Hey, is that why you call it Money for nothing?

Dagbok 21 mars 2005

Har ni varit med om den där känslan när allt går från lugnt till full storm på 1 milisekund. Ni vet som i filmer när någon helt plötsligt börjar minnas en sak eller nåt och det låter SWOSCH!
Ett sådant SWOSCH! var jag med om i söndags.
Jag hade ju tagit det väldigt lugnt hela helgen, vilket var oerhört skönt.
På söndagen talade jag en stund med Mats i telefon och sen med Chamilla. Det lustiga med dessa bägge är ju att dom kommer från mitt ”gamla” liv. Mats har jag känt i snart känt hur länge som helst och så även med Chamilla. och även om vi inte träffas så ofta så finns vi liksom alltid där hela tiden. Ibland aktivt och ibland som bakgrund, men vi vet allt och mer därtill om varandra.
Chamilla är en tuff tjej, snäll som fan med tuff och hon säger vad hon tycker, och det var ett stycke i det som hon sade som fick mig att nästan ramla baklänges.
”Va fan har hänt med dig Walle? På viskadalen var du inte sån här, där var du på topp och du skulle aldrig låta såna som han den där jävla bögen, eller nej den där jävla horan låta dig behandla dig på detta sätt, och det är ju inte bara han. Va fan ska du med alla som suger energin ur dig. Du är väl för fan värd så mycket mer eller?”
Chamilla är inte absolut inte den första som sagt detta till mig men av någon anledning blev det ett SWOSCH! direkt och min hjärna gjorde någon form av snabbgenomgång av mina senaste år och shit sicken tråkig sluträkning jag kom fram till.
Jag insåg där och då att jag varit så oerhöt feg på alla sätt. Jag vill så gärna förändra mitt liv men är samtidigt livrädd för att göra det. För någon gång bestämde sig min hjärna för att jag ska ha det så här, men igår kom den mer fram till att i helvete heller den ska.
Därför är det slutfjäskat med nötter nu, det är slut med ”vänner” som uppenbart inte är mina vänner. Det är också slut med att inte låta mig må som jag mår, va den jag är, och tro på det jag tror på.
Därför var det också idag en riktigt riktigt bra dag, både hemma och på jobbet. Jag jobbade med Therese och Linnea och dom är roliga att jobba med för man kan krama dom hur mycket som helst. För övrigt ska jag och Therese ha sex nån dag har jag bestämt med henne, eller rättare sagt jag bestämde och hon sa mer nåt i stil med ”jaha” och såg lite frågande ut 🙂 Kul är det i alla fall att arbeta med dom, tiden går fort som fan och man står ut med allt gnäll till och med.
Detta kommer iofs ändras på tisdagen för då ska vi ha personalmöte så då är det dags att gå in i hönsgården igen. Jag hatar dom där förbannade personalmöten, ingen orkar ju bry sig ändå och i morgon kommer det bli bråk som fan! Det vet jag för det är jag som ska bråka 😀
Vet ni vad, jag är på väg att bli läkt. Mycket mer än jag någonsin kunde ana. Mitt liv består inte längre enbart av sjukdomar och ångest över rövlappen Alex, det finns mer. Sjukdomarna och Alex finns kvar, men dom är inte ensamma längre. Det finns ett ljus i tunneln och ljuset kommer allt närmare.
Som sagt, jag läker och medan jag gör det kommer andra få svårare för ”Walle” dör allt fortare nu och Walentine kommer allt mer fram.
Hey, I’m just playing around
Messing around with the sound
Hey, is that what you call it
Money for nothing, money for nothing
(Hey) Is it cause I’m just having fun
(Hey) Or cause I’m getting my job done
Hey, why you wanna call it
Money for nothing, money for nothing

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *