Styrkan att hata föder styrkan att älska

Dagbok 1 juni 2005

Jag har lärt mig att hata, och på det sättet har jag lärt mig att älska.
Jag trodde jag hatade innan, att jag hade just den förmågan men det hade jag inte. Nu har jag lärt mig det. Nu vet jag hur det känns att vilja se en annan människa sårad, förstörd och skadad.
Vet ni, det känns bra!
Ååh gud vad jag önskar att den känslan hade kommit tidigare, vad jag önskar att jag kunnat leva innan.
Nu kan jag leva, och jag lever och jag mår bra.
Jag kan va den jag är, och jag har människor omkring mig som älskar mig för just den jag är.
Trots den lilla manipulativa, elaka, hämndlystna människa jag är så älskar dom mig och det enda jag kan säga om det är WHOHO!
Idag har man börjat ta studenten i Göteborg. Överallt är det sketfulla ungdomar som firar att tre års fylla nu är över. Nu är det en sommar tills nästa fylleslag börjar, universitetet!
Annars är det ju det nya rökfria Sverige som idag gjorde premiär. Slut är det nu på ”Har du en tändare” vid bardisken trots att man har minst tre egna i fickan.
Jaja, helt fel är inte förbudet. Kanske vore det bättre att förbjuda skiten helt och hållet. Sen när vi gjort det går vi på alkoholen.
Solen sken idag, och medan solen sken bröt man upp Brunnsparken, en tradition vi har i Göteborg. Mer vanlig än kalaset i Augusti.
I år hade man verkligen satsat stort så nu är det totalkaos överallt. YEAH GO Västtrafik!
Nu ska en Walentine sova. I morgon ska dom titta på Walles fot för ingen verkar riktigt förstå varför jag har så jävla ont i den. Just nu kan jag inte ens stödja på skiten. Är väl en tumörjävel som halkat ner eller nåt, eller nej det är det inte. Skumt är det i alla fall.
Jo föresten…
Alex, kan du inte sluta smyga omkring här nu? Du är snart denna sajts svar på The phantom of the opera.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *