Explosion

Dagbok 23 augusti 2005

Idag kom explosionen. Varför den kom just idag vet jag inte riktigt, men den kom i alla fall och det var som en neutronbomb dragit fram där jag gått.
Klockan 15:55 skedde det. Jag hade nyss kommit till jobbet och där hade min chef lagt ett brev till mig. I brevet stod det inget speciellt utom att jag på måndag ska ha introduktion till utbildningen och att ett obligatoriskt svenska test ingår. Sen sade det PANG!
Det kunde antagligen handlat om exakt vad som helst men det räckte med ett svenska test för att jag skulle bli, på alla sätt som det går att kalla det, fly förbannad.
Kanske var det tur att min chef inte var där då, vilket det visade det sig. För i 200 km i timmen stormade jag ner och sade till den vikarierande verksamhetsplaneraren att NU ÄR DET BRA!
Jag sade helt enkelt upp mig på stående fot och förklarade att detta var min sista dag…
Några timmar tidigare denna dag tillbringade jag med ett samtal med en ”människa” på AMS. Jag undrar ibland om det är en merit att vara fullständigt dum i huvudet när man söker jobb på AMS. Finns det något ställe i detta land som har en större samling idioter än just AMS. Ibland tror jag att de som inte får jobb någon annanstans får jobb där. Det är helt och hållet sjukt att man är tvingad till kontakt med dom idioterna för att få hjälp i det här landet. Socialdemokrati när den är som mest korkad.
Tillbaka till jobbet då…
Den stackars vikarierande verksamhetsplaneraren försökte i alla fall lugna ner mig och det lyckades hon ganska bra med. Jag förklarade för henne hur jag mådde och om hur illa jag ansåg att kommunen behandlat mig med falska förhoppningar om lasning hit och dit hela tiden. Detta har hållit på nu sedan i december 2004 men ingen gör fel enligt dom. Vad som än händer har om ryggen fri.
Men när jag gör fel, ja då jävlar. Gör jag ett misstag med t.ex delegering kommer sköterskan springandes med avvikelserapporter i högsta hugg. Det är som att när man läst på högskola står man fri från synd.
Jag sade att jag lessnat nu. Att detta tagit mer på mig än jag först förstått. De senaste veckorna har jag knappt sovit, jag kan inte slappna av utan detta med jobbet ligger ständigt och gnager i mig. Gång på gång drar de undan mattan på mig men av någon oförklarlig anledning är det aldrig deras fel. Ett litet ”oops” och sedan är det bra.
Jag undrar ibland när kommunens anställda gick från att vara människor till personnummer som kostar en massa pengar för det är ungefär så man känner sig idag.
Sedan maj 2003 har jag gått på samma vikariat. Jag känner de boende och de känner mig. Jag trivs med dom och dom trivs med med. Jag har gjort alla de uppgifter den ordinarie personalen har gjort och jag har haft fler uppgifter än viss u t b i l d a d personal haft. Nu står jag inför valet att gå en utbildning jag inte kan gå på grund av ekonomi (man ska ju också komma ihåg att anledningen till min låga ersättning på utbildningen beror på den låga inkomst man har inom kommunen), eller så får jag sluta.
För en tills vidare anställning ger man inte till en outbildad. Att den personen uppenbart kan jobba hur länge som helst som vikarie är en sak, men inte fast.
Jag har de senaste dagarna pluggat LAS, alltså lagen om anställningsskydd. Jag har bestämt mig att jag ska lära mig den lagen utantill med alla dess paragrafer och tillägg. Som en del känner till har jag ju bra minne så det ska vi nog klara av.
Samtidigt är allt detta så förbannat trist för de enda jag vill är att jobba, må bra och se glad ut. Jag vill jobba med det jag gör och jag kan inte hur mycket jag än försöker förstå varför det ska krångla så.
Dagen idag avslutades i alla fall med att jag skrev ett brev till min chef. Där förklarade jag hur jag mådde och hur illa jag ansåg att de behandlat mig. Jag är dessutom sjukskriven nu. I morgon ska jag försöka få tag i någon läkare som kan skriva ut Zoplikon/Imovane eller någon annan insomningstablett för jag måste sova. Den här oron tar knäcken på mig.
Kan ju berätta att detta i så fall blir första gången jag använder sån skit. Jag tycker inte om det alls, men vad ska jag göra. Det funkar inte att vara vaken till 6-7 varenda jävla morgon och sen sova oroligt och vakna till konstant hela tiden.
Är i alla fall allt mer inställd på att bli arbetslös den 30 september. Fast jag ska gå på deras introduktionskurs, och jag ska minsann göra deras förbannade sketna svenskatest. Sen ska jag köra upp det i arslet på dom och medan jag gör det ska jag fråga hur i helvete de tänkt sig att man ska klara sig deras sketna bidrag.
Jag har redan bestämt vad jag ska skriva. Man ska skriva en liten novell bland annat. Min novell ska bli en saga. Den ska heta ”Sagan om pojken LAS och det hemska odjuret Varsel”

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *