Det gör JÄVLIGT ont när knoppar brister

Dagbok 20 augusti 2005

Tänk så livet kan vara va?!
För några månader sen kände man att det kommer fanimej ordna sig. Man klarade av helvetet med monstret från mälardalen, man klarade av sjukdomar och man skulle starta om på nytt. Man var säker på att man hade jobb och allt skulle ordna sig, ljuset i tunneln kom allt närmare
Det blev inte så. Nu står man snart arbetslös och kanske kommer man med på en utbildning som inte kommer ge ett skit. Dessutom måste jag då ”starta om” på en helt ny avdelning med nya boende och ny personal. En avdelning där jag kanske inte trivs på.
Nystarter är kanske viktiga men just nu känner jag mer att jag behöver lugn och ro.
Jag sover inte som jag ska. Jag kan vara vaken mer eller mindre helt flera dygn i sträck och sen sover jag i 12 timmar i sträck. Magen har lagt av, jag har haft magkatarr i en vecka nu. Oron sitter där hela tiden och släpper inte taget.
Jag läste på Internet idag om kursen dom vill skicka mig på. Jag vet inte egentligen om jag ska skratta eller gråta åt skiten, men jag blev inte direkt mer lockad av den…
Så vad står jag nu inför då? Tja, jag vet faktiskt inte.
På det varsel som jag fick står det att jag är varslad men har samtidigt företrädesrätt om det dyker upp nya ”luckor” hos min arbetsgivare. Det vet jag ju nu att det gör men min chef säger att denna företrädesrätt enbart gäller andra vikariat och inte någon fast tjänst. Jag har letat i LAS lagen men hittar ingenstans där det står så men å andra sidan förstår jag knappt vad hälften betyder i den där skiten.
Så det ser ut som om jag har att välja på följande…
1. Gå utbildningen som jag redan nu vet att jag inte kommer palla mer. Dessutom kommer jag om jag går denna utbildning få en inkomst på ungefär strax över 6000:- i månaden, och jag kommer inte klara av att både plugga, praktisera och jobba extra samtidigt. Jag måste emellanåt tänka på att min kropp faktiskt gått igenom en hel del.
2. Sluta som det var sagt den 30 september och se glad ut och försöka få nytt jobb.
3. Börja ta riktigt med strid om att få tjänsten som blir ledig. Saken är den att jag i fredags talade med en som sade att jag kan räkna tillbaka 5 år på vikariat jag gjort och tillgodoräkna mig allt det.
Till saken hör den att jag under 2000 arbetade mellan jan-sep som vikarie. Från september 2000 till 1 feb 2001 var detta en fast anställning. Jag trodde därför att jag inte kunde räkna med det, då jag sade upp mig själv från denna fast anställning. I Fredags sade tanten jag snacka med ”vi räknar all vikarie tid”. Om man gör det kommer man upp i över 40 månader och alltså är jag i så fall Lasad för längesen. Men varför reagerar då inte datorerna på det nu undrar jag???
Antagligen kan jag inte räkna med det, med min tur borde jag inte kunna det.
Om det verkar rörigt allt detta så lovar jag att det inte är nåt emot att leva i det. Hjärnan min snurrar runt som fan och det känns som om jag inte har någon att fråga. Alla säger bara ”Gå utbildningen”, men har alla totalt missat hur jag haft det de senaste åren.
Jag säger inte nej till skola och utbildning men just nu kommer jag inte klara det. Det är inte svårare.
Så kanske jag då får se sanningen i vitögat och sluta den 30 september. Jag lär inte få några nya jobb för som sagt, direkt attraktiv är jag inte.
33 år och förbrukad. Känns skitkul.

Bookmark the permalink.

One Response to Det gör JÄVLIGT ont när knoppar brister

  1. nori says:

    Kan du inte kontakta facket? De finns ju till för att hjälpa till när det strular.
    Hoppas det ordnar sig

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *