Egentligen inget att skriva…

Dagbok 31 augusti 2005

Eller egentligen har jag massor att skriva men orkar inte. Klockan är alldeles för mycket, och dessutom fick jag besöäk nyss så då ska man inte sätta här 🙂
Skrev ett brev idag i alla fall till Sebbes familj. Vet inte om jag kommer lämna det till dom men det kändes bra att skriva ner det jag känner. Vet inte ens om det är så bra att jag skriver till dom. Jag har ju egentligen inte med deras sorg att göra, men kanske kan jag om inte hjälpa så ändå ge dom en liten känsla av någonting annat än bara helvete.
Just bara att få tala om vad Sebbe gjort, utan att ens veta om det själv. Det enda han gjorde var ju att vara Sebbe och det kom han långt med.
Jag får fundera på det över natten hur jag ska göra.
Sorg är svårt och sorg över ett barn är något så oerhört svårt att sätta sig in in.
Usch, va världen är dum ibland 🙁
Annars har detta varit en ganska lugn dag.
Jag avslutar med en liten dialog jag hade med en tant på jobbet idag. Hon fyllde 90 år igår och idag när jag lade henne sades följande, vilket jag tycker är helgullit…
– Jag är arg på dig Walle.
– Varför?
-Ja, du köpte ju ingen blomma till mig igår ju
-Jag köper inte blommor till tanter som är födda i Stockholm
(Hon är från Stockholm vilket hon får höra HELA tiden. Det roliga är att hon skäms lite för det. Så när man retat henne ett tag kommer det sen i försvar, ”Men jag har ju bott i Lysekil mesta tiden ju!”)
-Åååå så dum du är.
-Ja vet
-Men du skulle köpt en blomma till mig
-Ja men snälla *namn*, jag kan väl inte köpa blommor till alla som fyller år här
-Nej, men mig älskar du ju
Med det avslutar vi augusti. Nu går vi in i September och hösten kommer snabbt nu. Fast inom mig finns en känsla av vår.

Bookmark the permalink.

One Response to Egentligen inget att skriva…

  1. Malin says:

    Åh en sån gullig tant, klart att du älskar henne. Eller ännu viktigare, hon känner sig älskad av dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *