I will survive!!!

Dagbok 2 mars 2005

First I was afraid
I was petrified
Kept thinking I could never live
without you by my side
But I spent so many nights
thinking how you did me wrong
I grew strong
I learned how to carry on

Dagarna har gått fort, förbannat fort. Fortare än man anar. Vissa dagar hinner man inte med nåt på och sen helt plötsligt är det kväll igen.
Idag har det varit en sådan dag, eller det var det fram till sena eftermiddagen.
Jag fick för mig att jag skulle städa och röja lite. Jag är som så många andra expert på att lägga papper och skit lite överallt så jag tänkte att det var dags för ett röj i lådorna.
Jag hittade mycket som jag trodde var borta, framförallt hittade jag ett 40 tal kort på Alex…
and so you’re back
from outer space
I just walked in to find you here
with that sad look upon your face
I should have changed my stupid lock
I should have made you leave your key
If I had known for just one second
you’d be back to bother me

Jag hade glömt att jag skickade in dom här bilderna ens för framkallning, men det hade jag visst gjort. Många av korten är från sjösättningen av Göteborg som vi var och tittade på i juni 2003. Det var fina kort, både på honom och på Henke. Den dagen var en sån där bra dag. Vi var först där och kollade på båten och på kungen och sedan gick vi ut och åt. Sen gick vi till och med på museum. Dagen avslutades sedan med Matrix 2.
Som sagt en riktigt bra dag.
Det kändes konstigt att se dom korten. Inte speciellt jobbigt men konstigt.
Det var som att se kort från en annan värld, en värld där jag litade lite mer på människor än jag gör nu.
Fast visst känns det samtidigt svårt, för oavsett allt så är det synd.
Det är synd att det blev som det blev. För där var jag inte anklagad för våldtäkt, det är jag nu.
Det var inte bara kort från sjösättningen, det var kort från här hemma också. Kort på honom när jag trodde på honom. En del kort var väl inte direkt barntillåtna men ändå, det var ”fina” kort från något som jag i alla fall då trodde var ett förhållande.
När jag i alla fall suttit en stund och kollat igenom korten kände jag ännu en gång hatet komma upp inom mig, detta hat som gör att jag kan skaka i ilska och vrede. Det hat som gör att jag omedelbart vill lämna Göteborg åka dit han bor och slå in ytterdörren och slänga ett vedträ i skallen på honom, men det blir allt enklare att tygla det hatet för det tjänar ingenting till.
Åka dit skulle jag aldrig göra på riktigt och jag dör hellre än att behöva se honom. Han finns ändå inte.
Det är inte bara den ene av oss som idag blir äcklad när han tänker på vad vi gjort. Skillnaden är väl kanske att jag inte dömmer ut hela stockholm utan jag kan se Globen eller stadshuset utan att tänka på Alex penis. Jag klarar av att bli påmind.
Go on now go walk out the door
just turn around now
’cause you’re not welcome anymore
weren’t you the one who tried to hurt me with goodbye
you think I’d crumble
you think I’d lay down and die
Oh no, not I
I will survive
as long as i know how to love
I know I will stay alive
I’ve got all my life to live
I’ve got all my love to give
and I’ll survive
I will survive

Ja, jag överlevde Alex, och jag överlevde Cancern och jag ska överleva allt annat jävelskap vår herre har i planer för mig. Jag och Charlie brukar skämta om att han är odödlig, men det är fel för det är jag som är det.
Ju längre detta år gått desto mer har jag börjat lära mig uppskatta livet igen. Kände det idag när jag var ute. Det var iskallt och snö och jävligt men ändå njöt jag, för jag har möjligheten att kunna känna kylan, snön och allt det där. För jag överlevde.
För ett år sen satt jag i domkyrkan och såg på jesus på korset. Efter en stund reste jag på mig och sade ”kom igen då din jävel”, och jag gjorde då var att jag kom igen.
Jag reste på mig och jag kom igen. Inte mot Jesus men mot mina egna demoner. Demoner som fanns i olika former, både i form av sjukdomar och i form av kräk som anklagar en för våldtäkt.
Så sakteliga börjar dom dö nu, demonerna.
Kanske kommer dom tillbaka men just nu håller jag dom på avstånd, och det var just det lilla Walentine lärde sig när han satt och tittade på kort från en tid som inte längre finns, eller som kanske aldrig ens fanns.
Jag lärde mig att jag klarar av att bli påmind, att jag faktiskt inte ska bry mig om vad som sagts eller inte sagts. Korten talar sitt tydliga språk. Mitt sunda förnuft fyller i resten och min egen känsla av sanning lägger till den sista ingrediensen.
I Will survive

Bookmark the permalink.

One Response to I will survive!!!

  1. Carlie says:

    Vi är båda odödliga, hade de blivit krig mellan oss så hade de aldrig tagit slut. För ingen av oss hade dött, bara alla runt omkring oss.
    Och jag vill inte att alla runt omkring oss ska dö, så let’s never start a war.
    Kram på dig Walle