11 juli, ett år senare

Dagbok 11 juli 2005

Värmen håller i sig och jag blir allt mer less på den. Sverige må vara ett vackert land men väder förstår sig fan inte detta landet sig på. Sol i mer än 2 timmar och det blir kvavt och ingen glädje har man av havet heller för just nu blåser det mer i en bruk med vaccum än över Kattegatt.
Så där ja, nu har jag fått klaga lite på vädret idag med 🙂
Idag har jag lekt trädgårdsmästare på jobbet. Det var en ganska intressant sak att leka när man inte kan gå riktigt, men just nu är det sånt jag klarar av att syssla med och jag klagar inte. Inne i huset mätte vi idag 32 grader så man var tacksam att man slipper ifrån skiten.
Idiotbolaget som sköter om kåken heter Medichus och dom är en parodi på fastighetsbolag och förvaltning. Låt mig ta ett exempel…
I alla badrum finns det handdukstorkare. När huset byggdes lyckades man koppla alla ledningar fel så dessa går inte stänga av. Så året om rinner det 60 gradigt varmvatten i dessa rör. Tänk er så mysigt det är i dessa badrum. Behöver jag berätta om hur det är när tre personer samtidigt ska stå i dessa små utrymmen?
Medichus säger att dom inte tänker göra något åt saken.
Till medichus säger jag då…
MUHAHAHAHAHAHA
Jag ringde Arbetsmiljöverket idag 🙂 Sen när det är klart ska jag köra upp ett rör med varmvatten i arslet på chefen på Medichus. Han gillar ju värme, de aset.
Det måste seriöst va förjävligt att vara verksamhetschef för ett ålderdomshem eller liknande i Göteborg. Tänk att träffa alla dessa idioter som styr och ställer. Själv skulle jag antagligen fått hjärnblödning redan första dagen och framåt eftermiddagen skulle minst 5 Bypass operationer behöva vara på sin plats. Ibland är det nog bättre att låta Lisebergs gröna kaniner sköta om allt i vår lilla by, de skulle antagligen göra ett bättre jobb.
Jag skriver föresten på en handbok för killar inom äldrevården. Den ska heta ”Välkommen till Hönsgården”. Jag är nu på kapitel 8 som heter ”Hjälp nu hände något!” och ska handla om när äldrevården skulle datoriseras.
Såja, nog om jobbet nu. Jag har ju massor med annat kul att se framemot. I morron t.ex ska jag på sjukgymnastik. Då ska jag lära mig vad jag får och inte får göra med mina fötter. Ska bli ganska intressant faktiskt.
Sen på torsdag ska jag dit igen och sen är det dags för BZZZZ. Så veckan är fullspäckad.
Fast sen ska jag faktiskt va social med både Patrick och Tompa (men inte samtidigt 😉 och det är sånt som jag mer ser framemot. Ska väl tillägga att de sociala bitarna inte riktigt heller brukar vara på samma sätt med Patrick och Tompa 😀
På fredag kommer Emma och Hanna hem också! WHOHO!!!!!!!!!!!!!!
Så livet traskar på.
Jo på tal om dagens dagbokstitel…
Idag är det ett år sen jag fick lära mig att jag är kapabel till att manipulera folk i säng. För ett år sen klockan 21:30 prick ringde telefonen och en mörk röst frågade efter presentation ”Hur länge ska den här hämnden hålla på.”
Ett år går fort faktiskt. Jävligt fort, och shit sicket nyttigt år det varit. Jag har lärt mig väldigt mycket detta år, och ändå står jag bara vid startlinjen. Mer kommer komma, och mer ska komma och jag kommer springa ikapp alla.
För en sak lärde jag mig mer än någonting annat förra året den 11 juli och det var kort och gott att Don’t fuck with me. Nästa person som ens kommer påminna om Alex ska jag krossa som en myra under en träsko.
Jag lärde mig den 11 juli att även om man gjort rätt kan andra anse att man gjort orätt. Då är det inte så viktigt att hänga upp sig på vad dom anser utan vad man känner inom sig.
Jag lärde mig också den 11 juli att jag har en fiende in i döden. För så blev det, och det var inte jag som bad om det och jag har genom åren lärt mig en sak. Jag krossar mina fiender, och DET är ingen dagboksdröm för så är det. Den som lever får se…
Och med det lämnar Walentine.com Alex. Från och med nu kommer ingenting mer att skrivas om denne straighte man som låg i sängen hemma hos en bög och stönade fram ”Håll om pungen lite”. Det finns ingenting mer att skriva, ingenting mer att fundera på.
Alex är död, leve livet!
Jag funderade lite ikväll på att om 4 veckor från nu är strålningar och skit över. Då har ju knappt sommaren slutat! Tänk OM jag får en chans att ha lite sommar i år. Därför har jag bestämt att jag ska tycka lite synd om mig själv till i 2 veckor och sen ska jag tänka framåt 🙂
Nej nu är det natten. Snart ska vi alla sova och tryna. Hörs i morron och jag inte smält bort!
Puss på er!
/Walentine (JAAAAAAAAAAAA jag heter så på riktigt)

Bookmark the permalink.

One Response to 11 juli, ett år senare

  1. Malin says:

    Puss puss

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *