För alltid…

En mkt trött dagbok 9 september 2005

I skrivande stund har jag varit vaken i 39 timmar nu och snart går jag in i en sömnpsykos 🙂 Kunde inte somna när jag väl försökte i eftermiddags. Sen började telefonen ringa här och helt plötsligt blev det för sent att sova middag.
Jag fick i all hast ge mig iväg ut lite men det är sånt som händer. Annars har jag bara tagit det väldigt lugnt denna kväll. Jag skulle träffat Markus och hans lilla tös på Cheers men det får vi ta en annan dag.
Fick också veta att jag själv minsann får storfrämmat från Stockholm snart. Carina kommer ner och ska hälsa på en helg. Världens argaste tjej (efter mig då:) ) vill se lite mer av sveriges framsida. Ska bli kul att träffa henne igen. Stockholm ligger så förbannat långt bort. Det tänkte man inte på förr. Undra varför???…
Känns förbannat skönt att detta med jobbet är ordnat. Kanske är det som dom säger att man måste hamna längst ner för att orka kravla sig upp igen. Så långt ner som jag var så har jag en jävla lång bit tillbaka men att känna att man har jobbet ordnat är ett steg på vägen.
Visst, jobbet är inte det jobb jag drömmer om men samtidigt kan jag inte hitta ett bättre ställe att arbeta på om jag vill kombinera jobb och skrivande. Här kan jag lägga upp mina dagar som jag vill tack vare Time Care. Detta gör att jag slipper tidiga morgonpass och liknande.
Fast jag skulle ljuga om jag sade att jobbet är det jag drömt om i hela mitt liv, men det finns värre jobb. Att arbeta som försäljare eller stå på bandet på Volvo är verkligen ingenting som lockar mig. Jag behöver nåt för själen också.
Nu vet jag i alla fall att jag kan känna mig lugn inför den närmaste framtiden när det gäller det. Sedan finns det annat men var sak har sin tid.
Just nu har jag en massa sovande ”pojkar” lite överallt i lägenheten. Jag kunde inte somna innan, antagligen på grund av övertrötthet, så jag gick upp och satte mig och skrev lite. Då dök första Katarina upp på MSN och sen Charlie. Efter detta ringde en vän från Borås så jag hade fullt upp 🙂 Det va kul att snacka lite med Charlie igen. Va längesen nu. Vi diskuterade mest vad man gör när man är ledig. Haha, vi har liknande intressen 😉
Det har verkligen lossnat nu med skrivandet.I´m back! Nu ska jag bara få till en lite mer nyanserad bild av karaktärerna. För de är jag inte riktigt nöjd med.
Nej nu ska jag krypa ner bakom min tötis tror jag.
Natti

Bookmark the permalink.

One Response to För alltid…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *