Begravning

Dagbok 6 augusti 2005

Nu är mormor borta, verkligen borta.
Igår begravdes hon, jag var inte där.
Det är inget jag på något sätt ångrar idag.
Mamma var där ihop med sina syskon. Allt hade varit som begravningar brukar vara. En del var ledsna, en del visade det öppet, andra mindre öppet. En del inte alls.
Min lilla kusin på 11 år hade varit väldigt ledsen och hade gråtit som bara den. Det hade varit väldigt svårt för henne, och begravningar är jobbiga speciellt när man är 11 år.
Ändå tycker jag att det mest ledsamma med allt är att hon grät över en farmor som inte brydde sig om henne. Som aldrig ringde och frågade hur hennes barnbarn mådde, eller som aldrig skickade kort eller något för att visa just att man är farmor.
Mamma hade gått fram till kiskan. Hennes bror hade följt henne men sen ville hon stå där själv. Hon hade lagt två fingrar på kistan och sagt en mening. Den meningn berättar jag inte men jag rös, för en dotter ska inte behöva känna så för sin döda mamma.
Nu är du död Solveig. Du lämnar efter dig många frågor och ännu mera sorg. Fast sorgen är större på grund av frågorna än av att du är borta. Det är sorgligt att det är så.
Varför kunde du inte ge mamma en chans. Varför kunde du inte ge oss en chans. Du förstörde min mammas liv. Du tog ifrån henne allt som ett barn har rättten till.
Nu är du död, men frågorna finns kvar.

Bookmark the permalink.

One Response to Begravning

  1. Elena says:

    det va nått hemskt ja nyss läste de beröde mej väll men mest för att ja vet hur detta känns..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *