Denna förjävliga cancer

Dagbok 27 september 2005

Så då, sista besöket på jobbet på ett tag.
Var på personalmöte idag. Ett möte som var som de flesta andra. Alla pratade i mun på varandra och den negativa tankegången låg som ett härligt moln över oss alla. Var väl iofs inte så väldigt intresserad själv då jag kände att jag ändå hade semester.
Efter personalmöte var det så dags för lönesamtal med chefen. Dessa samtal brukar ta en timme men här tog det två 🙂 Fast det gick riktigt bra, kändes det som. Ska väl tilläggas att vår chef inte är så svår att tala med heller, och jag är för den delen inte typen som blir nervös bara för att det sitter en chef mitt emot. Allt handlar ju om respekt för ens arbeten.
Sen var det då slut och jag kunde lämna mitt kära äldreboende och vandra hemåt. Det regnade och blåste som sjutton men det märkte jag inte av för jag har ju semester!
Då ringer telefonen…
Min morbrors fru hade redan på mormors begravning klagat på värk i huvudet emellanåt. Hon har sen dess blivit sämre och jag fick igår veta att hon blivit inlagd. Jag förstod redan då vad det handlade om men sade inget. Idag kom i alla fall beskedet, cancer.
Läkarna har hittat en tumör i hjärnan på henne så hon är riktigt illa däran. Nu väntar vi alla på resten av svaren på alla provet som är tagna.
Så än en gång kom cancern instörtande som den jävla skit det är. Det finns inga ord för vad jag hatar denna jävla sjukdom. Det enda som går att göra nu är att ”be” om att det går att rädda.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *