Du är inte som du brukar vara Walle…

Dagbok 18 juli 2005

Tänk dig att du varit ute kvällen innan och supit dig redlös (med tanke på att vi bor i Sverige så borde inte den ”fantasin” vara så svår att plocka fram). Dagen efter vaknar du och har ont i hela kroppen och du känner dig totalt slut. Dessutom har du världens skallebank och du känner dig mest ynklig i hela världen!
Känner du igen dig???
Grattis! Då vet du ungefär hur jag känt mig de senaste 10 åren.
Vad gör du när du mår på det sättet? Ja, förutom då att skryta om hur bakis du är så kryper du ner i din soffa eller säng och tillbringar alla dygnets vakna timmar med att sova.
Ska jag berätta hur jag gör?
Jo, jag arbetar på som vanligt. Jag förtränger att jag inte mår bra och låtsas istället om som om solen skiner och allt var lugnt. Priset jag får betala för det är en ännu mer utsliten kropp.
Varför gör jag det? Eller låt mig ställa om frågan till varför g j o r d e jag det?
Tja, för att bli omtyckt antagligen, eller för att få någon bekräftelse eller nåt. För ett tag sedan, mycket tack vare Katarina, så insåg jag att jag inte behövde vare sig vara omtyckt på grund av det eller den bekräftelsen.
Jag har som många vet funderat ganska mycket över mina vänner den senaste tiden, och tyvärr inser jag att det på den listan är väldigt många som kan skrivas av. Jag har varit så enormt besviken på väldigt många, ja extremt många och jag har också varit väldigt besviken på mig själv.
För än en gång lät jag saker dras till sin spets och än en gång står jag kvar och känner mig som förloraren.
Men det går att ändra på det, och det är det jag försöker göra nu.
Att byta lägenhet är ett sådant steg. Att byta telenummer (vilket jag snart kommer göra också) är ett annat sådant steg. Att börja om från ny kula med nya vänner och nya bekantskaper. För vad är det jag håller kvar vid egentligen? Ingenting, absolut ingenting.
Detta är inte direkt några nya ord men idag har jag från flera fått höra ”Va kort du är i tonen”, ”Vad är min lille snutt”, ”Va konstigt du blivit Walle” etc etc.
Bra säger jag till det, för nu märks det uppenbart. Innan verkar det inte riktigt ha kommit fram vad jag menat, nu gör det uppenbarligen det och det är skönt.
För ni förstår, era förbannade kålhuvuden, jag är sjuk. Jag är så sjuk så hade ni drabbats av det så hade ni gråtande sprungit hem till mamma och snyftat alls världens tid. Jag är inte sån, men jag borde kanske vara och det är som sagt exakt det jag ska försöka vara nu, sjuk.
Jag skiter i era flickvänner/pojkvänner, jag skiter i era jobb/skolor, jag skiter i hur det går för er men ungefär allt. För ni skiter ju i mig och säger ni något annat så ger jag er på käften…
Här kan vi lägga in en liten psykologisk sak och poängtera att tar du åt dig har du anledning att göra det. Gör du det inte så fortsätt till ruta C…
Har någon av er brytt sig? Är det verkligen så in i helvetes förbannat svårt att visa lite jävla medmänsklighet? Tror ni verkligen att MSN är det sätt jag vill ha kontakt med yttervärlden på. Kanske räcker det för er, men det gör det inte för mig, så därför får jag väl umgås med personer som kan visa den respekt jag kräver då. För jag har ju såna omkring mig, och varför släpa på koskit när man kan gödsla med en enkelt lätt pulver?
Så därför är Walle konstig, därför är han inte som han brukar vara. Han har tröttnat på sig själv och sin livssituation. För 2 1/2 månad sen stod en kille utanför Gretas och sade att han var min ”Friend forvever” innan han gav mig en puss på kinden. Sen dess har jag inte hört av honom.
Det är sånt jag vill komma bort ifrån. För det är JAG som ligger i underläge. För fan, jag vet inte ens hur lång tid jag har kvar att leva. Jag är inte dummare än jag vet att jag inte kommer bli 90. Jag vet inte när och hur saker slår till igen. Kan ni då inte visa den respekten så far åt helvete på ren svenska.
För jag är inte så jävla stark, har tanken aldrig slått någon varför jag går och jobbar?
Kan det vara så att jag går till mitt förbannade skitjobb för att jag inte klarar av att vara hemma. För att jag blir tokig av att gå här och enbart bara sjuk. Kan det vara så att Walle inte är så stark och tuff och tålig? Tja, det KAN ju va så.
Så ha en bra sommar alla mina kära vänner. Jag kommer inte ha det, men jag kommer klara det i alla fall och sen kan jag med gott samvete säga ”Det var fan inte tack vare er i alla fall”
——————————
Slutligen har jag och Henke hittat en område där vi vill bo. Där är skitfint och lugnt och alla får en egen trädgård till sin lägenhet 🙂 Hyran verkar heller inte vara så där löjligt hög och stället ligger dessutom ganska nära havet. Just nu fanns det bara en tvåa ledigt men vi står på kö till en trea, och enligt vår hyresvärd så har vi ganska goda chanser att flytta snabbt då vi av olika anledningar är priorioterade.
Dessutom ska jag ju inte gå i trappor mer så då ska man inte bo på tredje våning heller.
Får väl se hur lång tid detta tar, det är i alla fall oändligt skönt att det rör på sig, och förhoppningsvis kommer man snart ifrån det förhatliga Hisingen. Sen får någon gärna bomba skiten åt helvete.

Bookmark the permalink.

One Response to Du är inte som du brukar vara Walle…

  1. alfaDude says:

    Haha, egen trädgård. Ska inte folk som är så gamla som du sitta i Stadsparken och mata duvor 😛
    Sedan är det bara att inse att i den allt mer fragmenterade värld vi lever i så orkar inte ungarna med saker som tar tid utan det ska vara nya intryck var 10:e minut (undrar hur kul det är att ha sex med en sån 😛 ).
    Att lyssna är jobbigt, att lyssna på något jobbig är ännu värre, men för att snacka behövs inte mycket…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *