Ännu en slappardag

Dagbok 19 mars 2005

Det börjar nästan bli en ful ovana att sova och ta det så här lugnt.
Det blev inge Castro och det blev ingen utgång alls. Det blev en lugn skön hemmakväll med Henke först, och vi såg på National Treasure. En film som kanske inte direkt går till historien som årets mästerverk men ändå sevärd för sin enkelhet. Den ville roa och underhålla och det lyckades den med.
Sen kom Knopp och Erika förbi på en kopp kaffe. Vi såg på någon patetisk ”klättra i berg och det sprängde mycke hela tiden” film som gick på trean.
När dom sen åkt hade jag ett litet trepartsamtal med Catarina och Toba och sen efter det ensam i soffan och se på film igen.
Jag har skrivit det innan men jag skriver det igen…
Det går inte med ord förklara hur skönt det känns att enbart ta det lugnt. Att bara kunna njuta av det man har för stunden och inte oroa sig för nåt.
Jag fick en fråga idag om hur och varför just Robin så snabbt vunnit mitt hjärta och vänskap. Jag tror jag enklast kan förklara det genom följande lilla episod…
Det var förra fredagen och Robin ville ta upp en sak sade han som han funderat på sen han var här sist.
Betänk nu innan att jag kommer från ett förhållande där jag var tråkig när jag var cancersjuk, enligt min dåvarande pojkvän/svin/rövhål/rövlapp/as och allt handlade om han och han och han.
Robin säger då i alla fall att han känt när han var här att jag mått sämre än vad jag visat, han hade upplevt det som om jag hade ondare och allt. Jag förklarade att så inte var fallet och då förklarar Robin att han inte vill veta av att jag döljer sånt för honom. Jag är den jag är och han tycker om mig, sjuk eller inte.
För de flesta av er kan en sådan sak vara en självklarhet, men för mig var/är det inte direkt så. Det beror absolut inte bara på rövlappen utan på mångt och mycket. Därför värmer en sådan sak så enormt i mitt hjärta.
Att jag faktiskt är OK även om levern värker som fan eller vad det nu är. Jag får vara trött efter en strålbehandling. Jag får vara Walentine, även om Walentine är sliten som få.
Sånt gör att jag smälter som smör i solen, och sånt visar vilken underbar människa han är.
Fan va jag tycker om honom!!!
Det är såna människor jag träffat massor av detta senaste år. Katarina är en annan som låter mig vara den jag vill vara, den jag är och den jag kan vara. Patrick är en tredje sådan person.
Han är den första personen jag haft sex med sen 2002 och som jag helt och hållet kunnat vara mig själv på, och vet ni vad? Han tycker jag är bra i alla fall! 😛
Jo, livet går vidare, och livet är lite ljusare. Enda mörka molnen på himlen är väntan på att telefonen ska ringa och att det finns en lever någonstans som kanske passar i mig. Fast samtidigt är dom mörka molnen förhoppningvis något som sen kommer bli ljust som attan.
Nej, de är inte mörka när jag tänker efter.
Så det enda mörka som finns då är när tankarna på honom kommer upp. Då blir jag mörk i sinnet, då blir jag hatisk och det enda som tröstar mig då är att en dag, en dag långt härifrån kommer det slå tillbaka. Då ska jag stå där med popcorn, dricka och biljett till första parkett.
På tal om något helt annat…
Jag skrev att jag fått jobb som skribent föresten. Jag ska träffa dom i morgon och då ska vi gå igenom allt. Jag får/kan inte berätta nåt nu men det är inget direkt superduper jobb, men det är avsevärt större än att skriva en notis i Metro om man säger så. Det ska bli väldigt kul om det blir av, men jag tar inte ut något i förskott.
Sen avslutar jag med en kram till Miljöpartiet som gav sin stol i utredningen om könsneutralt äktenskap till RFSL. Att denna organisation inte är med från början visar bara fegheten hos den svenska riksdagen så det var ett klokt beslut av MP tycker jag *Kram på dom*
Nej nu ska jag sova. I morgon ska jag träffa dom om jobbet och sen ska jag nog slappa lite mer. FAN! va skönt det ska bli 🙂
Gonatt Moderjord, minus 8 grader och det är mitten på mars. Skojar du eller???

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *