”. Eller varför inte ”Jag tror inte du förstår hur det känns att va så här sjuk”, när de åkt på en förkylning. Det är då jag vill skrika ut ”JO JAG TROR JAG HAR EN LITEN ANING DIN JÄVLA IDIOT”
Fast jag gör det inte, eller rättare sagt så gjorde jag det inte. Idag lyssnar jag inte ens. Jag kollar nummerpresentatören och svarar inte om jag inte känner för det. För saken är nog den att jag inte bryr mig längre. Jag bryr mig inte om folks skitproblem faktiskt. Jag bryr mig inte om killen/tjejen de känt i 1 timme visade sig vara lite dummaren än de anade från början. Jag bryr mig inte om de nyser en gång per timme och tror de åkt på en virus framtaget av det amerikanska försvaret. För jag är sjukare! HOHO JAG VANN!!!
Låter det ego? Låter det elakt? Bra, för det är nämligen tanken. För jag behöver det. Mina blodvärden är bättre än på länge. Min lever är som den är men den kunde vara värre, och jag har framförallt fått tillbaka min livsgnista. Jag vill leva, och jag vill må bra. Antagligen kommer cancern ta livet av mig en dag, men jag tänker fanimej inte sitta och vänta på den.
Mina fötter är skit. De värker konstant men på något jävla sätt ska jag väl slippa ifrån det också så småningom. Jag räknar mina points, och idag vill jag inte gå ner i vikt för att Alex sade att jag var äcklig. Nej, jag vill gå ner i vikt för att jag dels behöver det men också för att J A G vill det.
Jag har liksom fått tillbaka mina drömmar. Till det här inlägget skrev Katarina att jag borde ryta åt självplågarwalle så han låter den andra Walle komma fram.
Jag tror det är lite det jag börjat med. Kanske använder jag mer svärd än vad andra gjort men jag är något så in i helvete less på skitsnack och idioti.
Jag fullständigt äcklas av situationen på tanken att träffa någon som är osäker på sig själv/sin läggning idag. Fan, ska jag bli ihop med någon får det bli med Gardell. Fast han har ju sin Mark, attans!
Jag orkar inte med människor som glider omkring i livet och försöker göra sitt liv till en ”roman” av Barbra Cartland. Jag är helt enkelt trött på skitsnacket. Jag är trött på killar som tror att deras sexuella läggning är det största som hänt sen kinesiska muren. För fan, människor dör i svält, krig och sjukdomar. Om du suger balle eller inte är ganska ointressant.
I vintras satt en person i min soffa och tyckte att jag måste behandla mig, först för min skull men också för hans skull. Senast jag träffa honom var det i 20 sek för att jag hade hjälpt honom skriva en sak som han skulle få. Sen har jag inte hört nåt mer. Är det vänskap? Nej, det är bull bull bull bullshit.
För ett år sedan träffade jag en underbar människa från Borås. Vi fick en kanonkontakt och den grodde väldigt friskt. Sen en dag fick hans släktning (jag och familjer alltså 😉 ) för sig att skriva här att jag skulle låta denna kille vara ifred. ”Låt våran *namn* vara”
Sedan dess har jag inte brytt mig så mycket om kontakten. Inte en gång till är väl en tanke som slagit mig kanske. Sen är det förbannad synd för killen i sig gjorde ju inget. Inget av detta är hans fel, och kanske hade jag inte brytt mig så om jag inte blivit introducerad för familjen ”ligg gärna med din killes morbror och begå gärna brott, men bli inte bög bara!” tidigare. Jag slog totalt bakut och sedan dess har vi inte träffats mer. Jag skulle kunna ge hans släktning en fet käftsmäll men vad spelar det för roll. Det gör ingen skillnad.
Synd bara att den goa vänskapen vi hade också sänktes, och den lär inte komma tillbaka. Sista tiden har jag inte ens velat tala med honom. Just för den där förbannade osäkerheten som finns och det är synd för jag tyckte väldigt väldigt mycket om denna kille. Han va så underbar på alla sätt.
Och problemet för mig är att jag blivit som Gollum/Smeagol av allt detta. Hela tiden två röster i skallen. Den ene logisk, den andra kaotisk.
Alla såna här moment måste bort ut mitt liv. De ska undvikas så att de inte inträffar alls. Det är sånt som den förhatliga Självplågarwalle lever på. Det är genom sådant han andas, och får sin livskraft.
Jag tror att jag under denna semester ska upprätta en lista över punkter med saker jag vill uppnå, och förutom att första punkten ska vara ”Ha sex med Martin Rolinski” så ska jag försöka sätta upp mål i mitt liv. Inte några ouppnåliga mål utan små delmål som man betar av. För jag är ju faktiskt ganska duktig på att åstadkomma saker när jag väl lägger den sidan till. Jag har ju faktiskt lyckats med ett få en fast tjänst utan utbildning t.ex.
Jag har också på ett ganska sjukt sätt satt ner foten inför gamla demoner och visat att ”jävlas med mig och helvetet kommer köras upp i arslet på er”, och en sån sak som jag gjorde där är det inte många som gjort innan 🙂 Jag har tagit mig igenom en enorm livskris och lyckades ta mig genom tunneln.
JO!, dessutom lever jag mot alla odds! 😀
Så jag borde kanske tänka på att jag faktiskt kan nå mina mål, men jag behöver omförvandla energin till att lägga den på de rätta sakerna istället.
För en sak är klar…
Lika säker som jag är på att jag heter Walentine, lika säker på är jag att dagen kommer då alla de där orosmomenten kommer att dyka upp igen. Det är då jag behöver ha nått några av de där målen listan. Just för att inte hamna där igen.
Jaja, nog med ostrukturerade tankar för idag. Nu ska jag snart sova. I morgon kommer ett par skor som jag ska testa för mina fötters skull. På kvällen får jag besök av en som bryr sig massor, vilket känns tryggt 🙂
Puss på er!

Bookmark the permalink.

One Response to Rosh haschana – רֹאשׁ הַשָּׁנָה

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *