Historien om morfar och mormor då…

Dagbok 25 juli 2005

Tänkte ägna detta dagboksinlägg till att berätta hur min morfar som jag tyckte väldigt mycket om träffade mormor som jag inte tyckte riktigt lika mycket om.
I slutet av 40 talet arbetade min morfar som ”förman” på en syfabrik i Köpenhamn. Där arbetade också mormor som sömmerska eller något liknande. De började umgås och tycke uppstod.
Han var mycket äldre än henne vilket gör att jag här måste lägga in en parantes som jag egentligen inte borde lägga in…. 😛
Man kan här se att arv verkligen går i arv. Morfar träffade en yngre person som uppenbart, med tanke på att han föll för henne, verkade rar och snäll och söt. Senare visade sig denna person vara en riktig liten dum elaking. Haha, är det bara jag som i all denna tragik skrattar just nu? 😀
Tillbaka till historien för nu finns det inte så mycket mer att skratta åt…
Morfar och mormor inledde ett förhållande och det slutade som det ibland kan göra, mormor blev med barn. Man ska då tänka på att detta var några år sedan. Mormor var bara 18 så det fanns bara en sak att göra, gifta sig vilket dom gjorde. Sedan kom då min mamma Lena till världen. Hon föddes en vinterdag i Köpenhamn 1951.
Det är också ungefär då denna historia blir en historia om hur min mormor gjorde allt för att förstöra min mamma liv.
5 år höll äktenskapet och när skilsmässan blev en faktum blev det rättegång om mamma. Denna vann mormor, vilket inte heller va ovanligt denna tid i historien. Det var mammorna som fick barnen. Mamma fick alltså flytta mycket mot sin vilja med mormor och de bosatte sig i Skåne medan morfar då flyttade till Borås där han fick jobb.
Min mammas barndom blev ett rent helvete, och med helvete så menar jag helvete. Mormor förstörde allt för henne. Hon isolerade henne från allt och alla och sen gjorde hon en sak som jag skulle kunna ge käringen en käftsmäll om jag fick chansen för. Hon drog mamma bort från morfar.
Morfar skickade hela tiden brev till mamma. Dessa brev öppnande mormor, mamma fick inte lov att röra någon post. Hade morfar skickat pengar till mamma behöll mormor dom. Den historien slutade på det sättet att en mamma till en kompis till min mamma skickade sin adress till morfar så han kunde korrenspondera till mamma på detta sätt.
Mormor ställde till ett helvete för alla. Min mammas farmor var så livrädd för mormor så när hon skulle besöka mamma begärde hon polishjälp. Ja mormor kunde hon…
Samtidigt hade mormor träffat en ny man. Denna man kom från Ungern och ingen av dom hade direkt med pengar då. Gissa vem som satte sig på en lägenhet åt dom? Jo, morfar gjorde det.
”Det var enda sättet att bli av med henne på” har morfar förklarat senare.
Mormor misshandlade mamma, och inte bara psykiskt. En gång slog hon henne så oerhört mycket med en läderpiska så det var mer eller mindre köttslamsor kvar på ryggen. Den som räddade mamma då var att mormors nya man kom hem och såg det. Han gick fram, knuffade undan mormor och bröt piskan mitt itu. Mamma säger ofta att hon är övertygad om att mormor slagit ihjäl henne om han inte kommit hem då.
Fram till min morfars död räckte det med att säga Solveig för att han skulle bli nedstämd. Han hade ständigt en sådan oerhörd ångest för det mamma fick gå igenom, och han klandrade sig själv. Han kallade henne för sitt största misstag i livet, men samtidigt fick han Lena vilket brukade uppväga allt. Så sade han ofta enligt mina släktingar.
Jag skulle kunna ta så många fler såna här, jag känner när jag skriver om det att det liksom fullständigt exploderar i mig. Shit vad jag avskydde käringen, det är helt sanslöst egenetligen.
Det är ”vilda” diskussioner nu för av någon anledning vill varenda kotte att jag ska närvara vid begravningen. De enda som inte vill det är mamma och jag.
Jag är nämligen inte som de andra i min kära familj, över mig hade Solveig (från och med nu får käringen kallas det hon hette, mormor är inget som passar in på henne) ingen makt. Hennes hysteriska sätt, hennes manipulerande stil och hennes hat mot allt som inte passar in i hennes synsätt påverkade inte mig som det gjort över så många andra. Jag var inte rädd för henne, utan såg henne mer som totalt utflippad.
Men jag såg också vad hon gjorde mot min mamma. Jag har sett mammas ständiga rädsla att bli som hon, och jag såg mamma när inte ens ett kort kom åå mammas femtioårsdag. Jag känner bara hat, och dessa tre dagar som gått sedan Solveig gick bort har inte gjort saken bättre. Ju mer jag tänker på det, desto mer hatar jag henne.
Vad fan ska jag på en begravning å göra och som mamma själv sade idag, ”Det kanske blir lugnare för alla om du inte är där, jag vet vilken käft du har och det kommer väl sluta med slagsmål i kyrkan”
Skulle mormor kommit på min begravning? Nej, det skulle hon inte. Hon har inte brytt sig om min cancer ett skit.
Skulle hon komma på mammas begravning? Tja, hon kallade mamma för Horunge bland de sista gångerna vi sågs så tror jag inte det och hon slängde ju ut mamma när mamma förra veckan besökte henne.
Nej, hon skulle inte brytt sig ett skit. För hon hade inga känslor i kroppen den människan, och jag går inte in i en kyrka och sätter mig och lyssnar på Guds härlighet för en sån person.
Jag sade till mamma idag att vill hon att jag ska komma med som stöd för hennes skull så åker jag med. För just för mamma skull måste jag vara där, men jag tror som sagt inte att mamma helst vill ha med mig.
Det har redan börjat ”bråkats” om saker och ting, och det kommer bli värre.
Både jag och mamma skiter egentligen om allt det där. Jag vill inte ha något från mormor, däremot har hon en sak från vår släkts historia och den ska vi ha.
Så slutfrågan blir än en gång…
Ska man besöka en begravning till en person som man innerligt avskyr och som man anser ha förstört en närstående liv.
Och snälla, kom inte med skitsnack om att ”mormor hade det kanske också jobbigt”. Jag är så förbannat trött på den mentaliteten så jag spyr. Hon torterade min mor i flera år, psykiskt men också fyskiskt.
Jag har haft cancer, får jag pissa i dopfunten i domkyrkan då???

Bookmark the permalink.

4 Responses to Historien om morfar och mormor då…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *