Tankar från en mac

Dagbok 14 augusti 2005

Idag skrivs historia på walentine.com!
Detta inlägg är det första som skrivs på en mac 🙂 Lustig liten dator det här. Apple och Mac är nåt jag suttit väldigt lite med annars, men allt ska ju ske en första gång för alla
Annars går väl allt sin gilla gång. Jag räknar ner dagarna tills jobbet är över. Jag trodde inte att man kunde vantrivas så som jag gör just nu. Jag får magkatarr på arbetet just nu, och då menar jag bokstavligt.
Jag skriver på ett debattinlägg om hur kommunen agerar som arbetsgivare, men ingen tidning lär vilja ta i den.
Siste september klockan 21:15 lämnar jag huset för sista gången. Då har jag lämnat rapport och kan samla ihop mina saker och gå. Idag berättade jag för de boende att jag ska sluta, de blev både ledsna och förbannade. För de ville ha mig kvar sade dom, vilket ju självklart var väldigt snällt och gulligt sagt.
Denna vecka som kommer känner jag på mig kommer bli en vecka då min telefon kommer ringa en del. Jag skrev ett litet sött brev förra veckan till någon med uppenbart enorm makt på personalavdelningen. Jag avslutade brevet med ”Skäms på er”. Fast å andra sidan kan det lika gärna bli så att ingen säger nåt alls, för det är ju självklart jag som har fel. För att hålla er uppdaterade om vad som skett kommer här en resumé…
1. 22 dec ringer min chef och meddelar att jag får stanna till siste januari. De hade massor med folk som stod i kö för att börja jobba. Sen sade hon också att jag snart blev lasad och dom på ”personal” låg på att inte ha så många lasade människor (Jag tänker alltid på IG farben när jag hör om Göteborgs personalpolitik)
Jag hade enligt min chef 6 månader kvar innan lasning, alltså fast anställning, när hon ringde.
2. Jag får förlängt vikariat den siste januari med 3 månader direkt.
3. Mycket sker och jag själv blir väldigt less på allt och vill sluta ett tag, men till och med min chef tycker att jag ”passar i det här”. Jag får förlängt vikariat igen.
4. När 6 månader har gått går jag och frågar min chef om lasningen igen. Jag får då veta att jag nu står på månad 32, man ska ha jobbat 36. Vad de andra 4 månaderna tagit vägen kan ingen svara på så jag får veta att någon läst papperna fel.
5. Min chef frågar mig om jag har lust att gå en utbildning till hösten. Jag förklarar att det beror på hur jag mår med behandlingar och annat. Detta hade hon full förståelse för men sade att hon anmäler mig i alla fall. Det är ändå väldigt liten chans att jag kommer med då det bara fanns 20 platser inom detta ”projekt”.
6. Min chef går på semester och ersätts av en snäll tjej som ska jobba för henne hela sommaren
7. Den snälla tjejen kommer upp och säger att en person från ”personal” hört av sig och sagt att jag måste skriva under en del papper för den där utbildningens skull. När jag sedan får pappren ser jag att det är ett varsel om att jag måste sluta den 30 september. Jag blir något paff men får förklaringen att jag måste vara arbetslös för att gå den här utbildningen. Alltså är det en form av ”vinna vinna” som jag ska gå.
Vinna Vinna är ett projekt kommunen haft ihop med AMS där man ska få arbetslösa att börja jobba inom äldrevården. Med andra ord ”Vill du ha a-kassa får du gå den här utbildningen”.
8. Jag funderar och funderar, och vill ha lite svar om utbildningen så jag ringer AMS. Ingen på AMS känner till någon utbildning som ska börja, i alla fall ingen för dom som faktiskt har jobb. Jag får också veta av AMS att jag inte kan anmäla mig till AMS som arbetslös förrän mitt vikariat går ut den 30/9. Jag börjar nu bli förbannad.
9. Jag blir allt mer förbannad, och försöker få tag i någon inom kommunen. Fast alla är på semester.
Jag får också i ett samtal reda på att jag nu står på månad 29 i laslistan. Det krymper alltså hela tiden, men jag får veta att det är jag som räknat fel, och inte dom. Trots vad dom sagt innan.
10. Jag bestämmer mig för att tillräckligt med människor skitit på mig nu och gör helt enkelt en bestridan om mitt varsel (Ja, det kan man göra) och meddelar detta till facket. Jag får också tala med en ombudsman på kommunal som förklarar att jag inte har något att oroa mig för.
11. Efter en liten tid ringer facket mig. Samma person som ”gett order” om varslet har kontaktat facket för förklarat att jag missförstått allt. Kommunen vill satsa på mig för jag är en bra medarbetare. Min fråga blir då till facket ”De gillar mig, därför får jag sparken”. Jag bestämmer mig där att någon gång ragga på det sättet.
”Fan va snygg du är” PANG!
Facket kan inte svara på så mycket men ett möte är inbokat den 16 augusti. Först låter allt bra men när vi kommer till las inser jag att facket inte kommer hjälpa mig. Jag har fel, och dom har rätt. Oavsett att det är DOM som räknat innan är det nu jag som räknat fel. Mitt förtroende för Kommunal blir mindre än det var innan, vilket inte heller då var så stort.
12. Tiden går och jag inser att jag nu är så fly förbannad så jag skulle kunna klappa till någon. Alla tanterna som aldrig gör misstag eller fel är på semester och här går man och oroar sig till döds för sin framtid. Jag bestämmer mig då för att göra på mitt eget sätt.
Jag ringer AMS ännu en gång och blir kopplad runt halva Västra Götaland men ingen känner till något om någon utbildning som ska starta där den studerande måste vara arbetslös.
Efter ett litet tag får jag fram av en annan att en kurs ska starta den 15 augusi, men om denna kurs är det ju ingen som sagt något till mig så jag inser att jag inte är anmäld eller så är det en annan kurs som uppenbart ska hållas på hemlig ort.
13. Efter en kort tids fundering ringer jag till facket men de är inte lätta att få tag i. Så jag lämnar bara besked på deras telefonsvarare att mötet den 16 är inställt av mig.
Jag skriver också ett brev till tanten på personalavdelningen där jag ifrågasätter hennes agerande. Jag meddelar också att jag inte tänker sitta på ett möte där hon kommer slå sig fri från allt ansvar, ett sak de är förbannat bra på att göra inom den offentliga sektorn.
Och där står vi idag. I morgon kommer min chef tillbaka från semestern. Jag har lite på känn att jag kommer ha ett samtal med henne i veckan. För jag ger faktiskt fan i tanten på personalkontoret. Jag har aldrig träffat människan och har hon en sådan oerhörd makt borde hon kanske krypa fram från skrivbordet och visa sig någon gång.
Kanske är allt ett stort missförtånd, kanske är det en mycket krångligt gjort handling för att bli av med en som snart blir lasad, kanske beror det på att Vinga ligger längre bort från Göteborg är Donsö. Ja, det kan bero på vad fan som helst.
Med det lämnar jag jobbet för denna gång, lär komma tillbaka till det snart känner jag.
Helgen annars då blev lite spännande igår. Jag satt på balkongen efter jobbet och tog en kaffe och pratade i telefon. Plötsligt hör jag att någon skjuter med något som lät som en luftpistol/gevär. Mycket riktigt, för det kom en ”smäll” och sen slockade lyktorna nedanför balkongen och sen började skotten swischa förbi mig. De sköt alltså upp mot mig, antagligen för att min balkong lös och jag satt där. Ungdomarna i Backa tycker väl kanske att sånt är roligt. Själv var jag inte riktigt lika road så jag gick in och ringde farbror blårock som kom med 6 poliser och lös lite med ficklampor och åkte hem igen.
Då ringde jag Patrick och vi bestämde att jag skulle hem till honom istället. Han skulle komma och hämta mig lovade han. Förökte också ringa Markus och avreagera mig men han kollade på film och hade inte tid.
Väl hemma hos Patrick satt vi och snackade och lyssnade på The supremes. Jag har kommit in i en ”soulperiod” just nu och framförallt Motowns äldre musik. Så jävla bra!
Vi somnade sent och allt var väldigt mysigt faktiskt. Han är go, den där Patrick.
Nu är i alla fall klockan jävligt mycket senare än den borde vara. Nu ska jag snart sova i det rum jag växte upp i, och till och med i samma säng 🙂 I morron ska det röjas och donas. Sen ska jag inte göra ett skit.
Natti från Borås. Staden som fanimej är så tråkig så den får ett dödsvak att vara en riktigt rolig sysselsättning.

Bookmark the permalink.

3 Responses to Tankar från en mac

  1. eira says:

    Nej, nej – nej! Borås kan inte vara sååå tråkig – jag längtar ju dit. Rya åsar, Kypesjön, Trollskogen…osv. Jag ska nångång ge dig en guidad tur i det Borås som jag gillar *ler*
    …förresten, ge dig inte!!!

  2. Sia says:

    Shit vilken jävla soppa! :-p KOMMUNER, alltså! Min chef i somras förbjöd oss bokstavligen att skriva insändare i tidningen när hon genomförde en massa förändringar. Hehe, yttrandefrihet kanske? Förändringarna drabbade inte mig men de ordinarie, jag fick god lust att skriva en insändare om yttrandefrihet men jag orkade inte. Jag tappade gnistan istället. :-p

  3. Malin says:

    Ja du….vad i HELA friden sysslar de med? Ska du gå en utbildning som inte finns? Smidigt sätt att bli av med folk på…..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *