Sommar

Dagbok 4 februari 2005

Pojken står mitt på en äng, runt om honom står det 35 mjölkkor som alla vill in och bli mjölkade. Som vanligt springer en del åt fel håll men pojken springer vant efter och motar dom så att dom till slut snyggt och prydligt går i rad emot stängselöppningen.
Pojken älskar detta, han älskar korna och han älskar att hämta dom. Han är inte mer än 10 år gammal men han har gjort detta själv så många gånger.
lite längre fram går plötsligt en av korna ut från ledet. Pojken känner igen henne direkt, som regeln är har hon fått namnet efter sin far, Apache.
Apache är den största kon av dom alla. Hon är nästan 1 halv ko högre än resten av flocken och hon är enormt muskulös. En normal 10 åring skulle känna lite oro för henne men inte denna pojk. Han springer fram och ryter till och slår kon löst på bakbenen, snabbt springer hon in i ledet igen och allt är tillbaka i ordning igen.
Än en gång njuter pojken av sommaren. Hans smala kropp är brun och han njuter för varje stund. Han älskar livet just där och då. Han älskar sina kossor.
Det har varit en lång dag. Klockan 6 gick han upp för att hjälpa till med första mjölkningen, sen efter det har det varit hölastning som gällt. Han fick köra traktorn också, inte nog med det. Den hade höbalsmaskinen påkopplad. Detta var stort för honom, väldigt stort.
Han går där i eftermiddagssolen med sina kossor och han längtar till kvällen. Då ska alla åka till Navåsen och bada. Det gör dom varje kväll, och efter en hel dag med stickigt hö är det skönt att svalka av sig lite…

Det gör ont när jag ser kortet på mig själv. Kortet är taget av mamma när jag går förbi huset efter att ha hämtat korna till mjölkning. Va smal jag var, så levande jag var. Där hette jag Jonas och jag var 10 år. Jag var lite av ett mysterium för jag var aldrig sjuk. Inga förkylningar, ingen magsjuka och ingenting. Jag hade inte ens, och har fortfarande inte haft, någon barnsjukdom. Jag var ett sådant starkt barn hette det.
Ser mig i spegeln nu. Gud så sliten jag är, och så jag ser ut.
Pojken på kortet är så ung, så rena tankar, så lycklig. Där i Fotskäl på gården Törestorp var han lycklig.
Walentine i Göteborg känner inte den lyckan alltid.
Skulle vilja återvända till Törestorp igen, eller kanske är det bästa att ha det i minnet som en del av de ljusaste minnen jag har. Jag vet inte…
Dagen har betytt något som verkar vara inledande till en influensa, som egentligen startade igår. Försöker ta det så lugnt som möjligt, för jag får INTE bli sjuk just nu. Ingen feber helst som sagt.
Pojken simmnar omkring i sjön. Det är spännande att simma här för ofta möter man på snok som är ute och simmar omkring, och ormar är ju så där lagom läbbiga.
Han simmar som han alltid gör lite för sig själv och tänker på vad han ska göra i morgon. De hade sagt att det kanske skulle regna. Blir det regn får han vänta med höet.
Nej regnar det ska han läsa. Han älskar att läsa. Han tror han ska blir författare när han blir stor. Tänk så bra det måste vara att skriva böcker som andra kan läsa. Ja, det ska han bli när han blir stor

Bookmark the permalink.

One Response to Sommar

  1. Ina says:

    Åk dit!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *