Razzel

Dagbok 30 maj 2005

En riktig skitdag. En ren jävla skitdag. Ingenting blev som man trodde när man vakna, och ingenting är som man ville när man lägger sig. Dessutom är allt totalt ovisst om framtiden.
Ibland undrar man varför man inte besöker vägen mellan Älvsborgsbron och vattnet, fast sen brukar den känslan gå över och det känns lite lättare i alla fall.
Jag har under en tid haft en känsla av att jag måste lösa en sak. Denna känsla har grott sig allt starkare och idag gjorde jag någonting åt den. Efteråt kändes det skit. Fullständigt skit.
Jag tror jag förlorade någonting idag, men ändå vet jag inte. För jag vet inte vad jag haft, och jag vet inte vad jag kunde fått. Därför avslutade jag det också, för jag ville kanske mer. Jag ville ha allt, eller så ville jag inte ha något. Jag visste bara att jag inte ville ha en del.
Därför kändes det svart, men så vänder det för en stund, och det gjorde det av 2 SMS.
I det ena stod det..
”Jag älskar dig min snutt, vet inte vad jag skulle göra utan dig”
och i det andra stod det…
”Vill bara att du ska vara lycklig Walle. Det är det viktigaste oavsett vem du är det med. Var rädd om ditt hjärta annars behåller jag det i förvar :)”
När man får sånt blir bedrövelsen lite lättare. Man blir varm inom sig, och man älskar.
Ändå känns det tomt för jag förlorade någonting fint idag, någonting väldigt fint. Jag valde det själv, men det känns tomt i alla fall. För någonting finare kommer jag nog aldrig träffa.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *