Nattseende

Vaken dagbok 2 april 2005

Natt, ensam i sängen.
Ensam, övergiven, sviken, sårad, besviken, trött, rädd, liten, förvirrad
Läser i min dagbok från den 10 maj 1998. 4 dagar innan jag flyttar ner till Göteborg från Borås…
”4 dagar kvar, sen är jag fri. Sen är jag fri från Borås och från alla som suger musten ur mig. Aldrig mer, aldrig någonsin mer”
Jag kunde lika gärnat stannat kvar i Borås, ingenting blev som det skulle. Ingenting blev som jag trodde, eller som jag drömde om. För jag flyttade med, och det var det som var felet.
Undras vad Robin gör nu. Är ha ute och festar eller är han hos hem kompis bara, eller är han hemma?
Vad jag är avundsjuk på han och hans drömmar, hoppas dom aldrig försvinner ifrån honom.
Markus och dom är och åker skidor, och har kul. Sen kommer dom hem, och fortsätter ha kul.
Dom får ha det, kul.
Charlie, han ligger och myser med någon just nu. Han dök upp nyss 5 sek på MSN. Är glad för hans skull. Han behöver mysa med någon. Han är värd det.
Ibland önskar jag att jag kunde vara den som fick erbjuda honom det, men så är det inte. Det vi hade, det är över. Har insett att det där nog spelade större roll för mig än vad jag trodde. Jag har väl också insett att jag nog tyckte om Charlie mer än vad jag själv anande. Det gick liksom från en kille som jag tyckte va assöt till en jävligt go kille som mådde väldigt dåligt, men under tiden han satt här och vi talade om det så lärde jag mig liksom se förbi det. Fast som vanligt så stannade känslorna för honom som för alla andra. Walle, vännen och brodern men inte mer. Mer än så finns inte, mer än så är otänkbart. Jag ville nog inte ha Charlies kropp, men jag vill nog ha hans hjärta ibland.
Ensam, rädd, och förvirrad.
Känns som om jag är på väg in i en mörk dal igen. Denna gången lutar spåren väldigt rakt ner, ner i det där svarta och jobbiga. Det ar väldigt längesedan jag kände så här.
Denna gång tänker jag inte be någon om hjälp. Denna gång tänker jag inte bli besviken. Denna gång klarar jag det själv.
Eller?…
Det är nog jag som behöver nattliga samtal nu, det är nog jag som behöver en arm att luta mig emot lite. Det är nog jag som behöver en frizon någonstans på jorden. En plats, ett ställe, ett rum där jag kan vara den jag är.
Någonstans är jag får vara fri från fördommar, rädsla och ångest.
Någonstans där någon håller om mig, tar hand om mig, ger mig mat, köper en liten present till mig.
Någonstans där någon visar mig kärlek.
Varför är det ingen som kan ge mig kärlek?
Natt, ensam.
Ensam, övergiven, sviken, sårad, besviken, trött, rädd, liten, förvirrad

Bookmark the permalink.

2 Responses to Nattseende

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *