Slappardag – Väntardag

Dagbok 28 september 2005

Lugn dag. Har väl inte gjort så mycket än att vänta på besked. Anita, som hon som är sjuk heter, ligger på operationsbordet nu och har gjort så under en ganska lång tid.
Hur det kommer bli och vad resultatet kommer visa vet ingen än.
Jag känner mig förföljd av cancer, men jag försöker samtidigt låta bli att bli ego just nu. Nu är det Anita det gäller och att hon ska bli frisk igen. Inget annat är viktigt än just det.
Ändå försöker jag trots allt ha semester. Jag gör så lite som möjligt just nu, vilket är oerhört skönt. Att slippa tänka på jobb eller egna läkarbesök är en obeskrivligt skön sak.
Annars går tankarna och mycket av det jag funderat på de senaste månaderna om mitt liv, vänner och umgänge börjar liksom lägga sig nu.
Jag har insett att jag bryr mig för mycket om mig omgivning. När inte dom verkar bry sig själva så kommer jag där och förmanar och rår om. Sånt ska jag sluta med. Det är ju på något sätt alltid jag som sedan får dra det kortaste strået. Det blir jag som blir den jobbige, dumme och allmänt krävande Walle.
Därför ska jag sluta bry mig. Jag tror jag ska försöka bli lite mer svensk. För svenskar bryr sig bara om de sedan kan visa upp det och få beröm för det. Lite som en hund som lärt sig hämta tidningen på morgonen.
Folk ska få leva exakt som de vill och går det åt helvete så är det ju deras huvudvärk och inte min. Jag har ju mina som jag kan ventilera saker med, dessa personer förlorar jag ju inte men resten får bli lite mer likvärdigt.
Jag har en tendens att bara ha 2 sidor av mig själv, allt eller inget. Jag ska försöka välja ett lite mer neutralt mellanläge mellan dessa sidor. Allt, skit samma eller inget. Ungefär så ska jag testa.
Det sker ganska ofta att folk ringer till mig med problem som de vill ventilera. När jag sedan inte håller med dom så blir dom sura. Även det är ett väldigt svenskt fenomen detta. Just det där ”vad tycker du?”.
Därför dyrkar jag Katarina, Joel och Catarina för dom är inte såna. De kan säga till mig ”Skärp dig för fan Walle”, och jag kan säga ”Nej där tycker jag du har fel som sjutton” utan att det blir surt och grinigt.
Vi borde flytta till ett tropiskt ställe vi fyra och bo där. Skapa oss ett eget land med egna lagar.
Dessutom ska det väl tilläggas att jag utan att direkt skryta ganska lätt kan konstatera att jag leder ligan i problem. Ingen annan än jag har det så jobbigt 😛
Jag skrev för något år sedan att jag inte kommer vara samma person när denna process jag är inne i är avslutad. Nu vet jag att jag både hade rätt och fel. Avslutad kommer den nog aldrig att vara. För livet förändras ju hela tiden. Samtidigt känner jag att det är en annan Walle som sitter här idag. Inte lika fullt nedtryckt som då, även om jag har en bit kvar innan jag tagit mig upp igen.
Så på många sätt trivs jag med livet. Jag trivs med att vara Walle, just som Walle är. Jag tänker inte ändra mig eller mina åsikter för att passa in. För passar inte jag in hos vissa så kan dessa dra åt helvete.
Svårare än så är det faktiskt inte.

Bookmark the permalink.

4 Responses to Slappardag – Väntardag

  1. Catarina says:

    Måste det var ett tropiskt land? Jag är inte så jätteförtjust i när det är så där fuktigt och varmt… 🙂

  2. Joel Hinz says:

    Inte jag heller. Tror du att vi kan få med oss Walle och Katarina till Sibirien?

  3. Joel Hinz says:

    Gick operationen bra?

  4. Malin says:

    Sibirien? Tänker ni frysa ihjäl? 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *