Feel Good

Dagbok 30 oktober 2005 / 27 Tishri 5766
PRIDE!

Har ni varit med om att ni satt er ner på kvällen och känt er så där löjligt nöjda med er själva?
Antagligen har ni det, och erkänn att den känslan är helt superb 😀
Här finns det en som känner så just nu.
Vaknade vid normal tid idag och hade glömt att ställa om klockorna inatt, trots att det sista jag gjorde innan jag lade mig va att klaga på sommartid/vintertid.
Så jag ställde ordning klockorna och satte mig sedan och åt frukost tillsammans med GP.
Efter det började jag så smått plocka omkring lite bland all bröte i lägenheten. Slängde en massa papper och kartonger, gick igenom balkongen och blev himla stolt när jag såg att en pelargon växt som fan så den ska jag försöka ha kvar tills nästa år (Katarina, det är ungefär här du kommer in i bilden :D)
Efter detta var det dags att ge sig på tavlorna. I 2 år har vi haft en tavla som skulle göra sig bättre om den hängde 20 cm högre, nu gör den det. Efter det kände jag en enorm lust att göra om alla tavlor och plocka om lite så vips så blev det så. Dessutom hänger nu en nästan 2 meter lång regnbågsflagga över soffan som skriker ut budskapet om att Här bor 2 stolta jävlar!!! Börjar föresten allt mer känna den där Pridekänslan komma över mig igen. Familjen ”Hellre kriminell än bög” lyckades inte sudda ut den helt 🙂
När vardagsrum var klart så var det dags för invasion av lilla rummet. Så nu står det en TV där på en söt liten TV-bänk med en söt liten duk under och allt är bara så sött.
Datarummet kvar då. Där skulle jag bara dammsuga bland sladdar och muttrar och skrapa ut dammet ur datorn lite. Det slutade 2 timmar senare med total ommöblering och äntligen fick jag också upp min JÄTTELIKA plansch på Greta Garbo igen.
Så nu är allt ändrat i datarummet och de ser mer ut som ett kontor nu. Nu ska jag göra iordning min bokhylla bakom mig och där ställa in alla intelligenta böcker vi har om HBT, religion och sånt. Efter det kommer jag se ut att va assmart! 😀
När rummet var klart kände jag mig lite trött och fick påminna mig om att ”Walle, du kanske inte har cancer just nu men du är sliten, glöm inte det”, så jag tog en liten paus.
Henke hade handlat torsk så idag blev det kokt torsk med äggsås till middag som är bland det bästa som finns. Man kan egentligen skippa fisken och bara äta sås och potatis. Mumsigt va det och till detta avnjöt vi lite TV.
Nu sitter jag här med lite iskall iste och ser mig omkring och känner mig väldigt nöjd. Foten min är lite smålila av all överansträngning och värker som fan just nu med de var det fanimej värt. För jag känner mig väldigt nöjd.
Vet inte riktigt vad det var men när jag hände upp den där flaggan blev jag så glad. Inte för att skrika ut ”JAG ÄR BÖG!” utan för att jag där kände för första gången på väldigt många år ”Jag är stolt över vem jag är, och ingen jävel kan skita på mig”.
Det har varit så mycket sorg, så mycket frågor och så mycket ångest det senaste men där när jag stod på soffan och hängde upp flaggan kände jag helt enkelt bara ”Pride”.
Det var som att komma ur garderoben igen. Att få känna den där känslan av att äntligen få erkänna vem jag är och hur jag är. Att skita i vad folk tror. Att låta sig själv få vara den jag är. Jag kände starkare då än på länge ”Jag behöver inte er för jag har mitt liv”
Därför ska den flaggan få hänga där. Nu kan ingen Alex trycka ner mig för att jag är äcklig. Nu kan ingen familj anklaga mig för manipulering. Nu kan inga ”vänner” trycka ner mig genom att försöka övertala mig om att om jag vill ha någon är jag överkåt, men om dom raggar är det normalt. Nu kan jag inte själv trycka ner mig i skorna för att jag tror på det sjävplågarwalle säger till mig. Med rustning och svärd kände jag att jag ville möta honom. All denna känsla strömmade i mig bara genom att hänga upp en flagga igen. Kanske för att den legat ihopvikt i en hylla i snart 2 år, kanske för att jag tagit ett steg framåt igen. Kanske bara för att jag helt enkelt älskar regnbågsflaggan.
Jag trivdes i min lägenhet idag, och jag kände mig stolt! Jävligt stolt!
Låt mig presentera mig:
Jag heter Walentine Andersson och är 33 år. Jag har varit ganska sjuk de senaste åren men jag lever och mår förhållandevis ganska bra just nu. Jag lever i Göteborg och jag har fast arbete. Jag lever ihop med en människa som jag trivs väldigt bra att leva ihop med.
Jo! Jag är homosexuell också, och tycker du det är konstigt, sjukt eller äckligt så skiter jag fullständigt i det. Du behöver dessutom inte va rädd. Du är ändå inte min typ.
Kort sagt: Pride!

Bookmark the permalink.

One Response to Feel Good

  1. Emma says:

    Åh Walle.. torsk och äggsås och potatis är ju min älsklingsrätt…. mums!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *