Slappa

Dagbok 26 september 2005

Semester, världens bästa ord.
Det är så underbart skönt att va ledig så de går inte med ord att beskriva den känslan.
Vaknade sent idag och gick upp och ringde till farbror djurdoktorn. På torsdag klockan 8:30 ska vi lämna in Zuzzi och på eftermiddagen kommer hon vara en livmoder och några äggstockar lättare. Hon ska alltså kastreras. Jag är redan hypernervös att något ska gå fel, men det får vi hoppas att hon inte gör.
I skrivande stund jamar hon för full här hemma så hon gör allt hon kan för att spä på längtandet efter en katt som inte kan bli ”lôten”.
När jag ringt klart mina samtal åkte Henke hem till Billdal för att vara hundvakt. Själv satte jag mig bara ner och njöt över känslan att vara ledig. Det är väldigt längesedan jag varit så här ledig. Längsta ledigheten på 10 år faktiskt, lite cancerbehandlingar och sånt undantaget. De senaste åren hade jag iofs någon veckas semester då och då men den veckan brukade jag få besök från Stockholm. När sedan det besöket tog slut lite så där småsnabbt så ägnade jag varje ledig tid till att fundera och sånt.
Just nu känner jag bara att jag som sagt är ledig. Det enda ”jobb” jag ska göra är i morgon då jag ska på möte med arbetskamraterna först och sen lönesamtal med chefen.
Den senaste veckan har gått så fruktansvärt långsamt men nu är det alltså dags! 🙂
Jag ska ägna en stor del av min semester till det som jag vill syssla med, skriva. Ligger efter i schema och jag har en sak som ska ”redovisas” om exakt 1 månad. Iofs känner jag ingen direkt panik över det men det ska ändå bli klart. Fast att skriva är inget som jag ser som jobbigt, snarare tvärtom.
Idag har annars lille Poppe varit här. Vi har käkat middag och sett på film och bara haft det väldigt mysigt. Har ägnat en hel del av kvällen till sånt som skulle få Alf Svensson att spy i sin saxofon, men det bjuder jag på 😀
Som vanligt kan jag inte sova eller slappna av helt men är man sjuk så är man. Lille Självplågarwalle tar kanske inte semester lika fullt ut som hans matte/husse gör.
Ibland skulle jag ärligt kunna döda vissa för det jag gått igenom. Fast inte fan är det värt att skita ner sitt liv för sånt. Jag blir ju bättre, även om det tar tid. Längtar också till den dagen jag inte känner hat mer, men där är vi rakt inte än.
Nu ska jag snart sova, eller försöka sova i alla fall. Klockan är snart 4 och jag ska upp om 5 timmar igen. I morgon ska jag försöka hitta på något med Henke hade jag tänkt. Nu när båda är lediga får man passa på.
Natti alla! Puss på er från en liten bög i regnbågens land 🙂

Bookmark the permalink.

One Response to Slappa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *