Life

Dagbok 4 september 2005

Jag skrev igår om tankar och funderingar jag haft om mig själv och mitt liv. Dessa tankar är inte direkt över men jag måste ju samtidigt försöka ta itu med dom så att det blir något bra av det.
Jag har nu hjälpt och försökt hjälpa så många andra så jag kanske borde försöka hjälpa mig själv lite.
Att se på saker från det sätt som jag kan tjäna på och att framförallt lyssna på mina egna behov. Två saker jag måste börja med.
Vill jag ha ett underbetalt arbete inom äldrevården i resten av mitt liv? Vill jag slita ut rygg och resten av kroppen för inkomster som varje gång de kommer ropar DU ÄR KASS!?
Nej, det vill jag inte. Jag vill skriva, jag vill förändra världen och jag vill framförallt få människor att lyssna på mig. Kan jag det då? Tja, jag vågar påstå att mina dagboksinlägg ligger ganska högt i statistiken när det gäller läsare. Kommer dessa läsare in då för att jag skriver på ett språk som påminner om den största diktare? Nej, men jag har förmågan att fånga folks intresse, och det är ju en inte alldeles fel sak att starta med. Lägger jag sedan ner lite energi på språk och form, något jag inte direkt gör när jag skriver dagbok, så tror jag att jag skulle kunna komma långt.
Jag har tusen och en oavslutade historier att skriva på och mest av allt vill jag ha klar ”Regnbågsnatt”. Jag har levt med dessa karaktärer nu i ett år, och de måste få lite lugn och ro. Annars kommer jag aldrig att förlåta mig varje gång jag ser domkyrkan i Göteborg (De som vet vad det handlar om förstår vad jag menar)
Att kunna leva på det man skriver är väldigt få människor förunnat. Därför passar mitt arbete som fisken i vattnet. Jag kan själv styra mina arbetstider och jag kan själv styra hur min ledighet ska vara.
Då är det bara en sak, och det är det viktiga som saken handlar om. Disciplin.
Där faller jag ofta. Alltid är det något annat som dyker upp. En film, en bok, ett telefonsamtal, en utekväll eller besök. Det måste jag ändra på. Det är inte svårt att skriva en historia. Alla kan skriva en historia och sedan få ner den på 20 sidor. Skickligheten hos en författare ligger i att göra dessa 20 sidor till 500 sidor och ändå behålla historien intressant. Då gäller det också att jag själv anser historien vara inressant.
När jag började skriva Regnbågnatt var jag arg. Då två huvudrollerna var exakta motsatser och den ena sidan var bara dum. I våras när jag skrev insåg jag att det var kasst att skriva så. Jag ville komma innanför huden på bägge karaktärerna. Det var också den versionen jag presenterade för förläggaren som jag talade med. Den historien sålde. Det är den jag ska bygga på.
Därför behöver jag diciplin och lite ordning och reda. Från och med måndag ska jag avsätta två timmar om dagen till att skriva. Då ska inget kunna störa mig. Jag kommer inte att svara i telefon, inte göra någonting som kan påverka mig. Detta gör jag inte för att jag tycker det är jobbigt att svara i telefon utan för att jag själv annars tappar taget.
Sömn! Jag måste ha mera sömn. De senaste 2 månaderna har jag levt på 5 timmar sömn per dygn i snitt. Min kropp behöver mer än så. Den är sliten och den är trött. Sömn är en mycket bättre medicin än någonting annat. Därför måste jag helt enkelt lära mig slappna av och sova. Jag ska börja läsa igen, och med läsa menar jag annat än lagar och Lagen om anställningskydd (som jag förövrigt memorerat nu. Jag är ibland mycket stolt över mitt minne). Jag ska be Henke besöka ett bibliotek i veckan när han är ledig och där ska han få låna lite Kafka. Inte för att jag anser Kafka vara sömnpillret. Kafka är enligt mig en av de största författare som levt, men jag behöver få tankarna på annat.
Vikten!
I somras började jag räkna points och hej va de gick. Sen blev jag dålig och kunde inte följa det. Nu har Katarina gått ner 13 kilo! (GRATTIS!) tack vare Points och vem vill va sämre. Därför börjar jag även med det på måndag. Jag måste ner i vikt och så är det.
Sen säger dom ju att Den *host* blir 1.5 cm längre per 10 kilo man går ner i vikt. Jag ska därför väga 35 kilo innan jag är nöjd 😛
Det kanske låter väldigt mycket på en gång, men egentligen är det ju inte det. För alla saker handlar om diciplin. Att förändra sitt liv. Att få det man drömmer om. Alla drömmar kommer inte på en gång. En del av dom kommer antagligen aldrig bli förverkligade, men om man ger upp drömmarna kan man lika gärna dö.
Eller som skorpan lejonhjärta säger, ”Jag är rädd, men jag vågar. Annars är man bara en liten lort”
En modig kille vid namn Sebastian Rajakero har lärt mig det. Han fick bara leva i 15 år men under den tiden visade han sig vara den största hjälte jag någonsin hört talas om. Får jag någonsin något publicerat ska jag tillägna den skriften till honom.
Nu är klockan 3 och jag ska sova nu. I morgon är en annan dag. Då ska jag äta frukost och sen ska jag stryka den från mina 32 points. Det är så mitt liv ska få sig en nystart.
Förövrigt såg jag lite av partiledardebatten idag. Jag skämdes över alla partier. Jag började fundera på om man inte skulle starta ett eget. Fri Framtid skulle det heta. Tror jag hade trivts som statsminister. En liten röd hysterisk homosexuell jude som styr Sverige. Inte fan kan det gå fel.

Bookmark the permalink.

One Response to Life

  1. Malin says:

    hmmm, ja så länge Den inte krymper 1,5 cm för varje tio kilo, hihi. Fast man brukar ju alltid minska i vikt där man inte vill, så…..be careful 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *