Söndag, långsamma söndag

Dagbok 11 september 2005

De är så många andra som idag tävlar om vem som kan gråta mest över 9/11 2001 så jag hoppar över det…
Söndagen var väl ungefär som lördagen kan man säga. Man går upp, dricker kaffe och tar en cigg och sätter sig och kollar nyheterna och en del bloggar. Efter det drar man sig mot duschen och sen vips iväg till jobbet.
Där tävlade idag de gamla om vem som kunde klaga mest. Den som brukar vinna denna ärofyllda tävling vann även denna dag. Ingen kan slå denna människa men men, personen är gammal och sjuk. Man behöver påminna sig själv om det ibland.
När jag kom hem hamnade jag i ”bråk” med Henke. Anledningen var nya lägenheter och hans ibland totalt bristande engagemang. Samtalet avslutades med att jag sade ”men då bor vi kvar här och så får vi se vem av oss som blir ihjälslagna först av någon mysig *cencurerat ord*
Jag kan bli väldigt less på Henkes likgiltiga attityd till saker och ting. Han själv skulle kunna bo i ett tält. Bara han hade sina böcker och de saker han bryr sig om, men jag HATAR att bo i Backa. Jag HATAR dessa förbannade invandrargäng som sätter skräck i området. Om nu någon tycker jag är elak mot dessa människor så ger jag faktiskt fullständigt fan i det. Tycker ni jag är elak så bor ni inte i Backa i alla fall, den saken är klar. Det är så förbannat lätt att bo i ett ”bra” område eller i en villa och ha åsikter om saker ni bara ser på Uppdrag Granskning.
Jag ska ifrån Backa om jag så ska behöva flytta ensam. Nu har jag mitt fasta jobb och nu SKA saker ändra sig i mitt liv. Jag har inte tagit mig till denna punkt för att stå kvar, den saken är klar. Jag visade denna sommar för mig själv att tiden är förbi då det går att sätta sig på mig. Jag visste ingenting om jobbet eller hur arbetgivaren tänkte. Det enda som verkligen verkade vara sant var att det såg ut som att jag skulle få gå när det inte passade mer. Så var det inte, men det visste jag inte då. Det jag däremot visste var att ingen, vare sig privatperson eller en hel kommun, kommer någonsin få chansen att behandla mig som skit igen. Sorgetiden efter ”Familjen överdos” är slut.
Jag vill ha engagemang omkring mig och framförallt vill jag känna att personen det handlar om tillsammans med mig verkligen vill samma som jag. Jag är livrädd att hamna i en situation där jag efter 1 dag, en månad eller varför inte 2 år blir ”anklagad” eller annan skit eller att jag då får veta att ingenting som sades då var sant.
Där är såren efter vad som hände 2004 och det är egentligen inget konstigt alls med att de såren uppstod. Hör du vad du gjort ”Du vars namn vi inte nämner”? Det gjorde du och dina jävla föräldrar. Rövlappar är ett bra ord i sammanhanget.
Ibland är jag less på att va gay. Tjejer är fanimej smartare på mycket. De är inte lika korkat tafatta och inte lika förbannat enkelspåriga. De tänker på ett annat sätt än killar.
Killar kan ju oftast inte tänka längre än penislängden, därför blir det ofta fel när killar tänker för dom mäter fel…
Tjejer är lite mer eftertänksamma och klarar av att se en större helhet än killar. Därför tycker jag att tjejer/kvinnor passar bättre till jobb som läkare, psykologer och liknande. Arbeten som kräver ett man klarar av en helhetssyn på problemet.
Man kanske skulle testa en tös på riktigt. Fan, jag kan ju ge det två år. Funkar det inte kan jag ju alltid be morsan ringa henne sen och säga att hon va äcklig 😛 Mamma kommer då förklara att tjejen inte på några sätt var klok i skallen och att jag råkade vara lite otrogen spelade ju ingen rolll för jag tyckte ju ändå inte om henne.
Fast jag tror inte min mamma skulle göra det. Hon har alltid haft den tanken att hennes son skulle bli självständig och reda ut sina problem själv. Stöttat har hon alltid gjort, men ansvaret låg på mig. Sen tror jag kanske att hon tycker att att jag som 33 åring ska reda ut sånt själv. Hon e allt bra tuff, min lille mamma 🙂
Carina hade skrivit som kommentar såg jag att jag ska va stolt över mitt jobb, i alla fall att jag fått det. Jag är stolt. 2 gånger under loppet av 5 år har jag fått en tillsvidare anställning till arbeten som krävt en utbildning jag inte har. Lyckas man med det ska man vara stolt.
FAN VA JAG ÄR BRA!

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *